Lektionstid på sjukhuset
Reportage Tanken är att det ska vara så skollikt som möjligt. Men samtidigt måste sjukhusläraren Jane Oxalaryd anpassa undervisningen efter hur eleven mår för dagen.
Lekrum för de yngre. Foto: Kristina Sahlén
Efter lektionen skiljs de åt utanför hissarna. Ebba sätter upp Janes lugg med en hårklämma och får en stor kram tillbaka.
Jag frågar hur Jane Oxalaryd orkar möta alla sjuka barn.
— Mina två bästa kompisar, som också har arbetat här, är min ventil. De vet vad det innebär att arbeta med barnen. Jag har också gått i KBT och annan terapi och det har hjälpt mig att hantera svåra situationer, säger hon.
Även om hon är personlig i mötet med barnen så försöker hon att inte bli för privat utan behålla en neutral zon där undervisningen står i fokus.
— Annars blir det lätt att man tar på sig deras lidande, säger hon.
Jane Oxalaryd och hennes kollega har delat upp jobbet mellan sig till viss del.
— Men som sjukhuslärare måste man försöka klara all undervisning även om ens behörighet som lärare inte täcker alla ämnen och årskurser, säger Jane Oxalaryd.
Vid några tillfällen har hon varit tvungen att ringa till sin son i Australien för att få hjälp med vissa matematiska uträkningar som hon inte klarat av.
— Kemi var annars mitt sämsta ämne i skolan men nu har jag läst in kemin från årskurs 7 till 9 för att stötta en elev och det har gått bra. Jag har till och med hjälpt en elev med ellära efter instruktioner från hans lärare. Det viktiga är att jag kan mer än mina elever och lär dem hur de kan lära, säger hon.
