”Jag var den som alltid ställde upp”

Försäkringskassans beslut kom nästan som en chock för Irja Berntson. Att få en stressrelaterad sjukskrivning godkänd som arbetsskada är svårt.
Foto: Kristina Sahlén

När jag träffar henne är det svårt att ana att Irja Berntson är en spillra av sitt forna jag. Hon har nära till skrattet och verkar ha ett starkt driv.

– Jag har alltid varit typen som ställer upp och säger: ”Inga problem – jag löser det!”

Men stressen i arbetet knäckte henne. I dag vet Irja Berntson inte om hon någonsin orkar återvända till lärar­yrket. Efter ett möte som vårt kan hon bli sängliggande i dagar.

Allt började så bra. Irja Berntson – som är 42 år och utbildad gymnasielärare i engelska, media och bild – sökte för över tio år sedan jobb på en progressiv gymnasieskola där lärarna fick mycket utrymme att själva forma verksamheten. Hon var lärare på dåvarande individuella programmet, där

de som inte hade godkända betyg från årskurs 9 skulle läsa ett år för att få gymnasiebehörighet.

Jag tänkte att jag studsar tillbaka på jobbet om några veckor.

– Vi var en skola som ville ge eleverna en chans till. Och en till och en till.

Och de lyckades. Nio av tio av eleverna kom in på gymnasiet efter ett år.

Skolan erbjöd också lärarna handledning av psykolog.

– Vi mötte många trasiga elever. En av mina elever berättade en dag att hon hade gjort abort, en annan elevs far hängde sig. Sådan var vår lärarvardag.

Men förutsättningarna förändrades, på grund av ekonomin. Eleverna i klasserna blev fler, resurserna till elevhälsan rustades ned liksom psykologstödet till lärarna. Arbetet blev stressigare, lärartjänsterna svårare att besätta och måluppfyllelsen allt sämre.

Samtidigt fick Irja Berntson större ansvar. Hon var lärare på fyra program samtidigt, hon var arbetslagsledare och blev höstterminen 2014 dessutom förstelärare.

Den hösten åkte hon på infektion efter infektion. Men hon tryckte i sig Alvedon och gick till jobbet som vanligt.

– Man försöker kämpa på. Jag vet ju att det är kollegerna som måste täcka upp om jag är borta.

Efter ett tag kom signaler om att någonting höll på att hända med henne.

– Jag kunde inte koncentrera mig om det var för mycket ljud, började glömma tider och hade svårt att förstå det jag läste.

En decembermorgon slog kroppen tillbaka på riktigt. Vid frukostbordet drabbades hon av plötslig förlamning.

– Jag blev sittande och kunde inte lyfta armarna. Kroppen var som sockerdricka.

Vad tänkte du då?

– Att det här har jag inte tid med.

När förlamningen släppte tog hon sitt barn till förskolan och gick till jobbet.

Det efterlängtade jullovet kom, familjen åkte till Norrland och hon kände sig bättre. Kanske behövde hon bara vila lite.

Första dagen på vårterminen drabbades Irja Berntson av panik­attacker.

– Jag satt framför datorn och bara stirrade, paralyserad och kallsvettig. Kunde inte svara på tilltal, inte lyfta armarna eller någonting.

När en kollega frågade hur det var med henne brast hon ut i gråt. Dagen efter gick hon till företagshälsovården. Till slut. Med sig hade Irja Berntson en lista på alla sina symtom,

stora som små. Läkaren granskade listan, såg henne i ögonen och frågade om hon visste vad utmattningssyndrom och panikångest är. Hennes svar: ”Ja, det vet jag. Men jag har

säkert bara fått något virus igen.”

Läkaren framhärdade, förklarade att symtomen på punkt efter punkt stämde in på utmattningsdiagnosen. Den noggranna genomgången fick Irja Berntson att fatta allvaret.

– Där och då fick jag insikt. Men jag hade svårt att förhålla mig till min egen sjukdom. Jag tänkte att det här löser jag på mitt vanliga sätt och studsar tillbaka på jobbet efter några veckor.

Sjukskrivningen varade inte i några veckor. Den varade i månader och år.

Nu har det gått tre och ett halvt år sedan hon klev in på företagshälsovården. Irja Berntson jobbar inte längre som lärare. Hon klarade inte av stresspåslaget i yrket och har träffat en uppgörelse med sin före detta ­arbetsgivare.

Lärarförbundets ombud ­Carola Wedholm hjälpte henne i förhandlingarna med arbets­givaren och med att skicka en anmälan om arbetsskada till Försäkringskassan. Att få en stressrelaterad sjukskrivning klassad som arbetsskada är svårt.

Därför kom det närmast som en chock när Försäkrings­kassan i våras beslutade att godkänna hennes utmattningssyndrom som arbetsskada. Det innebär att läkare bedömer att Irja Berntson har en arbetsskada som påverkar förmågan att ­arbeta under minst ett år framåt. Då har man rätt till livränta från försäkringskassan, det vill säga ersättning för förlorad arbetsinkomst. Enligt beslutet har hon rätt till livränta retroaktivt sedan den 1 december 2015.

– Jag trodde aldrig att jag skulle få det beviljat! Jag har gråtit så mycket av sorg och av utmattning genom åren. Att få gråta av lycka av ett beslut från försäkringskassan känns helt fantastiskt, säger hon.

Att få kompensation för år av uteblivna inkomster var bra. Men det var inte allt.

– Det viktiga är att bli trodd. Att få bekräftelse på att det inte är mitt fel att jag har mått som jag har gjort.