”Hälsa och lärande behöver en kunskapssyn byggd på evidens”
Kunskap om hur det går att vända utvecklingen finns – men accepteras inte, skriver Josef Milerad.
Debatt Det finns en utbredd och problematisk kunskapssyn som gör det svårt och ibland omöjligt att ta sig an dagens problem med låga skolresultat och stor psykisk ohälsa, skriver Josef Milerad, docent, universitetslektor.
Ett återkommande tema i dagens skoldebatt är att forskare med min bakgrund anses hota skolans hälsofrämjande uppdrag. Som barnläkare och skolläkare antas man vilja göra om elevhälsan till en sjukhusmottagning som ägnar sig åt att sätta neuropsykiatriska diagnoser på alla elever med skolsvårigheter. Om man även förespråkar att lärande ska bygga på evidensbaserad forskning så nedvärderar man lärarnas praktiska erfarenheter och vill ersätta holistiska synsätt med enkelspårig centralstyrning .
Om vi tonar ned lite av skräckpropagandan och sätter skolan i ett bredare samhällsperspektiv blir det tydligare varför hälsa och lärande behöver ha en gemensam kunskapssyn som bygger på evidens.
Att misslyckas är förödande
Lärande och mående är, vilket alla är ense om, nära sammanflätade och påverkar varandra. Att misslyckas i skolan är förödande för barns självkänsla. God självkänsla är förutsättningen för att må bra och klara framtida livsutmaningar.
Samhällsfunktioner som på olika sätt påverkar mående och hälsa som skola eller socialtjänst måste veta och inte bara tro vad deras insatsen gör med individen. Då behöver man arbeta utifrån evidensbaserade, det vill säga vetenskapligt utvärderade, metoder.
På politisk nivå finns enighet kring detta. Sverige har skrivit under konventioner som WHO:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och FN:s globala hållbarhetsmål (SDGs). Dessa betonar tydligt att hälsorelaterade insatser bör vila på evidensbaserad kunskap. Helsingforsdeklarationen, ett etiskt ramverk kring hälsoforskning har som krav att hälsointerventioner ska vara evidensbaserade.
Ett axplock ur debatten
Ändå har dessa principer inte riktigt fått fotfäste bland skolans professioner. Här ett axplock från senaste tidens kunskapsdebatt.
Universitetslektor Oscar Björk är, en av många, skeptisk till att evidensbaserad kunskap ska vara vägledande i skolan. Björk vill även belysa etiska problem kring IQ-tester. WISC, ett internationellt extremt noggrant validerat test för att mäta barns kognitiva förmågor, speglar enligt Björk mest den ”psykiska dagsformen”.
Specialpedagogen Niclas Fohlin talar om ”evidenshysteri” och riskerna med att tro på ”mätbara fakta”. Alltså att en systematisk uppföljning av elevers skolresultat skulle säga något den pedagogiska metodens värde är inget Fohlin tror på.
Elevhälsoutredningen har utifrån WHO:s rekommendationer och andra utvärderingar av hälsokontroller förslagit en förstärkt elevhälsa mer i linje med WHO:s riktlinjer. Det finns god evidens för att den höga självrapporterade psykiska ohälsan bland svenska elever skulle minska om vi följer hälsovetenskap. Det övertygar inte skolkuratorn Filip Sandahl som tycker att fler lärare är bättre än fler hälsokontroller.
Problematiskt kunskapssyn
Ur elevernas perspektiv är det här bekymmersamt. De här exemplen handlar inte om att hänga ut enskilda skribenter, de menar i grunden väl, utan att lyfta fram en utbredd och problematisk kunskapssyn som gör det svårt och ibland omöjligt att på ett rationellt sätt ta sig an dagens problem med låga skolresultat och stor psykisk ohälsa.
Varje år lämnar omkring 16 000 elever skolan utan godkända betyg och enligt officiell statistik är var sjunde elev i grundskolan patient på BUP. Så här kan det inte fortsätta. Kunskap hur det går att vända den utvecklingen finns – men accepteras inte.
Josef Milerad, docent, universitetslektor, Karolinska institutet, Institutionen kvinnors och barns hälsa
LÄS MER:
Kuratorn: Fler lärare bättre för skolan än ny elevhälsa
