Debatt: Fritidshemmet behöver inte fler eldsjälar
”Vi löser det”, ”vi ställer upp” – så låter det i många fritidshem, skriver Sandra Helgöstam.
Debatt Fritidshemmet är fullt av eldsjälar. Vi som brinner för vårt uppdrag, som försöker hitta lösningar där det inte finns resurser, som får verksamheten att fungera trots att vi saknar förutsättningar. Men vi orkar inte längre bära en hel verksamhet enbart med vår lojalitet, skriver fritidshemssamordnaren Sandra Helgöstam.
Även en eld behöver syre. Och ibland känns det som att vi står med en glöd som riskerar att slockna – inte för att vi inte vill, utan för att det inte går att bära ett helt system på enbart passion.
Det börjar som en viskning.
”Vi löser det.”
”Vi ställer upp.”
”Vi kör ändå.”
Så låter det i många fritidshem. Och vi gör det. För barnens skull. För att vi bryr oss. För att vi vet hur mycket det betyder att vara den där trygga vuxna som ser, lyssnar och finns kvar.
Men efter tillräckligt många viskningar blir det tyst. För hur länge orkar vi hålla uppe en hel verksamhet på vår lojalitet?
Planeringstid och rimliga elevgrupper
Fritidshemmet är inte bara en plats för omsorg. Det är en plats för undervisning. Varje dag planerar, genomför och följer vi upp undervisning utifrån läroplanens mål. Vi arbetar med språkutveckling, samspel, motorik, identitet och demokratiska värderingar. Vi skapar undervisningsmiljöer där barn får utforska, reflektera och utveckla förmågor som är avgörande – inte bara i skolan, utan i livet.
Mycket av lärandet sker informellt – i samtal vid mellanmålet, i konflikthantering mellan barn, i byggleken som växer till ett samarbetsprojekt. Det är just där, i det vardagliga och oförutsedda, som vi får syn på barns tänkande, sociala förmågor och identitetsutveckling.
Men för att både formell och informell undervisning ska bli meningsfull, tillgänglig och likvärdig krävs mer än vilja. Det krävs förutsättningar: tid för planering, rimliga elevgrupper och en organisation som förstår vårt uppdrag.
Ett barn ber mig spela ett spel. Jag vill. Samtidigt behöver fyra andra barn min hjälp. Någon vill visa en teckning. Ett barn gråter. Jag möter barnblickar fyllda av längtan efter vuxentid och tvingas säga: ”Inte nu.”
”Något har gått sönder”
Visst kan det låta som en vardaglig situation. Vi kan inte alltid hinna. Men när ”inte nu” blir det nya normala har något gått sönder. Fritidshemmets styrka ligger i närheten – i att fånga ögonblicket och möta barnen där de är. När vi inte längre har möjlighet till det, inte för att vi inte vill utan för att vi inte hinner, tappar vi inte bara ett spel. Vi tappar ett undervisningstillfälle. En möjlighet att bygga relation. Ett barn som kunde fått känna sig viktigt just då.
När ett barn ber om att spela handlar det inte om spelet. Det handlar om kontakt, om samspel, om att känna: ”Jag är värd någons odelade uppmärksamhet.”
Vi vet vad som står på spel. Vi möter barn som bär på oro, otrygghet, en överfull ryggsäck av känslor som inte alltid får plats i klassrummet, men som behöver tas emot någonstans – någonstans där det finns tid att se bakom beteendet, tid att undervisa utifrån relation och kontext, tid att arbeta med barns sociala, emotionella och kognitiva utveckling på fritidshemmets egna villkor.
Fritidshemmets undervisning är både formell och informell. Den är situationsstyrd, relationsskapande och upplevelsebaserad. Den kräver närvaro, struktur och pedagogisk intention. Vi har kompetensen, men vi måste också få möjlighet att använda den fullt ut.
Villkor som gör det möjligt att undervisa
Vi är inte bara eldsjälar. Vi är utbildade pedagoger med ett tydligt uppdrag. Vi bedriver undervisning som gör skillnad.
Vi har styrkan. Men vi ska inte behöva vara starka trots förutsättningarna. Vi borde få vara starka tack vare dem.
Jag tror fortfarande på fritidshemmets kraft. På oss. På vad vi kan skapa när vi får rätt förutsättningar. Det här handlar inte om brist på engagemang. Det handlar om att vi inte längre kan kompensera med vår person.
Vi behöver inte fler eldsjälar. Vi behöver arbetsvillkor som gör det möjligt att undervisa, leda och utveckla – varje dag.
Sandra Helgöstam är fritidshemssamordnare på Lärande förskolor och grundskolor AB.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Fritidspedagogik.
LÄS OCKSÅ:
Gästkrönika: Jag älskar fritids – även när få andra verkar göra det
Gustav Sundh får fint pris: ”Vi lärare i fritidshem står i frontlinjen”
Eriksson: Jag är lärare i fritidshem, inte superhjälte, rockstjärna eller elitidrottare
