Körling: Skolbyten lär elever att man kan fly svårigheter

Samhället måste stå upp för lärarna. Ja, så sa Ulrika Knutsson i en krönika i P1 ”Godmorgon världen” för en tid sedan. I många år, faktiskt under hela min lärargärning, har jag kämpat för just detta. Jag minns när det stod skrivet, i vilken tur i ordningen minns jag inte, om lärarnas brister och att skolan inte höll måttet, som jag bestämde mig för att läsa valda stycken ur det klassrumsfrånvända för mina elever. De kände ju redan till detta. De kunde ju höra sina föräldrar diskutera skolan med andra föräldrar men också hemma vid köksbordet där skolan diskuterades utifrån den bristsyn som också föräldrarna skolades in i eftersom den allmänna synen på skolan fanns att finna överallt i tidningar, tv och i politiken.

Just då de inte ska byta

Eleverna visste redan att skolan inte lyckades eller för den delen lyckas med det den ska. Det riktigt svåra uppstod när eleven inte lyckades i matematiken eller fick svårigheter med något annat innehåll eftersom det var då det gröna gräset på den andra asfalterade skolan föreföll så lovande. Precis då, när skolgången är som mest känslig för eleven, packar de ihop sina tillhörigheter och skriver in sig på en annan skola. Eleven lär sig på så sätt att fly svårigheterna i stället för att ta sig igenom dem tillsammans med sina lärare. Det är just då de inte ska byta skola eftersom arbetet med att se till att eleven får lära sig just det som för tillfället satt krokben precis har påbörjats. Det arbete som krävs av både lärare och elev där de tillsammans måste kämpa lite extra med motstånd för att slutligen lyckas. Då måste eleven stanna kvar där eleven är. Allt för att eleven ska få upptäcka att det gemensamma arbetet som lärare och elev gör kommer att ge resultat. Och att ta sig igenom svårigheter.

Jag minns hur jag bjöd in en mamma som var på vippen att byta skola. Hon var så besviken på något som hon inte berättat om. Besvikelsen som till en början var en pytteliten besvikelse växte till en alldeles för stor. Hela skolan var ett misslyckande. Vad gjorde egentligen lärarna? Under samtalet kom föräldern fram till besvikelsens början och sa att det där lilla var som en sten i skon som påminde och gjorde ont vid varje steg. Efter samtalet tittade vi in i klassrummet. Där satt hennes barn i full aktivitet. Hon såg lättad ut. Det farliga hade försvunnit. Eleven stannade kvar i skolan.

Låt oss frossa i den synen

När jag läste artiklar eller visade på nyheterna om det som berättades om skolan brukade mina elever säga att de tyckte synd om dem som gick i en sån skola. De tyckte det var skönt att det inte handlade om deras. Så avslutar också Ulrika Knutson sin krönika. När föräldrarna talar om skolan deras barn går brukar de allra flesta säga att det är tur att det som sägs inte handlar om det egna barnets skola. Den är ju såååå bra.

Låt oss frossa i den synen på skolan och inleda skolstarten och det kommande läsåret med en känsla av just ett sådant anslag.

LÄS ÄVEN

Körling: Därför fortsätter jag envist hälsa på alla elever jag möter

Körling: Pippi Långstrump behövs när galenskaperna sprider sig

Körling: Schemalägg en lästimme varje skoldag!

Körling: Fler borde ha min mammas tillit till lärare

Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”