Per Kornhall: Det borde vara förstasidesstoff i alla tidningar
Krönika ”Vad i all världen har vi det här systemet för? Det är i alla fall inte för eleverna och Sveriges framtids skull. Man ska nog följa pengarna för att förstå det”, skriver Per Kornhall.
Per Kornhall: Det borde vara förstasidesstoff i alla tidningar
Är det någon som har hört talas om Skolverkets rapport ” Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier år 2023 efter gymnasieskolan”. Inte? Det är märkligt för egentligen borde den vara förstasidesstoff i alla våra tidningar.
1992 införde en regering ett skolmarknadsexperiment som redan då oroade OECD-experter. Bland annat eftersom vi införde den på ett skolsystem de menade var ett av världens bästa och de ifrågasatte därför den dåvarande regeringens mål om att en fri skolmarknad skulle ge Sverige ”Europas bästa skolsystem”. (Ja, läs gärna meningen en gång till, precis så skriver de).
Utan att veta vad man ville
Deras främsta oro gällde ”…de politiska konsekvenserna av dessa förändringar”. De skriver att ”decentraliseringen av ansvar och beslutsfattande till lokala nivåer, inklusive deras befogenhet, inom vissa nationella skyddsåtgärder, att definiera sina egna behov och hur dessa behov ska tillgodoses, innebär att centralregeringen accepterar en viss grad av målmedveten agnosticism vad gäller både politikens inriktning och resultat.”
Man såg helt enkelt att Sverige av ideologiska skäl valde att decentralisera och göra skolan till en marknadsplats men utan att veta egentligen vad man ville eller hur man skulle kunna veta om man nått de mål (man inte heller ställt upp).
Visar svart på vitt att modellen har misslyckats.
Varför är då Skolverkets ovan nämnda rapport förstasidesstoff? Jo, för att den visar svart på vitt att modellen fullständigt har misslyckats. Den visar att drivkraften att etablera gymnasieutbetalningar för att tjäna pengar leder till att färre studenter får jobb. Och det är stora skillnader. Skolverket skriver:
”Andelen ungdomar med en etablerad ställning på arbetsmarknaden tre år efter examen från ett yrkesprogram var generellt högre hos offentliga huvudmän, 68 procent, jämfört med enskilda huvudmän, 56 procent. Samtidigt var också andelen högskolestuderande tre år efter examen från ett högskoleförberedande program generellt högre hos offentliga huvudmän, 60 procent, jämfört med enskilda huvudmän, 55 procent”. (s.5)
Varför blir det så? En förklaring finns så klart i att vinstmarginaler kapar antalet lärare. Men mycket av detta ligger också i oseriösa aktörer inom gymnasial yrkesutbildning genom åren. Skandalerna där om uteblivna praktikplatser, utbildningar utan utrustning med mera finns det massor av exempel på.
Systemet är inte till för eleverna
Alldeles nyligen har också Nätverket för likvärdig skola presenterat en rapport om vad som skett i Stockholm och de drar slutsatsen att ”En ödesdiger tilltro till marknadskrafterna har medfört ett gravt underskott på gymnasiala yrkesutbildningar i staden”.
Vi vet också att det går bättre för elever från teoretiska från kommunala gymnasier när de kommer till högskolan.
Så vad i all världen har vi det här systemet för?
Det är i alla fall inte för eleverna och Sveriges framtids skull. Man ska nog följa pengarna för att förstå det och där leder som vi vet spåren ända in i Sagerska palatset.
LÄS MER:
Marcus Larsson: Därför är friskolornas vinster höga – med låga risker
