Vad är det för skola Linnea Lindquist vill ha?

Det har blåst upp en liten storm kring ”rektor Linnea”, Linnea Lindquists inlägg i Vi lärare om att det är dags att ”avliva myten om relationer och lärande”. Problemet är att det långt ifrån är någon myt. Men hennes argumentation är besvärande på flera plan. Det verkar som hon ser på skolan som en arbetsplats där eleverna inte ens ska behöva trivas bara de lär sig. Vilken person vill ha en sådan arbetsplats? Vilka föräldrar vill ha en sådan skola till sina barn?

Linneas resonemang förvånar eftersom hon som rektor inte borde vara oinformerad om att skolan också har uppgifter som finns i läroplanens inledande delar. Det är faktiskt meningen att en lärare ska göra mer än lära ut ett ämnesinnehåll. Skolan demokratiska värdegrund och respekten för oliktänkande och andra människor ska också läras ut. Och vilket sätt är bättre för det än i hur läraren formar klassrummets kultur? Relationer är faktiskt ett mål i skolan.

Nej, det är ingen myt

Det grundläggande problemet i hennes uttalande är naturligtvis att hon skriver att relationers betydelse för lärande är en myt. Men det är det ju inte. Tvärtom är det oerhört väl belagt. Som Martin Karlberg skriver i ett svar så handlar heller inte relationer i skolan om att eleven ”tycker om” läraren på det sätt Linnea beskriver. Vi har den forskning Martin Karlberg hänvisar till i länken ovan men vi kan också titta i John Hatties klassiska Visible Learning (Hattie 2009) och se att lärar–elevrelationer har stor betydelse (effektstorlek 0,7). Något som Heather A. Davies utvecklar i International Guide to Student Achievement (Hattie & Anderman 2013).

Men det avgörande elementet i varför jag reagerar negativt på Linnea Lindquists argumentation ligger i min egen beprövade erfarenhet. Jag, tillsammans med så oerhört många lärare, vet att det är avgörande att få till ett tillåtande och respektfullt och tryggt klimat i ett klassrum – för att ett verkligt lärande ska kunna ske.

Rädda lärare och elever?

Jag skulle kunna illustrera detta med en lärorik historia från för länge sedan. När den sedermera professorn i zoologi, folkbildaren och ganska nyligen avlidne, Staffan Ulfstrand gick i skola i Skåne (för länge sedan!) fick han frågan av sin biologilärare om hur många tänder en igelkott hade och svarade fel. Det rätta svaret levererades sedan från en uppbragt lärare medelst ett rapp på hans fingrar med en linjal.

Han glömde visserligen det aldrig sedan men det var inte den läraren som gav honom ett livslångt intresse, ja passion, för biologi. Det var en helt annan man, Gustav Rudebeck, som tog med honom ut och visade honom fåglar och natur runt om i Skåne. En passionerad och kunnig lärare och mentor som visade honom den rikedom och variation som fanns och väckte hans intresse för ämnet för livet.

Visst kan man lära ut utan goda relationer. Men hur mycket, till vilken nytta och vilken sorts kunskap blir det? Vad är det för skola Linnea Lindquist vill ha egentligen? En där både lärare och elever står på raka led och är rädda?

LÄS MER:

”Dags att avliva myten om relationer och lärande”

”Ingen myt att lärande kräver goda relationer”

”Relationen är ett verktyg – inte ett mål”

HP Tran: Nej, relationer till eleverna är inte en förutsättning för lärande

”Relationer står inte i vägen för kunskap utan bär den”