Debatt: I skolan sitter vi alla i samma båt
Allas mål med skolan är att det ska gå bra för eleverna, skriver läraren Marie Billing.
Debatt Det kan verka som att vi lärare och vårdnadshavare, rektorer, förvaltningar, huvudmän och myndigheter är motståndare. Men vi måste ro åt samma håll – vi sitter i samma båt, skriver läraren Marie Billing.
Någon elev blundar med huvudet på bänken. Några färglägger bilder, någon annan viker papper. Ingen har behövt gå på toaletten på över en halvtimma. Ingen har kastat sudd eller ropat ut kommentarer. De som behöver vässa färgpennorna tassar tyst till pennvässaren och skyndar sig för att störa så lite som möjligt. En hel klass tonåringar helt fokuserade på min röst – och så kommer sucken när jag slutar att läsa.
”Bara ett kapitel till”.
”Min röst orkar faktiskt inte mer idag. Jag läser vidare i morgon.”
Marie Billing.
Varje lärarkollega vet exakt vad jag menar
Känslan går inte att beskriva för någon som inte varit med om det. Tillfredsställelse. Lycka. Stolthet. Varje lärarkollega vet exakt vad jag menar. De där lektionerna som blir magiska. När ögonen lyser av insikt. När eleverna knäckt koden, lyckats med det som nyss kändes omöjligt. När det har gått bra på ett prov, en text, när någon faktiskt lärt sig.
Det är därför jag är i klassrummet 178 dagar om året. Det är det som driver mig att gå till jobbet på morgonen. Det är känslan jag tar med mig hem. Inte det tråkiga. Det väntar ändå nästa dag.
Ibland behöver jag påminna föräldrar om att vi alltid är på samma sida. Vi kanske inte uppfattar saker på samma sätt, men vi står på deras barns sida. Jag är inte motståndare till vare sig elever, vårdnadshavare, rektor, skolchef, politiker eller Skolinspektionen. Även om det ibland kan låta så.
Vi vill ju samma sak
Vi vill ju samma sak – att det ska gå bra för eleverna. Eller?
Och ändå utmålas lärare ofta som motståndare. Som att vi inte vill att elever ska lyckas. Som att vi står på andra sidan frontlinjen gentemot vårdnadshavare, rektorer, förvaltningar, kommuner, SKR, Skolverket och Skolinspektionen. Men det är inte sant.
När jag skriker mig hes – är det för eleverna.
När jag säger nej – är det för att jag tror att något är fel. Inte för mig. För dem.
Flera nya utredningar har presenterats senaste tiden. En av dem handlar om att reglera lärares undervisningstid. Alla lärare jag känner vill ägna mer tid åt det vi är bäst på – undervisning. Ändå gjorde SKR tummen ner. En annan handlar om våld och stök i skolan. Självklart ska jag bestämma i mitt klassrum. Men det viktigaste är inte rätten att rota i väskor, utan att elever som behöver stöd får det direkt, med rätt resurser.
Målet är enkelt – det ska gå bra för eleverna
När vi lärare ifrågasätter arbetstider eller arbetsbelastning är det inte bara för vår egen skull. Det är för att kunna göra ett bra jobb. För när vi går på knäna drabbar det eleverna.
Vi, alla som har med skolan att göra, sitter inte bara i samma båt. Vi måste också ro åt samma håll. Och ha klart för oss vart vi ska. Målet är enkelt: Det ska gå bra för eleverna. Nu, och i framtiden.
Marie Billing, lärare i svenska på högstadiet.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
”Jag vill undervisa utan att be om lov”
