Varningen: ”Gy25 riskerar bli tomma ord”

Ett porträtt av Ahmad Abdul Hafiz och en genrebild från en lektion
Foto: Privat/AdobeStock

Gymnasieläraren Ahmad Abdul Hafiz vill se specialdidaktik i varje klassrum.

”Gy25 framställs som en historisk reform. Men vi måste våga ställa den obekväma frågan: vad händer om inget förändras i klassrummet?” skriver gymnasieläraren Ahmad A. Hafiz.

Gy25 framställs som en historisk reform. Men vi måste våga ställa den obekväma frågan: vad händer om inget förändras i klassrummet? Då blir Gy25 bara ännu ett politiskt luftslott. En reform som talar om helhet, men lämnar lärarna ensamma i fragmentering. En struktur utan innehåll. För att Gy25 ska få verklig betydelse krävs något som politiken alltför sällan talar om: specialdidaktiken.

”Ser bra ut på pappret”

Beslutsfattare talar gärna om system och strukturer. Kursbetygen ersätts av ämnesbetyg, längre undervisningsperioder ska skapa progression och stressen ska minska. Det ser bra ut på papperet. Men reformer vinner inga segrar i klassrummet.

Forskningen visar att styrdokument kan ange riktningen, men det är i undervisningens utformning som likvärdighet och inkludering avgörs. Utan ett specialdidaktiskt förhållningssätt riskerar Gy25 att bli ännu en reform som stannar vid ord – precis som flera tidigare reformer som aldrig nådde ända fram.

”Sorterar elever”

Michel Foucault visade hur skolan ofta reproducerar normalitet genom att sortera elever i kategorier – de som ”passar in” och de som inte gör det. Specialdidaktiken bryter med denna logik. Ändå betraktas den fortfarande ofta som en särlösning för ”några få”. Det är en farlig missuppfattning.

Som Emma Leifler framhåller i sin forskning är specialdidaktik i själva verket en breddad undervisningsrepertoar – fler verktyg, fler uttryckssätt och fler ingångar, för och med alla elever. Det handlar inte om att ”rädda” de som faller, utan om att bygga tillgängliga lärmiljöer från början – fysiska, psykosociala och pedagogiska – där varje elev kan delta och lyckas.

Här prövas likvärdigheten på allvar. Rättvisa i skolan handlar inte om att alla får samma, utan om att varje elev får det stöd som behövs för att kunna utvecklas. Specialdidaktiken omsätter denna insikt i praktiken.

”Här avgörs framtiden”

Specialpedagogik eller specialdidaktik? Skillnaden är avgörande. Specialpedagogiken har ofta handlat om att ge stöd vid sidan av den ordinarie undervisningen. Specialdidaktiken frågar i stället: Hur kan vi utforma undervisningen så att den redan från början fungerar för alla? Det är en förskjutning från det reaktiva till det proaktiva, från individfokus till lärmiljöfokus. Det är här Gy25:s framtid avgörs.

Ämnesbetyg kan ge längre tid för kunskapsutveckling och relationer. Det är en möjlighet till helhet, precis som Vygotskij betonade när han beskrev lärandet som en social process i utvecklingszoner.

”Lärare vet att reformer inte lever sitt eget liv”

Tid räcker inte. Utan specialdidaktiska strategier riskerar även längre perioder att fyllas av stress och misslyckanden. Relationer, scaffolding, tydlig struktur och känsla av sammanhang (KASAM) är inte ”extra hjälp”. Det är fundamenten i undervisning som fungerar. Min egen forskning i specialdidaktik visar hur lärare som planerar med dessa perspektiv kan förutse hinder och skapa inkluderande undervisning redan från start. Det är här Gy25:s vackra ord kan få verkligt innehåll.

”Kärnkompetens”

Vi c. Det är vi som omsätter dem i klassrummen. Men vi behöver erkännandet att specialdidaktik inte är en sidoväg för specialpedagoger, utan en professionell kärnkompetens för hela lärarkåren. Till beslutsfattare: tro inte att strukturer i sig förändrar verkligheten. Gy25 kan bli meningsfull – men bara om ni förstår att specialdidaktiken är skolans ryggrad.

Om vi tar specialdidaktiken på allvar kan reformen bli startpunkten för en skola där rättvisa inte bara är en princip i styrdokumenten, utan en praktik i varje klassrum. Som Martha Nussbaum har visat handlar verklig rättvisa om vilka möjligheter människor faktiskt får i sina liv. Skolans uppgift är därför inte bara att förmedla kunskap, utan att öppna handlingsutrymmen. Det är exakt det specialdidaktiken gör: den ger varje elev möjlighet att delta, växa och forma sin framtid. Och det är där Gy25 antingen blir historia – eller framtid.

Ahmad Abdul Hafiz, gymnasielärare, Helsingborg

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?

Gör så här:

  1. Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
  2. Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
  3. Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.

Mejla till oss på: debatt@vilarare.se

LÄS ÄVEN:

Gy25: "Orosmolnen tornar upp sig"

Nya numret ute – (nästan) allt om Gy25

Lärare fruktar ökad arbetsbelastning med Gy25