Forskaren: "Låt pedagogiken styra skolan"

– Jag tillhörde gruppen duktiga flickor på högstadiet. Jag är så glad att betyg inte var aktuellt från årskurs sex på min tid, då hade jag bränt ut mig. Jag kunde inte acceptera något annat än att få högsta betyg.

Det är inte svårt att tro henne. Juristen Maria Refors Legge talar snabbt, tydligt och engagerat. Ofta med ett åtföljande skratt. 

– Jag var jätteviljestark som liten, fortsätter hon. När matlagningen skulle flyttas från vår skola ordnade jag en namninsamling och skickade till rektorn. Det slutade med att vårt kök byggdes om i stället och jag fick klippa bandet på återinvigningen.

Vad gör det med en arbetsplats om man ständigt känner att man inte räcker till?

– Jag var spontan och orädd och hade en övertro på att saker kunde förändras. Och det har jag nog fortfarande.

När det var dags för julbesök i kyrkan i årskurs tre fick läraren veta att Marias ateistiska livsåskådning förhindrade henne att närvara i kyrkan.

– En kompis var Jehovas vittne och behövde inte, så jag visste hur det fungerade. ”Äh, nu tar du på dig skorna och följer med”, sa min lärare. Den gången gav jag mig faktiskt. Det var inte så att jag blev oåterkalleligt kränkt, men minnet kommer tillbaka ibland i min roll som jurist. Det handlar ju om religionsfrihet.

Marias föräldrar kom inte från en akademisk bakgrund. Mamma arbetade som kallskänka och pappa som bilmekaniker innan de båda studerade vidare i vuxen ålder.

– Vi hade det lite knapert ett tag eftersom de inte ville ta studielån. ”Schabbla inte bort skolan, då måste ni ta igen det senare”, sa mamma. De var tydliga med att vi barn hade alla möjligheter att gå på universitet om vi ville.

Drömmen var att bli journalist. ­Eller författare, som Astrid Lindgren.

– Stackars min svensklärare på högstadiet, suckar Maria Refors Legge. Jag hade väntat så länge på den där fria skrivuppgiften. När de andra lämnade in fyra sidor dumpade jag en fantasybok på 200 sidor på hans skrivbord. ”Sagan om Badronien”, som i princip var en kopia av David Eddings ”Sagan om Belgarion”, om en pojke som växer upp och inser att han är utvald av ödet …

Men när det väl blev dags för universitetet drabbades Maria Refors Legge av ”något slags verklighetsinsikt”. Hon granskade utbildningskatalogerna och bestämde sig. Hon kunde ju alltid göra som Jan Guillou. Studera juridik och sedan använda pennan som vapen i kampen för en bättre värld.

Efter juristexamen sökte Maria Refors Legge till forskarutbildningen och kom in.

Hon erbjöds ett redan initierat projekt på temat kränkningar i skolan, som behövde doktorander.

– Så här i efterhand inser jag vilken tur jag hade. Skoljuridik är ett ämne där det händer saker hela tiden. Det är intressant både för elever, lärare, huvudmän och för akademin. Och det kan göra skillnad!

I dag är hon en del av forskarmiljön vid Barnrättscentrum vid Stockholms universitet. Lärarens läsare känner henne från många expertkommentarer i ämnen som slöjförbud, klädkoder och våld mot barn och lärare i skolan.

– Det naturliga för en jurist som mig vore att ha ett barnperspektiv på forskningen. Och hade jag forskat om mobbning och kränkningar ur det perspektivet hade det antagligen mynnat ut i kritik mot skolan. Med all rätt – för det sker misstag dagligen. Men jag drivs snarare av ett skol- och lärarperspektiv.

Maria Refors Legge framstår som en ovanligt rak och frispråkig forskare när hon pratar om heta frågor i den svenska skoldebatten.

– Jag hör i samtal med lärare och rektorer att de inte har verktygen för att kunna leva upp till skollagens krav. Vad gör det med en arbetsplats när man ständigt känner att man inte räcker till? Ta frågan om kränkningar i skolan. Går det verkligen att införa en nollvision med juridiska medel – och vad får det för effekt på skolan att vi försöker?

– Vi definierar kränkningar så brett i Sverige, fortsätter Maria Refors Legge. Skollagen skyddar i princip mot allt som en elev uppfattar som en kränkning, men det är svårt att dra gränsen. För om vi måste göra en utredning varje gång en elev blir ledsen skulle lärarna inte hinna göra något annat än att skriva anmälningar och rapporter.

Så varför har vi hamnat i den här situationen?

Maria Refors Legge vill inte ge några tvärsäkra svar, men väjer inte för frågan.

– Inom skolforskningen pratar man om en pågående ”juridifiering” av skolan, som tog fart i samband med friskolereformen. Tidigare hade skolans huvudmän en skyldighet att erbjuda god och likvärdig utbildning. Nu blev det i stället till en rättighet för eleverna. Vilket faktiskt är en viss skillnad. För att en rättighet ska bli effektiv måste vi kunna utkräva den på något sätt, och en lösning är då att använda juridik. Politik ser ju också väldigt handlingskraftig ut när den mynnar ut i faktisk lagstiftning.

– Men många saker hände i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, fortsätter Maria Refors Legge. Vi fick en skola baserad på new public management. Elever och vårdnadshavare blev kunder och fick därmed stor makt. Är du inte nöjd kan du byta skola – eller gå till Skolinspektionen. Vi kan ha olika åsikter om detta är bra eller dåligt. Men frågan är om skolan verkligen ska styras av marknadsmässiga värden?

Maria Refors Legge betonar att skolan ovillkorligen måste skydda elever från mobbning, misshandel, stigmatisering och systematisk utfrysning.

– Men är det rimligt att kräva ett sammanhang där man aldrig någonsin känner sig kränkt? Man kan ju känna sig kränkt över att en kamrat sagt något taskigt, eller att man fått en tillsägelse om att inte ha mobilen på lektionen.

– Vi är så känsliga för att barn numera aldrig ska behöva uppleva obehag. Jag är inte psykolog, men jag tror att det är rimligare att läraren utifrån sin utbildning hanterar konfliktsituationer – snarare än att det blir ett fall för domstolen. Ta frågan om ingripanden mot elever. Tidigare har du kunnat agera utifrån en tillsynsroll, nu måste du kunna klä ditt agerande i rättsliga termer för att motivera ditt handlande.

Parallellt med forskningen undervisar Maria Refors Legge också i ”Etik och juridik i skolans värld” på Stockholms universitets lärarprogram. En kortare kurs som inte ens finns på alla svenska lärarutbildningar. 

– Det svåra med att läsa bara ”lite juridik” är att du blir medveten om hur lite du vet. För att förstå skoljuridik behöver du egentligen kunna även statsrätt och förvaltningsrätt, som är fundamenten i vårt rättssystem.

Ibland har hon nog lyckats skrämma upp sina studenter ordentligt, medger Maria Refors Legge. Sekretess, myndighetsutövning, tjänstefel, anmälningsplikt …

– Risken är att sådana begrepp bara skapar oro när man inte har den juridiska grunden att stå på. Om jag ska vara helt ärlig önskar jag att lärarna behövde lära sig mindre juridik – inte mer. Vi borde övergå till en mer tillitsstyrd skola.

Maria Refors Legge nämner utredningen om tillitsbaserad styrning och ledning i staten, som skulle kunna vara ett alternativ till dagens tillsynsbaserade styrning av samhällsområden som skola, vård och omsorg.

– Gör pedagogiken till det i första hand styrande. Och låt juridiken snarare bli ett stöd, en last resort. Vi är ju människor och människor är inte perfekta.