Hampus fick reda på dyslexin i nian

Foto: Kristina Sallén

Närmast pedantisk ordning råder i komikern Hampus Hedströms arbetsrum en halvtrappa ned i en källarlokal på Södermalm i Stockholm. Här sitter han och skriver minst tio sidor manus i veckan till sina youtubefilmer.

– Jag har blivit mycket bättre på att skriva än när jag gick i skolan för jag gör det varje dag.

Hampus Hedström är mest känd, framför allt bland unga, för sina parodier och satirer med miljontals visningar på youtube. Och podcasten ”Fråga åt en kompis” där han, tillsammans med kollegan Keyyo, svarar på lite tabubelagda frågor från sina lyssnare.

Läraren blev ordentligt ledsen och kände väl att det hade varit hennes uppgift att se till mina svårigheter, men jag klandrar ingen.

Nu har han skrivit boken ”Det som skolan inte lärde dig”.

– Det har varit en av de största utmaningarna i mitt liv, böcker var mina största fiender genom hela skoltiden.

En förutsättning har varit att skriva tillsammans med medförfattare. Men den tuffaste utmaningen, att läsa in boken, fick han klara själv. Kvinnan som klippte ljudet stödde honom att inte anlita någon annan.

– Det tog nog tre gånger så lång tid än för andra. Jag läste in en halv mening i taget och sedan fick vi pausa och klippa. Det är den första bok jag läst från pärm till pärm.

Boken går in på hans skolgång, barndom, lite tvångstankar, dyslexi, framtidstro och entreprenörskap.

– Det är bara matlagning som fattas, säger han och skrattar.

Hampus Hedström älskade skolan som plats, att träffa kompisar och likasinnade, men all läsning var en kamp. Han förstod inte varför orden såg olika ut varje gång han tittade på dem och varför de aldrig började och slutade på samma ställen. I sin bok beskriver han att det kändes som om varenda muskel drog ihop sig och lungorna tömdes på luft när lärare uppmanade honom att läsa. Hans förhoppning att slippa förödmjukas inför klasskompisarna var så stark att den yttrade sig i fysisk smärta.

Vid sidan av skolan var han en driftig person som arbetade som professionell trollkarl redan vid 12 års ålder. Vid 14 års ålder drev han eget UF-företag, trots att han egentligen var för ung, men en gymnasielärare hade undervisat honom på kvällarna hur han skulle gå till väga.

Han studerade ofta fram till midnatt tillsammans med sina föräldrar. Han nötte saker om och om igen utan att förstå att han hade dyslexi och dyskalkyli.

Räkna kunde han – trots allt – tack vara pappans enträgna tragglande efter skolan. Hans mamma hjälpte honom med läsningen i både svenska och spanska, men där var det svårare då läsningen kändes som ett stort svart hål som han fyllde med ingenting.

Men varför reagerade ingen lärare över att han presterade på A-nivå i allt muntligt men knappt godkänt när uppgifter skulle presenteras skriftligt?

–Den enda förklaringen jag har är att jag pratade så mycket med lärarna. Jag var glad, skämtade och pratade, det var min identitet. Jag hängde dagligen i lärarrummet, där jag fick förvara min trollerilåda, så de flesta visste vem jag var, säger han.

Först i slutet av nionde klass fick han sina diagnoser dyslexi och dyskalkyli efter att hans mamma kontaktat en specialpedagog.

En av hans högstadielärare började gråta när hon fick reda på hans diagnoser.

– Hon blev ordentligt ledsen och kände väl att det hade varit hennes uppgift att se mina svårigheter, men jag klandrar ingen, säger han.

Skillnaden mellan gymnasiet, där han fick rätt till hjälpmedel och extra tid på skrivningar och arbeten, och grundskolan visade sig tydligt i betygen. Han hade mer än ett betygssteg högre betyg i gymnasiet än i grundskolan.

Hampus Hedström vill med sin bok visa elever, lärare och föräldrar som kämpar att man kan ta sig fram i livet även på krokiga vägar.

– Men det är viktigt att man ges utrymme att få vara sig själv och utan det stöd som jag fått av vänner, lärare och föräldrar så hade det kanske inte gått så bra, säger han.