Malin skämtar om läraryrket – och fick arbetslusten tillbaka

Malin Appeltofft tittar ut över publiken. Det är fullsatt på varenda stol i den nedsläckta lokalen. Scenbelysningen gör det omöjligt att urskilja individuella ansikten, men det obehärskade skrattet och de garvande gesterna är svåra att inte uppfatta.

I bakgrunden stiger tonerna av introbasslingan från Queens 80-talshit ”Another one bites the dust” och åskådar­massan klappar demonstrativt och högljutt i takt till musiken.

– Tack så mycket för mig, vad fina ni är! säger Malin Appeltofft och sätter tillbaka mikrofonen i stativet och kliver av den upphöjda scenen.

I logen intill väntar nya hyllningar från kollegorna som står på tur att få äntra podiet. Flera av dem kommer fram för att visa sin uppskattning.

– Vad bra du var i dag, Malin! Riktigt bra, säger komikerkompisen Özz Nûjen och klappar henne på axeln.

Hon sjunker ner i en av de svarta läderfåtöljerna och pustar ut av lättnad. Så här kan en kväll avrundas i en stand up-komikers liv.

Men förutom uppdraget att underhålla en publik som törstar efter skratt så arbetar Malin Appeltofft om dagarna som grundskolelärare på Blommensbergsskolan i Stockholm i ämnena svenska, engelska och teater.

Foto: Magnus Glans

För att förstå hennes annorlunda karriärskombination får vi backa bandet lite.

– 2008 var det en nära vän som sa: ”Du är så rolig Malin, du borde bli ståuppkomiker”. Då visste jag knappt vad stand up var. Sedan gick jag runt och funderade på det där i några dagar och kom fram till att det hade varit kul att testa, säger hon.

Malin Appeltofft gick en nybörjarkurs där hon fick lära sig tekniken bakom att bygga upp ett skämt och hon började testa sitt material på olika klubbar i Stockholm.

– Jag gav det ett år. Jag minns att ”Babben” en gång hade sagt att det första året inte handlar om att stå upp, utan om att stå ut. Och stå ut med att vara dålig, och våga testa och skriva om sina skämt – och testa igen.

Nu har hon hållit på i över tio år med ståuppkomik och hon gillar det mer än någonsin.

– Det är svårt att sluta med något som ger en så mycket energi. För mig har det nästan varit friskvård, både terapeutiskt att man kan pysa ut frustration och för att det är en helt annan grej än det som sker i skolvärlden.

Jag får styra allt själv och väljer vad jag vill göra.

Komiken är en sorts ventil, konstaterar hon.

– Andra lärare kanske går på gymmet fem gånger i veckan i stället, men jag håller på med det här.

När Malin Appeltofft skämtar så utgår hon från sig själv som lärare och förälder. Men hon vill aldrig utnyttja sina elever i skämten på scenen. I stället är hon mån om att publiken ska förstå att skämtet blir på hennes bekostnad.

– Sedan säger ju elever väldigt mycket roliga saker. Då kan man förklä det lite, så att ingen ska känna igen sig eller känna sig utsatt om de hör skämtet.

Är skolan en tacksam värld att skämta om tycker du?

– Ja, det tycker jag. Eleverna är skitroliga och säger grejer som ingen annan hade kunnat fundera ut, det kommer ibland upp fantastiskt roliga grejer spontant.

Hade jag inte fått skämta om yrket, om mig som lärare och alla knasiga situationer som kan uppstå, så hade jag nog inte orkat vara lärare.

Malin Appeltofft började jobba som lärare 2001. Hon älskar fortfarande att undervisa och tycker att det är kul att jobba med barn och ungdomar – men dagens arbetsförhållanden är ingenting som främjar yrket.

– Det är tufft. Jag har jättebra kollegor, men det spelar egentligen ingen roll för jag hinner ändå aldrig prata med dem. Man är på samma ställe måndag till fredag men vi hinner aldrig småprata och fika tillsammans, medan man hör om andra arbetsplatser där man hinner vara med sina kollegor och bygger upp relationer på arbetstid.

Redan när hon började arbeta som lärare tyckte hon att det var ett fruktansvärt högt tempo. Hon kände att det var fel på henne själv – snarare än att se felen med systemet, berättar hon.

– Jag har jobbat heltid i många år, nu har jag blivit tvungen att gå ner på halvtid. Det är en sådan stress, ett outhärdligt tempo. Det orkade jag inte längre.

Foto: Magnus Glans

Även om skillnaderna är oändliga så finns det ganska många likheter mellan att framföra komik inför publik och att undervisa i skolan, tycker hon.

– Det är lite samma sak att stå på en scen och underhålla en publik som att vara lärare i ett klassrum framför en massa elever. Varken på en stand up-scen eller i ett klassrum kan du ha en dålig dag. Man kan aldrig komma och säga att man är lite trött, utan varje dag är superviktig. Som lärare och komiker är det skarpt läge hela tiden.

– Jag brukar säga att man är ”på och av”. I skolan sitter man vid datorn och svarar på mejl och funderar på hur man ska orka med dagen. Sedan går man in på nästa lektion och bara säger glatt: ”Hej allihop, nu kör vi”.

Men till skillnad från stand up-äventyret får man betydligt mer sällan energifylld respons inom lärar­yrket, menar hon.

– Just i det vardagliga arbetet tycker jag inte att vi lärare får särskilt mycket bekräftelse eller uppmuntran. Läraryrket är ett väldigt ensamt och slitsamt jobb, tycker jag.

Malin Appeltofft tror att fler lärare skulle må bra av att våga använda humorn mer i sitt jobb.

– Då menar jag inte att tramsa och inte ta lektionen på allvar, men man måste kunna skratta med sina elever för det är då man lär känna dem. En del lärare tar sitt jobb på så stort allvar att de glömmer att ha roligt också. Kan man få in lite humor så skulle undervisningen gynna många fler.

– Sedan finns det också en teknik som komiker använder för att få publiken att vilja lyssna, som man kan använda i klassrummet också. Tänk bara själv hur tufft det är att hänga med under lektionerna en hel skoldag. Man har en plikt som lärare att det ska kännas kul att komma in på lektionen. Hade jag inte fått skämta om yrket, om mig som lärare och alla knasiga situationer som kan uppstå, så hade jag nog inte orkat vara lärare.

Vad behövs för att göra yrket attraktivt igen?

– Jag tycker det är konstigt att så lite händer. Det är många lärare som inte orkar arbeta heltid för att det är så jobbigt, vilket gör att vi finansierar vår egen sjukskrivning, säger Malin Appeltofft.

Foto: Magnus Glans

Hon blev sjukskriven på 50 procent för drygt ett halvår sedan, och hon beskriver det som att kroppen bara sa stopp.

– I efterhand ångrar jag att jag inte sjukskrev mig tidigare och gjorde det på 100 procent för att kunna återhämta mig helt. Men man har en sådan ansvars- och pliktkänsla hela tiden att hjälpa eleverna, säger hon.

– Ingenting händer och fler och fler lärare sjukskriver sig för att de inte orkar med tempot. Vi har inte råd med fler sjukskrivningar. Vi har ju lärarbrist i Sverige, så varför kan inte någon politiker på allvar ta tag i det här problemet? Det måste bli mer attraktivt. Det är sällan vi lärare får komma till tals, våra röster hörs sällan, utan det är andra som tänker och bestämmer allt vi ska göra. Det är viktiga samhällsfrågor att lyfta i en stand up.

Vad blir viktigast för den nya regeringen att ta tag i för att läraryrket ska bli bättre?

– Jag skulle önska att det var färre elever i varje klass, så att jag som lärare känner att jag hinner med varje elev. Då är det också lugnare i klassrummet. Har man 28 elever och en lärarassistent så blir det för mycket folk i rummet, och ingen får arbetsro. Skulle lärarna dessutom få mindre undervisningstid så skulle vi få tid att för- och efterarbeta mer.

– Jag skulle även vilja införa ämnet drama på schemat så att eleverna får träna upp sitt fokus, koncentrationsförmåga, att ta ställning och hitta sin egen röst – dessutom kan det förebygga mobbning och jobba bort talängslan. Många länder har drama som ett självklart ämne i schemat genom hela grundskolan. Där ligger Sverige efter.