Här möter Anna Ekström personerna bakom Skolmarschen: ”Jag är bekymrad”

I våras genomfördes stora manifestationer runt om i landet med tusentals lärare under parollen Lärarmarschen.

Den 12 och 13 oktober var det dags igen. Under namnet Skolmarschen samlades denna gång lärare, skolledare, lärare fritidshem, studie- och yrkesvägledare och föräldrar för att i tolv städer tåga tillsammans i en protest mot nedskärningarna i skolan.

Nu har Skolmarschens engagemang tagit nedskärningsfrågan från protestaktioner på gatan in till maktens rum på utbildningsdepartementet i Stockholm.

På tisdagen träffades några av initiativtagarna bakom Lärarupproret, Syv-upproret, Skolledarupproret, Förskoleupproret och utbildningsminister Anna Ekström (S) för att diskutera konsekvenserna av det utsatta läget i många kommuner.

Skolvärlden var på plats och mötte en bekymrad utbildningsminister.

– Jag tycker att det var ett jättebra möte. Det är sällan man hör budskapen föras fram med en sådan genuin känsla. Det här är inga människor som är anställda för att skriva de allra mest perfekta presentationerna, utan det här är människor som själva arbetar i verksamheten och som verkligen vill få chansen att göra ett riktigt bra jobb med sina elever, säger Anna Ekström.

Hon menar att det inte finns något enkelt svar på hur man ska förändra situationen.

– Ett underliggande jätteproblem för svensk skola är att vi har brist på lärare i alla skolformer. Där finns det inga snabba vägar. Själva lärarbristen riskerar att försvåra arbetsmiljön eftersom de befintliga lärarna får en ännu större börda på sina axlar, säger Anna Ekström och fortsätter:

– Sedan har vi en styrning av den svenska skolan som är väldigt decentraliserad, där våra 290 kommuner och tiotusentals fristående skolor har ett mycket stort ansvar för att genomföra verksamheten i skolan.

Vi försökte lyfta fram krissituationen i svensk skola.

Sju av tio kommuner planerar att skära ner ytterligare på skolan under nästa år, visar Skolvärldens senaste granskning. Vad gör det med svensk skola och hur vill du ändra på det?

– Från regeringens sida vill vi bidra till att det finns goda resurser i svensk skola. Vi har stärkt statsbidragen dels till kommunerna, där en stor del bör gå till skolan, men vi har också gjort en rejäl förstärkning med statsbidragen till skolan som vi fortsätter med under nästa verksamhetsår. Det gör vi för att vi tycker att det är viktiga verksamheter som behöver resurser. Jag är förstås bekymrad över det ekonomiska läget i kommunerna som gör att så många signalerar att de behöver mer resurser till skolan, säger hon.

Var det något som stack ut bland de framförda budskapen som du tar med dig?

– En sak som verkligen kom fram var den samvetsstress som riskerar att leda till både ohälsa och väldigt jobbiga situationer för många lärare. Jag vill inte att någon ska känna samvetsstress, och jag vill inte att någon ska gå in i väggen, men jag blir ändå väldigt imponerad av det stora ansvarstagande som de här yrkesgrupperna visar.

Vad kan du lova alla de tusentals som har gått ut och demonstrerat?

– Att jag ska göra vad jag kan för att se till att skolan får ändamålsenliga resurser, en ändamålsenlig styrning och ett ändamålsenligt uppdrag. Det här var ett värdefullt möte, säger Anna Ekström.

Läraren Pernilla Wallgren från Lärarupproret berättade bland annat för utbildningsministern om sina kollegor som har gått in i väggen och om barn som mår riktigt dåligt.

– Anna bekräftade att vi har en skola i kris. Hon sa också att hon blev glad över att få höra hur vi arbetar och att hon fick en personlig bild av vad som kan hända med personal och elever som inte blir stöttade tillräckligt, säger hon.

Linnea Lindqvist, från Skolledarupproret medverkade under mötet och hon upplever att Anna Ekström lyssnade på det som framfördes under mötet.

– Vi försökte lyfta fram krissituationen i svensk skola. Vi pratade om nedskärningar och att det inte finns balans mellan krav och resurser – hon lyssnade och skrev ner. Sedan tänker jag att hon inte har jättemycket mandat att göra så mycket år det. Det viktigaste var att vi fick berätta den brutala sanningen.

David Spak, studie- och yrkesvägledare och representant från Syv-upproret, håller med.

– Anna Ekström lyssnade på oss, sedan får vi se vad det resulterar i så klart. Jag tror det viktigaste är att alla upproren säger samma sak och att vi har fått berätta det här. Svensk skola är i kris och det måste ske någonting snart, säger han.

Vad vill ni att utbildningsministern gör konkret härnäst för att ändra situationen?

– Hon behöver ändra skollagen, tänker jag. Så att kommunerna blir tvingade att ha balans mellan krav och resurser, och att de blir tvingade att skära i uppdraget när de skär i resurserna, säger Linnea Lindqvist.

David Spak nickar instämmande:

– Och för studievägledarnas del har hon en gedigen utredning som nyligen är presenterad. Det är bara att ta tag i den och följa förslagen. Då har vi löst en stor del av studievägledarnas problem, säger han.

Pernilla Wallgren anser att Anna Ekström måste lägga fram ett krav på att få in fler vuxna i skolan, framförallt utbildade människor.

– Vi kan inte fortsätta som vi gör i dag. Barnen som behöver allra mest resurser får minst, säger hon.

– Jag berättade, utifrån ett rektorsperspektiv, att många rektorer faktiskt inte har råd att erbjuda eleverna ämnen enligt timplan. För att man inte har råd att anställa så många lärare som behövs, då hajade hon till. Det såg man. Det var nog ny information för henne. För i dag blir vissa rektorer tillsagda att anställa en obehöriga framför en behörig – för att det är billigare, säger Linnea Lindqvist.

Hur kommer ni att fortsätta belysa detta för att det ska hända någonting i frågan?

– Det här är en kamp som vi tror kommer att fortsätta i många år. Vi planerar en ny marsch i maj, men sedan har vi även diskuterat att genomföra små manifestationer, säger Pernilla Wallgren.

Linnea Lindqvist:

– Vi har bjudit in oss till riksdagen för att ha en hearing om nedskärningar i skolan. Vi hoppas få komma dit och berätta för alla partier hur illa det är i svensk skola ute i kommunerna. Vi försätter köra hårt.