Eleverna räddade sin lärare efter lektion i hjärt- och lungräddning

När Läraren får tag på Mats Karlsson på fredagen är han på väg till skolavslutningen i klassrummet på Tycho Brahe-skolan i Helsingborg.

– Jag har återhämtat mig bra. Det kommer bli känslosamt att träffa min klass efter allt som hänt, säger Mats Karlsson.

Trots att det är tidig morgon när Läraren ringer 17-årige Björn Santesson så är hans minne kristallklart när han berättar om den dramatiska händelsen under fysiklektionen på Tycho Brache-skolan i Helsingborg för två veckor sedan.

– Mats, som är min mentor i matte och fysik, hade en intressant genomgång inför nationella proven. Jag går i årskurs 2 på Teknikprogrammet med inriktning Design och produktutveckling och satt och lyssnade när jag helt plötsligt hörde Mats säga: Oh shit. Han halvkrampade och tippade rakt in i tavlan och sedan rakt ned i golvet. Det tog någon tiondels sekund innan jag förstod att det inte var ett skämt, säger Björn Santesson.

Skolsköterskan skrek "hjärtstopp"

Halva klassen stod som isbitar. Björn satt längst bak i klassrummet men sprang fram till sin lärare. Han och kompisarna Mohammad Nablo och Rabei Abu Rached lade först sin lärare på sidan och ringde 112. Kroppen var tung som bly.

– Det var ett frustrerande ögonblick. 112 ställde en massa frågor. Vi visste först inte om han hade satt något i halsen och pulsen var oklar. Då kom skolsköterskan in och tog min telefon och skrek hjärtstopp. Då klickade det och jag fattade att han kunde dö när som helst, säger Björn.

De hjälptes åt att vända läraren på rygg. Rabei Abu Rached böjde bak Mats huvud så luftvägarna blev fria, som de hade lärt sig. Skolsköterskan Gunilla startade med hjärt-och lungräddningen och gjorde bröstkompressioner. Trots att eleverna i klassen var uppjagade och oroliga så behöll Mohammad Nablo lugnet och fick ut de andra eleverna ur klassrummet. De fick in en hjärtstartare.

– Vi behövde klippa upp tröjorna men hade ingen sax. Mohammad gick och hämtade medan jag sprang och hämtade mina nycklar i väskan. Med den största nyckeln lyckades jag riva sönder den stickade tröjan och undertröjan. Allt gick så fort. Jag tänkte var sätter jag plattorna? Men det var bara att köra på. Rabei släppte taget om huvudet för att inte få en stöt. EKG visade ingenting efter stöten och Mats visade inga livstecken så jag fortsatte att göra kompressioner, säger Björn.

Björn gjorde tusentals kompressioner

Ambulansen var på plats cirka 15 minuter efter att Björn hade ringt. Han fortsatte med hjärt- och lungräddningen medan ambulanspersonalen satte igång sin hjärtstartare. Då hade Björn gjort tusentals kompressioner och i slutet avlöste hans kompis Rabei Abu Rached honom.

– Jag hade kanske orkat tio minuter till men vid varje tryck tog jag i med nästan all kraft. Vi hade ju övat på en docka på idrotten som klickade till när man tryckte tillräckligt hårt. Så jag visste att det behövdes mycket mer kraft än man kan föreställa sig. Jag råkade till och med bryta ett par revben på Mats, säger han.

Björn är vältränad men han översköljdes också av en ilska som gav honom kraft medan han gjorde hjärt- och lungräddningen:

– Jag tänkte: Du får inte dö framför mig. Jag ville inte ha på mitt samvete att min lärare dött i mina händer. Det skulle jag inte kunna leva med så jag skrek: Mats, så djävla lätt får du inte ge upp. Du har lovat hjälpa mig i matte. Jag skrek det högt gång på gång, säger han.

”Det känns fortfarande overkligt”

När ambulanspersonalen kom gav de Mats Karlsson två stötar med hjärtstartaren och vid den andra så började hans hjärta att slå igen.

– Det kändes lite lugnare då men jag var fortfarande orolig över om han skulle klara sig. När ambulansen åkt iväg fick vi debriefing. Allt kändes overkligt. Och när folk sa ”vilken hjälte du var” så kändes det som någon konstig dröm eller film, säger han.

I måndags fick han träffa sin lärare igen efter att Mats Karlsson kommit hem från sjukhuset.

– Det känns fortfarande overkligt och Mats var svag men det var ändå skönt att se honom, säger Björn.

Mats Karlsson tackade killarna för att han levde, men minns inget av hjärtstoppet annat än att han vaknade ett dygn efter händelsen.

Han vill nu även lyfta fram sin kollega Liselott Sand Janerots enträgna arbete med att ge ungdomarna HLR-utbildning.

– Det var ju världens tur att ungdomarna hade fått utbildningen och vecka 44 fick vi i personalen också utbildningen. Jag skämtade då med en kollega om att vi borde göra det här lite mer skarpt. Då hade jag ingen aning om vad som skulle hända mig. Efter olyckan sa min kollega: Mats du tog det här lite väl långt, säger Mats Karlsson.

Perfekt utförd HLR

Trebarnspappan och gymnasieläraren Mats Karlsson, som är 56 år, har nu fått en kombinerad pacemaker och defibrillator inopererad, en så kallad ICD.

– Den kommer att få ordning på slagen om det hända igen så kommer den hoppa in och få ordning på mitt hjärta och ge det en elektrisk stöt. Och den är kopplad till mobilen och skickar data direkt till sjukhuset, säger han.

Han mår idag fysiskt bra även om han har lite ont i kroppen:

– Några revben knäcktes och värker lite men de är läkta om cirka 6 veckor och lungan som punkterades vid hjärt-och lungräddningen läkte på några dagar, säger han.

Mats säger att läkaren på sjukhuset berättat både för honom och pojkarna att HLR insatsen utfördes med perfektion. Det har läkaren kunnat läsa av på hjärtstartaren.

– Jag har lyckats hålla ihop känslomässigt efter allt detta men när jag hör hur Björn skrek på mig under hjärt- och lungräddningen så kan jag inte hålla tårarna tillbaka, säger han märkbart berörd.

Glada över utbildningen i HLR

Björn Santesson är så glad att han hade fått undervisning i Hjärt- och lungräddning (HLR) under en idrottslektion bara två veckor innan olyckan hände i klassrummet.

– Jag har bara sett på Youtube-filmer hur man gör innan. Det var första gången jag gjorde det på riktigt. Jag visste ju hur mycket kraft som behövdes när vi hade gjort det på dockan i idrotten men det kändes ändå läskigt att trycka så hårt. Jag kände som om jag skulle döda honom. Det var verkligen tur att jag fått utbildningen, säger han.

Björn och kompisen Rabei Abu Rached tycker att det borde vara obligatoriskt att lära sig HLR varje år i skolan. Björn fick göra det en gång på grundskolan men den lektionen var han frånvarande. Det var han väldigt glad att han inte var den här gången. Rabei Abu Rached lärde sig HLR på sin grundskola både i åttan och nian.

– Men jag fick fräscha upp kunskaperna under idrottslektionen på gymnasiet och det hade jag verkligen nytta av när vi skulle hjälpas åt med Mats, säger Rabei Abu Rached.

Elevernas idrottslärare Liselotte Sand Janerot, som höll i HLR-lektionen, säger att killarna skötte allt helt fantastiskt när hennes kollega fick hjärtstillestånd.

– Genom deras hjärt- och lungräddning höll de igång cirkulationen av blod till hjärnan. Om man inte gör det så är det redan efter 4 minuter en risk för syrebrist i hjärnan vilket kan leda till allvarliga skador, säger hon.

Under hennes drygt tio år på skolan har hon haft utbildning i HLR för alla elever när de har idrott. Utbildningen är obligatoriskt och missar eleverna lektionen så kallar hon dem igen. Helst skulle hon vilja att eleverna fick det upprepat i varje årskurs men många elever har bara idrott under ett år.

– Vi har köpt in dockor Mini-Ann som eleverna tränar på och vi gör också livräddning i vatten. När vi tränade på dockan så var de flesta eleverna helt slut efter två minuter eftersom det krävs så mycket kraft. I skarpt läge får man ett adrenalinpåslag och då klarar man ofta att göra Hjärt- och lungräddning under ett längre tag vilket killarna gjorde. Deras insats var fantastiskt, säger hon.