Maria Wiman: Jag är less på att bli daltad med
Krönika ”I nya läroplansutredningen tror man inte riktigt på lärarens förmåga att hantera undervisningssituationen. Så, alla läroplansutredare: Läs det här på egen risk”, skriver Maria Wiman.
Jag vill såhär i textens inledning varna alla läroplansutredare därute. Läs på egen risk. Beskrivningen av min lektion kan nämligen bli pulshöjande.
Häromdagen pratade jag och mina sjuor om jordbävningar. Jag hade använt planeringstiden exemplariskt. Jag hade knåpat ihop en utmärkt lektion om jag får säga det själv. Jag hade genomgång, vi kollade på små filmer och sedan var tanken att eleverna skulle få ett sånt där klassiskt 90-tals-häfte med frågor att besvara.
Men det här med jordbävningar visade sig vara sjukt spännande. Eleverna fick liksom inte nog. Nyfikenheten vällde fram som magma från jordskorpan. Vi förvillade oss in i en labyrint av jordbävningsfrågor och när lektionen var slut hade vi bara hunnit med en spottstyver av vad jag hade planerat.
Tror inte på lärarens förmåga
Så kan undervisning nämligen se ut! Den är inte alldeles enkel att tämja. Ibland får den fart, ibland virrar den snett på snåriga och underbara villospår. Ibland stannar den upp, ibland blir den trilsk. En erfaren lärare, med fötterna tryggt i styrdokumenten, kan kosta på sig att bara åka med.
I nya läroplansutredningen tror man inte riktigt på lärarens förmåga att hantera undervisningssituationen. Här förespråkar man vad man kallar undervisningsstrategier. Dessa strategier ska ses som en vägledning för oss lärare så att vi får veta hur vi ska gå tillväga i planeringen och undervisningen. Bussigt värre.
Är inte det här exakt mitt jobb?
Pardon my french. Men är inte att planera och undervisa exakt mitt jobb? Är det inte det jag redan gör hela dagarna? Jag vill inte vara den som är den, men jag trodde att det liksom tillhörde min profession att veta exakt hur jag ska lägga upp undervisningen för min specifika klass, i mitt specifika område på min specifika lektion.
Här får jag läsa matnyttigheter
Nåväl. Läroplansutredningen är mycket generös med tips till mig som gått många herrans år på universitet och som jobbat som lärare i 15+ år. Här får jag läsa matnyttigheter som att jag ska berätta, visa, förklara, instruera, jämföra, kontrastera och problematisera för eleverna. WOW! Jag ska också ställa kontinuerliga frågor till eleverna. Jag ska organisera undervisningen så att eleverna ges studiero Jag ska i undervisningen rikta elevernas uppmärksamhet mot ämnets innehåll! Helt otroligt!
Antecknar ni, kollegor? Vi ska alltså få eleverna att lära sig det som de ska lära sig! Häpnadsväckande!
Hur ska jag klara mig ...?
Jag undrar om läkare har någon slags motsvarighet till detta bjussiga dokument? Undrar om det dokumentet i så fall också är så givmilt med praktiska råd? Kanske får de lära sig fiffiga saker som att det är bra att fråga patienten hur hen mår, undersöka noga och sedan ordinera medicin. Det måste var tryggt för lärarkåren att hålla en sådan skrivelse i handen.
Det finns förslag om att nya läroplanen ska träda i kraft i juli 2028. Men hur ska jag klara mig hela vägen dit? Jag har ju massor av lektioner innan dess? Hur ska jag lägga upp undervisningen nu? Vad ska jag göra om eleverna vill veta mer om jordbävningar och jag måste frångå min ursprungsplanering?
Jag känner mig alldeles villrådig!
(Eller inte. Egentligen känner jag mig mest less på att bli daltad med.)
LÄS MER:
Maria Wiman: Kan vi få slippa tjata om rimlig lön?
Maria Wiman: Så här enkelt skulle vi kunna få mindre klasser