”Sommarfritids prioriteras bort – barnen får betala priset”
Det är dags att vi ser planeringstid för vad den är: ett uttryck för respekt för barnens rätt till kvalitet, skriver läraren i fritidshem Jon Bergström.
Debatt När skolan stänger under lov upphör inte fritidshemmets uppdrag. Det fördjupas. Men när fritidshemmet blir till heldagsverksamhet tas samtidigt våra förberedande ramar bort. Och det är barnen som får betala priset, skriver Jon Bergström, lärare i fritidshem.
”Den blomstertid” klingar ut och sommarlovet tar vid. För många barn innebär det en övergång till en mer flexibel vardag med återhämtning, aktiviteter och äventyr. För fritidshemmet innebär det ett skifte från att vara en del av skoldagens helhet till att bära hela dagen själva. Det är ett uppdrag vi axlar med stolthet, men tyvärr med försämrade förutsättningar.
När skolan stänger under lov och klämdagar upphör inte fritidshemmets uppdrag. Det fördjupas. Men när vår verksamhet blir till heldagsverksamhet tas samtidigt våra förberedande ramar bort. Under terminerna har jag som lärare i fritidshem både schemalagd planeringstid och viss förtroendearbetstid. Den arbetsplatsförlagda tiden ger struktur och gemensamt fokus. Förtroendetiden ger utrymme för eftertanke, analys och framåtblickande planering. Men under loven raderas den arbetsplatsförlagda planeringstiden ur schemat, och de två timmar jag normalt förfogar över i förtroendetid försvinner. Vi står kvar med uppdraget – men utan redskapen.
Undervisning kräver mer än närvaro
Detta är inte en fråga om arbetstid i sig. Det handlar om att undervisning kräver mer än närvaro. Den kräver medvetenhet. Den kräver att någon tänker efter före, följer upp, och knyter samman. Det går inte att ge barn en pedagogiskt meningsfull dag om den förutsätts formas i realtid, utan tankeutrymme. Och när vi dessutom – i de stunder av stillhet som uppstår – förväntas prioritera att vattna växter eller rensa kylskåp framför att planera verksamheten, skickar det ett tydligt budskap: vårt yrkeskunnande är inte prioriterat.
Det är ett sorgligt budskap. Fritidshemmet har ett tydligt kompensatoriskt uppdrag. Vi ska inte bara komplettera skolans undervisning, utan också bidra till att utjämna skillnader i barns livsvillkor. Den uppgiften blir som mest påtaglig under loven – när många barn saknar andra sammanhang. För dem är fritidshemmet inte ett komplement utan deras hela vardag. Och just därför förtjänar de vår allra högsta pedagogiska kvalitet. Det kräver planeringstid. Det kräver professionellt handlingsutrymme.
”Reduceras till barnpassning”
Jag vill påminna om att vi, som lärare i fritidshem, har ett specifikt ansvar för undervisning, dokumentation och uppföljning enligt läroplanen. Vår planeringstid är inte ett extra privilegium, utan en professionell förutsättning. En verksamhet utan planering är inte fri – den är godtycklig. Fritidshemmet är inte ett mellanrum i utbildningssystemet. Det är en samhällsbärande pedagogisk miljö. Här formas barnens självbild, ansvarskänsla, relationer och trygghet. Utan planering förlorar verksamheten sin riktning. Den reduceras till barnpassning och barnen får betala priset.
Det är dags att vi ser planeringstid för vad den är: ett uttryck för respekt för barnens rätt till kvalitet. Det är inte ett individuellt önskemål. Det är en professionell och moralisk skyldighet. Läroplanen gäller även under loven. Vårt uppdrag gäller året om. Och det är rimligt att vårt professionella utrymme gör detsamma.
Jon Bergström är lärare i fritidshem i Stockholm och arbetsplatsombud för Sveriges lärare.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Fritidspedagogik.
LÄS OCKSÅ:
Grimm: Varför håller vi inne med planeringen för sommarlovet?
