Debatt: Vi lärare i fritidshem behöver driva våra yrkesfrågor
Många lärare i fritidshem tyngs av bristande förutsättningar, men Jesper Nilsson vill ingjuta handlingskraft i sina kollegor.
Debatt Eftersom vi är en välfärdsprofession åligger det faktiskt oss att inte bara bedriva verksamhet som leder till glädjerik och meningsfull fritid – utan även att driva frågor som rör våra förutsättningar och villkor för att arbeta med barns fritid, skriver Jesper Nilsson, lärare i fritidshem och universitetsadjunkt, Malmö universitet.
Jag har läst några inlägg i Facebookgruppen ”Fritidspedagog – världens bästa yrke!” den senaste tiden om kollegor som far illa i yrket på grund av för dåliga förutsättningar och villkor. Det gör mig ledsen att vissa av oss har sådana upplevelser, särskilt eftersom vårt yrke i sin kärna handlar om motsatsen till sorg, det vill säga glädje.
Eftersom vi är en välfärdsprofession så åligger det faktiskt oss att inte bara bedriva verksamhet som leder till glädjerik och meningsfull fritid utan även att driva frågor som rör våra förutsättningar och villkor för att arbeta med barns fritid.
”Vi som garanterar en bra fritid för barnen”
Det betyder att det är vi som driver ett systematiskt kvalitetsarbete som garanterar en god fritid för alla barn där vi jobbar. Det betyder att det är vi som behöver kliva fram och vara ledare: rektorer, biträdande rektorer, samordnare, kommunövergripande utvecklare, fritidslärarutbildare, opinionsbildare och lobbyister för politiker. Allt detta måste vi ansvara för så att våra kollegor i barngrupp kan göra sitt jobb med hälsa och glädje i behåll.
Det är som sagt sorgligt att höra om mina kollegor i landet som kommit till vägs ände i sin lust och uthållighet för yrket. Det är upp till oss med glädjen och drivet kvar att parallellt med undervisning på fritidshemmet även driva professionens villkor.
Yrket flyttar fram positionerna
Vi gör faktiskt framsteg! Fritidshemmet är närmare än någonsin att få reglerad planeringstid i lag. Det finns ambitioner bland myndigheter och politiker att höja andelen med legitimation för professionen. Kanske kan även våra lokaler och barngruppernas storlek komma att regleras? Det är upp till oss.
Vi kan bara lägga ner, ”det är inte så viktigt”, tänker kanske några av er. Men här måste vi inse att vi som välfärdsprofession har en drivkraft som går bortom att ha ett arbete och som tangerar något existentiellt: nämligen att vi hanterar barns mening med livet och således deras livsduglighet. I alla tider har vi arbetat för att kunna vara fria, meningen med livet har varit, och är, fortfarande lusten att vara fri från arbete.
”Fritidshemmet är barnens frihet”
Barns arbete är deras skola (vilket är i sin ordning), och deras frihet är fritidshemmet och hemmet. Plockar vi bort friheten ur ekvationen blir arbetet per definition meningslöst och således blir även hela livet meningslöst. Det är alltså inte bara en profession vi förvaltar, utan vi är språkrör och möjliggörare för våra barns livsduglighet och framtid. Detta kan vi omöjligtvis blunda för, med risk för att våra barn tappar livsgnistan. Konsekvenserna av detta är alltför mörka och hemska att beskriva här.
Så. Vi som kan, vill och orkar, arbetar vidare både i det stora och i det lilla. Ni som tvekar får gärna reflektera kring meningen med våra barns fritid, och vem som garanterar denna om inte du gör det. Och till er som släpper taget om yrket vill jag med höjd fritidspedagogisk fana proklamera: jag, och många med mig, lovar att nästa generation fritidslärare/fritidspedagoger ska ha det bättre än vad vi som profession har det just nu!
Vi gör detta tillsammans. Vi äger vårt öde!
Jesper Nilsson lärare i fritidshem och musik och adjunkt vid Malmö universitet.
LÄS OCKSÅ:
Därför lämnar lärare i fritidshem yrket
Spretigt uppdrag får fritidslärarna att välja skolan
