Här pluggar eleverna utan klassrum

Alla rum är allas rum” och ”Alla barn är allas barn”. Det är några av Johan Skytteskolans motton som finns uppsatta i den drygt ett år gamla skolan i Stockholmsförorten Älvsjö.

Här samsas 600 elever i F–6 i sju olika hemvister. För några klassrum finns inte.

– Vi har två basrum som påminner om klassrum, säger Johan Magnusson, biträdande rektor när han öppnar dörren till hemvisten för årskurs 4.

Här delar närmare 90 elever på två basrum, ett mindre grupprum och en större studieyta med olika typer av ”skolbänkar”, alltifrån ståbord och fåtöljer till saccosäckar. I ena änden finns en liten läktare.

Avsaknaden av klassrum gör att det heller inte finns några klasser. I stället jobbar man med sex olika grupper.

Gunilla Hed är lärare i matematik och NO. Hon har varit på Johan Skytteskolan långt innan den blev klassrumslös.

– Det var en utmaning när det gjordes om, säger hon.

Bortsett från ett par lärare som lämnade för att de absolut ville ha sitt eget klassrum resonerade de flesta som Gunilla Hed.

Hon ser i dag både för- och nackdelar med den klassrumslösa skolan.

– Jag är lite gammaldags, så den stora utmaningen för mig har varit undervisningen i den stora studieytan. Och det är det fortfarande. Det är mycket mer utmanande att undervisa där, för man har inte riktigt samma koll.

Svårigheten att ha överblick gör att lärarrollen förändras. Därför krävs det mer struktur, menar Gunilla Hed.

– Man måste ha fasta rutiner. Ledarskapet måste vara tydligt, säger hon.

Ewa Marklund och Johan Magnusson håller med om att ledarskapet, både lärarnas och ledningens, är nyckeln.

– Ledarskapet är A och O för att allt ska fungera, säger Ewa Marklund.

Johan Magnusson fortsätter:

– Det krävs fler regler, att personalen är samsynkad och verkligen säger till om reglerna inte följs. Den stora utmaningen har varit schemat. Är man i en hemvist måste man sluta samtidigt, annars stör man varandra.

För att göra skolan mer lugn råder både sko- och mobilförbud. Skorna lämnas i personliga skoskåp i entrén och mobilerna samlas in och förvaras i ett ”mobildagis”.

I varje hemvist finns ett arbetsrum för lärarna. Det är hjärtat i det samarbete som, enligt lärarna, förbättrats sedan klassrummen försvann.

– Det är mycket mer gemenskap nu, inte som tidigare att man mest såg till sin klass, säger Gunilla Hed.

Den stora utmaningen för mig har varit under­visningen i den stora studieytan.

Lika viktigt för skolan är att alla rum är allas rum. Det betyder att skolan inte har något separat fritidshem.

Det har sin bas i hemvisten, men kan också använda andra rum. 

Enda salen som är stängd för fritids är slöjdsalen. Av säkerhetsskäl.

– För mig är det marginell skillnad mot tidigare. Slöjdsalen ser ut som den alltid har gjort, säger slöjdläraren Per Öberg.

Den största skillnaden är Roger, det ljudsystem som finns i slöjd- och bildsalarna och i hemvisternas stora studieytor.

– När jag går igenom saker för hela gruppen kopplar jag in Roger, men sedan när jag ger individuell hjälp knäpper jag av, säger Per Öberg och trycker på den lilla dosan han har runt halsen.

De som avfärdar Johan Skytteskolan som flumskola ger inte Ewa Marklund mycket för.

– De har missuppfattat vad vi håller på med. Resultaten är jättefina och tryggheten har ökat. Och en skola består inte bara av en lokal. Det är kollegiet, pedagogerna som gör arbetet. De skulle göra ett lika gott arbete om vi satte upp ett armétält här utanför, säger Ewa Marklund.

 

LÄS MER OM GRANSKNINGEN

Klassrumslösa skolor – framtiden eller ett ovetenskapligt experiment?

Hyllade skolan blev ett skräckexempel

Rätt utformade klassrum höjer resultatet

9 experttips: Så påverkar du skolans utformning

Här pluggar eleverna utan klassrum