Debatt: ”Hur ska elevhälsan kunna sköta sitt uppdrag?”

En av elevhälsans största utmaningar är den växande gruppen ungdomar med psykisk ohälsa. Glappet mellan elevhälsan och vården är stort och det behövs en tydligare struktur för hälsofrämjande, förebyggande och tidiga insatser. För att på bästa sätt kunna ge rätt insatser i rätt tid till rätt grupp i rätt antal, behöver vi kunskap om vilka behov av stöd och hjälp ungdomar med psykisk ohälsa har idag.

Fungerande elevhälsa är särskilt viktig

Unga som mår psykiskt dåligt behöver få hjälp och stöd i tid, inte minst för att minska risken för påverkan på den psykosociala utvecklingen och möjligheterna att klara skolan. I en nysläppt rapport från Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2023) lyfts en fungerande elevhälsa fram som särskilt viktig för ungdomar med psykisk ohälsa. För att elevhälsan ska kunna fånga upp ungdomar med psykisk ohälsa i skolan behövs att elevhälsan är del av en fungerande stöd- och vårdstruktur, som idag brister (SOU, 2021).  

Glapp mellan elevhälsan och vården

Skolinspektionen och inspektionen för vård och omsorgs tillsyn (IVO) beskriver ett glapp mellan elevhälsan och vården vilket medför att det är svårt att slussa vidare elever med behov av stöd. Detta i kombination med att elevhälsan ofta gör utredande arbete som egentligen ska utföras av barn och ungdomspsykiatrin (BUP) gör att resurserna många gånger inte räcker till för hälsofrämjande och förebyggande arbete, som enligt skollagen är elevhälsans huvuduppgift (SOU, 2021).

Behoven av stöd och vård är okända

Det kan tyckas märkligt men i Sverige 2023 vet vi inte hur många barn och unga som lider av exempelvis en behandlingskrävande depression eller ångesttillstånd. Den självrapporterade psykiska ohälsan i enkätundersökningar och andelen ungdomar som söker vård för psykisk ohälsa har kontinuerligt ökat i Sverige under det senaste decenniet. 

Detta kan exempelvis bero på ändrade attityder till psykisk hälsa med minskade stigma och minskad tolerans för lidande, men skulle också kunna bero på en verklig ökning i en pressad livsmiljö. Vad som än ligger bakom så visar våra ungdomar ett ökat hjälpbehov och detta måste vi försöka förstå mer om.

Större studier saknas

Tyvärr ger enkätsvar om psykisk ohälsa och vårddata begränsad information om vilken typ av vård eller stöd som föreligger. Inga större epidemiologiska studier, som kan kartlägga både den verkliga förekomsten och behoven, har gjorts under hela 2000-talet och gamla beräkningar används trots att det upplevda hjälpbehovet så tydligt ökat.

Att veta hur många barn och unga som behöver stöd är ett första steg när stöd och vårdstrukturer ska planeras. Minst lika viktigt är att veta vilken hjälp och stöd som behövs. För att kunna svara på dessa frågor behövs stora epidemiologiska studier som använder metoder som kan skilja vardagliga problem från allvarligare symptom på psykisk ohälsa. 

Vi behöver också studier som undersöker vilken form av hjälp och stöd som de unga själva efterfrågar.

240 skolor kommer kontaktas

En sådan studie har nu påbörjats på Karolinska institutet och under de tre kommande åren kommer 240 skolor kontaktas för att delta i undersökningen som utförs i klassrumsmiljö.

Först när vi har en mer komplett bild av förekomsten av olika typer av psykisk ohälsa och behoven av stöd och vård på olika nivåer kommer det vara möjligt att på en politisk nivå få gehör för hur stora resurser som behövs för att stötta våra ungdomar. Då kan en struktur byggas upp med tydliga ansvarsområden och elevhälsan få de resurser som behövs för att utföra sitt huvuduppdrag.

Christina Dalman, Professor i psykiatrisk epidemiologi, forskare i PEDALS-studien
Anna Ohlis, barn- och ungdomspsykiatriker, forskare i PEDALS-studien
Johan Åhlén, leg. psykolog, forskare i PEDALS-studien
Hanna Mulder, lärare i idrott och hälsa, projektkoordinator i PEDALS-studien

Läs mer om PEDALS-Studien här: https://ki.se/gph/pedals-studien

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.