Matematiklyftet ett gigantiskt misslyckande

Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

De 650 miljonerna till matematiklyftet har inte ökat elevernas matematiska färdigheter. Det visar vår studie på 3100 grundskoleelever. Nu krävs tidig och intensiv specialundervisning riktad till de lägst presterande eleverna, skriver Bengt Holmgren, specialist i pedagogisk psykologi.

Matematikkunskaperna hos elever i Säffle undersöktes 1977, 1986 och 2002 med diagnoser konstruerade av professor Olof Magne. Nu har vi undersökt dem igen på uppdrag av Säffle kommun. 3100 elever från Säffle och ett femtontal andra kommuner från skilda delar av vårt land, liksom ett 90-tal lärare – har deltagit i årets studie.

Ett syfte med 2018 års version – som är digital – var att studera om grundskoleelevernas matematikkunskaper förbättrats på 41 år.

Illustration: Colourbox

Några resultat:

  • Det är sjunkande genomsnitt från årskurs till årskurs för alla de fyra undersökta åren, med undantag av årskurs 1.
  • Spridningen ökar från årskurs 1 till årskurs 9.
  • Det är eleverna med de allra lägsta resultaten som speciellt drabbas av denna systematiska nedgång.
  • De fyra läroplaner som funnits verkar inte ha haft någon inverkan på grundskoleelevernas matematikkunskaper.
  • 72 procent av uppgifterna 2018 löstes på samma nivå som 1977. 23 procent löstes sämre medan 5 procent löstes bättre. När över 70 procent av uppgifterna löses på samma nivå idag som 1977, finns det inget entydigt stöd för påståendet att matematikkunskaperna för grundskoleeleverna som helhet skulle ha försämrats på 41 år. Nej, de stora förlorarna, som sänker resultatet för hela populationen, tycks vara de lägst presterande eleverna.

    Nästan var tredje elev i årskurs 4, och var elfte elev i årskurs 9, misslyckas med att skriva tjugofemtusen med siffror.

    Vid bedömning av förändringar måste vi även ta ställning till vilken inverkan den ökade andelen elever med svenska som minoritetsspråk och skolgång i andra kulturer har på resultatet 2018 jämfört med de tidigare studierna. En rimlig tanke är att det haft en sänkande påverkan på resultatet för de lägst presterande eleverna och därmed även på totalresultatet.

    Det är framför allt inom kategorin taluppfattning, naturliga tal och procentuppgifter som eleverna 2018 räknar sämre än 1977. Av räknesätten är det främst division som bereder högstadieeleverna problem.

    Flera diagnoser återkommer i mer än en årskurs. Diagnos 8 är speciellt intressant eftersom den följer elevernas färdighetsutveckling från fyran till och med nian. Den innehåller uppgifter som svarar mot de mest elementära basfärdigheterna i taluppfattning, geometri, mätning och de fyra räknesätten.

    Nästan var tredje elev i årskurs 4, och var elfte elev i årskurs 9, misslyckas med att skriva tjugofemtusen med siffror. Nästan var femte elev i årskurs 9 presterar på låg medelnivå för årskurs 4 på diagnos 8. Där kan man nästan tala om fem förlorade matematikår!

    Aldrig tidigare har grundskoleelevers matematikprestationer över så lång tid och fyra läroplaner kunnat jämföras och analyseras. Denna studie torde i sin omfattning och uppläggning vida överträffa alla andra studier som gjorts för att belysa frågan om matematikkunskapernas egenskaper och kvalitet i grundskolan.

    Skolans misslyckande med de lågpresterande eleverna är social dynamit.

    Regeringen satsade via Skolverket 650 miljoner på att matematiklyftet skulle förbättra kunskaperna, men enligt vår studie har det inte visat sig i ökade färdigheter mätt med Magnes matematikdiagnoser.

    Tidigt insatt specialundervisning i matematik, riktad till de lägst presterande, måste ges större utrymme för att generellt förbättra grundskoleelevernas matematikkunskaper.

    Skolans misslyckande med de lågpresterande eleverna är dessutom social dynamit som kan få betydande samhällskonsekvenser. Utan specialundervisning riskerar dessa elever att bli obehöriga till gymnasieskolan och hamna i utanförskap och långvarigt bidragsberoende.