F-gränsen är förödande för gråzonsbarnen
Krönika ”Vi ska ta vara på alla barns styrkor och färdigheter. Inte slå undan benen för dem för deras absoluta svagheter. Det är dags att ta bort F-betyget”, skriver HP Tran.
Under hösten har det flitigt diskuterats och debatterats om de så kallade ”gråzonsbarnen”. För att förstå vad som menas med gråzonsbarn måste man vara införstådd i det som ofta kallas för normalfördelningskurvan, en linjediagram som visar fördelningen och sannolikheten för olika statistiska utfall.
Normalfördelningskurvan kan förstås också appliceras på människors intelligenskvot och tittar vi på diagrammet ser vi tydligt att den stora majoriteten av människor har ett iq mellan 90–100 och dessa betecknas därmed som ”normalbegåvade”.
Vi kan också se att nära fjorton procent av alla människor har ett iq mellan 70–85. Dessa befinner sig alltså i gråzonen mellan den anpassade grundskolan och den vanliga grundskolan, därav begreppet ”gråzonsbarn”.
En avgörande tid
Barn är förstås också människor. Små och inte fullt utvecklade människor som går i skolan, som lär sig att sitta stilla på sina platser, som lär sig att skriva och läsa, som lär sig att räkna, göra kullerbyttor, mäta med en linjal, hoppa hopprep, turtagning, att räcka upp handen, stå i kö till matsalen och mycket, mycket annat.
Skolgången för en ung människa är en fundamental del i det som kallas för att växa upp och bli en fungerande och bidragande samhällsmedborgare, med tillhörande rättigheter och skyldigheter.
För de flesta barn är skolan en lycklig, händelserik och minnesrik tid. En tid där man får träffa vänner och lära sig att interagera med andra. Man lär sig också saker om sig själv, om andra, om hur det är att vara människa och det man lär sig under skolgången kommer att följa med en för resten av ens vuxna liv. Det är, onekligen, en av de viktigaste sakerna som en människa går igenom. En avgörande tid.
För dem är skolan nästan ett straff.
Men för vissa barn är skolan en svår och utmanande tid. För dem är skolan nästan ett straff, en lång och utdragen period av prövningar som ofta leder till misslyckanden, tillkortakommanden och utsatthet. En tid då man blir smärtsamt medveten om sina begränsningar och svagheter.
Kärt barn har många namn
Gråzonsbarn, stb-barn (svag teoretiskt begåvning), svagbegåvade barn. Kärt barn har många namn. Och dessa barn far illa i skolan. Dagligen. De är för starka för den anpassade grundskolan, men för svaga för den vanliga skolan. De har svårt för de teoretiska ämnena, svårt med att läsa mellan raderna, resonera i flera led, göra textanalyser, ta sig an problemlösningar i matematiken, skriva långa och resonerande texter. Det är inte på grund av att de är lata, är omotiverade eller oengegerade. Det är för att de helt enkelt saknar förmågan, inte har kapacitet nog eller ens möjlighet att uppnå de kriterier som står skrivna i kursplanerna.
För dem är varje skoldag en kamp. En kamp för överlevnad, för att orka hänga med och en kamp för att passa in och vara som alla andra. Medan några i klassen klagar över att de ”bara” fick ett C eller B så skulle de göra vad som helst bara för att bli godkända.
Dags att ta bort F-betyget
Nuvarande betygssystem, med en skarp F-gräns är förödande. Att vi har låtit det här fortgå så länge är helt absurt. Det är nästan institutionaliserad barnmisshandel som pågår. Som betygssystemet är utformat idag uppfattas betygen nästan som livsavgörande och ödesbestämt. Inte konstigt att den psykiska ohälsan och upplevda stressen hos barn har ökat explosionsartat de senaste decennierna.
Det är dags att ta bort F-betyget och istället ersätta det med ett lägsta betyg. Vi ska ta vara på alla barns styrkor och färdigheter. Inte slå undan benen för dem för deras absoluta svagheter.
LÄS ÄVEN:
Därför blir skolan en plåga för ”gråzonsbarnen”
Yrkesläraren om mindre teori i skolan: ”Olyckligt”
Läraren om gråzonsbarn: ”Svåra att upptäcka i tid”
Maria Wiman: Tanken är obekväm – men gör vi rätt?
Filippa Mannerheim: Ska vi sätta korrekta betyg på gråzonsbarnen?
