Positiv respons i stället för tillsägelser gav lugnare skola

Ta ansvar, visa hänsyn, vara ­fokuserad. Ledorden finns skrivna på glasrutan vid skolans entré och välkomnar elever, personal och besökare. Skolan ligger i Sollentuna kommun norr om Stockholm, i området Edsberg som har ett högt socio­ekonomiskt index. I den ­klassiska skolbyggnaden, naturnära med både skog och sjö inpå knuten, ryms 380 elever från ­förskoleklass till årskurs sex. I samma lokaler finns även anpassad grundskola och förberedelseklass.

För snart fyra år sedan beslöt den dåvarande rektorn att satsa på positivt beteendestöd och tog hjälp av Anna Lindbäck som anställdes som beteendeanalytiker.

– Positivt beteendestöd baseras på beteendeanalys, att förstå och påverka beteenden. Det ligger otroligt mycket vetenskap bakom och utifrån detta har vårt arbete vuxit fram. Vi har ett inkluderande förhållningssätt i hela skolan och alla elever ska få nå sin fulla potential, förklarar hon.

Lugnare stämning på skolan 

Några som tydligt kan se ett före och efter är lågstadieläraren Anna-Linnéa ”Nea” Olsson och kollegan på fritidshemmet, Carolina Ångström.

– Vi har alltid arbetat tätt mellan de olika skolformerna och strävat efter ett inkluderande förhållningssätt. Men innan arbetet med positivt beteendestöd startade när Anna kom så tampades vi liksom de flesta andra skolor med bristande arbetsro och trivsel på skolan. Nu finns ett mer positivt klimat, studieron har påverkats positivt, fler elever är sysselsatta med det de ska och det har även inneburit en reducerad stressnivå bland oss kollegor, säger Anna-Linnéa ”Nea” Olsson, som varit på skolan i åtta år.

Bland det första Anna Lindbäck tog sig an i förändringsarbetet var att tydliggöra förväntningarna, hur man skulle agera som vuxen och som elev. Att även ha med eleverna var viktigt och därför var de med redan från början genom att tycka till och rösta om skolans grundvärderingar, hur man ville vara mot varandra.

Enades om beteenderegler 

Skolan betade sedan av område efter område. Först ut blev korridorer och kapprum. De enades bland annat om att inte springa inomhus, alltid hälsa på varandra, inte slänga skräp, prata med 50-centimeters-rösten, det vill säga inte skrika åt varandra på håll.

– När eleverna vet vad som förväntas av dem blir det betydligt lättare för dem att göra rätt, säger Carolina Ångström, som varit på skolan sedan 2010. Hon har tidigare erfarenhet av att arbeta med positivt beteendestöd inom stöd och omsorg, LSS.

När Carolina Ångström exempelvis håller i en fotbollsaktivitet på fritidshemmet berättar hon alltid i förväg hur hon förväntar sig att eleverna ska uppträda, att de ska vara peppande, hjälpa en kompis som ramlar, och så vidare, snarare än att prata om vad de inte ska göra.  

– Sedan förstärker vi det genom att dela ut gröna kort. I och med att vi ger mycket positiv feedback till eleverna, så vill de andra göra likadant, barnen vill höra att de är bra, fortsätter hon.

Anna-Linnéa ”Nea” Olsson tillägger att detta med positiv feedback fungerar lika bra i klassrummet.

– Det har en enorm effekt. När jag säger till någon att ”vad fint du sitter på stolen” får det direkt ringar på vattnet. Alla vill göra rätt och känna sig viktiga och sedda. 

Insatser på olika nivåer 

För att se hur väl metoden fungerar görs regelbundna mätningar och skolan kan därmed visa på konkreta resultat, vilket uppmuntrar alla att fortsätta på den inslagna vägen. 

– När man ser att det fungerar motiveras man att hålla i och hålla ut, säger Anna Lindbäck.

I arbetet finns även den så kallade PBS-triangeln där basen utgörs av insatser som ges till alla elever och involverar all personal, till exempel relationsbyggande, tydliggörande strategier, rutiner och positiv förstärkning. Nästa nivå utgörs av insatser som riktas till några elever där insatserna i basen inte riktigt räcker till. Toppen av triangeln utgörs av individuella insatser riktade till enskilda elever som redan har stora utmaningar. För dem görs individuella kartläggningar som resulterar i en individuell plan.

Anna-Linnéa ”Nea” Olsson berättar att hon tagit till sig triangeln för att nå så många elever som möjligt.

– Om majoriteten följer planen blir det mer tid till dem som behöver extra insatser. Om vi exempelvis har någon i nivå två som har svårt att reglera sitt beteende och springer i stället för att gå i korridoren, då kan vi jobba med den eleven mer intensivt genom att öva på att gå tillsammans och då ge positiv feedback.

– Ja, att säga till flera gånger ger sällan effekt, det gäller att göra annorlunda, tillägger Anna Lindbäck. 

Delar in i grupper på fritidshemmet

I fritidshemmet är arbetssättet på vissa sätt mer utmanande, då verksamheten är friare och aktiviteterna fler, inflikar Carolina Ångström.

– Barn med beteendeproblematik har det ofta svårare på fritids, och då är det ännu viktigare att vi jobbar så här. På mitt fritidshem har vi över hundra elever. Vi försöker därför organisera oss så att de elever som behöver ett mindre sammanhang och lite social färdighetsträning ibland får vara i en mindre grupp. Då kan vi möta deras behov på ett annat sätt och arbeta förebyggande, säger hon. 

Den mindre gruppen på drygt 20 elever har då tre pedagoger, medan den större gruppen med 80 elever inte blir lika personaltät. Enligt Carolina Ångström fungerar det ändå bra.

– När vi har den lilla gruppen blir det lättare för den stora gruppen att följa sociala spelregler.

Som pedagog är det skönt att slippa komma med tillsägelser hela tiden, som det kan bli annars. 

I arbetet utgår skolan från vad varje enskilt barn behöver utifrån styrkor och utmaningar. Lärarna använder därför både bildstöd och video för att tydliggöra, liksom coachande samtal som mynnar ut i nya strategier och överenskommelser. Förändringar i miljön är också en viktig komponent i arbetet, att skapa miljöer som främjar lärandet – för den enskilde, en klass eller hela skolan.

– Det här är sådant som har sin bas i forskning, det är beprövade metoder, säger Anna Lindbäck. Vi kan inte förutsätta att alla elever kommer till skolan redo att lära, och det är viktigt att komma ihåg att det är vi vuxna som måste ändra på oss för att elevernas beteende ska förändras.

Har lett till färre tillsägelser

Anna-Linnéa ”Nea” Olsson fortsätter:

– För oss på lågstadiet har positivt beteendestöd blivit en ryggrad i vårt förhållningssätt. Det har lett till färre tillsägelser och att det blivit både lugnare och tryggare i skolan, och vi kan fokusera på lärandet.

Carolina Ångström tillägger:

– Som pedagog är det skönt att slippa komma med tillsägelser hela tiden, som det kan bli annars. 

Vad säger ni om den kritik som finns mot positivt beteendestöd och liknande metoder?

– Oavsett storlek på människor vill alla bemötas med respekt, i synnerhet när man gjort något som inte är bra, säger Anna-Linnéa ”Nea” Olsson. 

– Jag tror att de som kommer med kritiken har missförstått, säger Anna Lindbäck. Det här handlar inte enbart om att fokusera på det positiva, hos oss blir det också tydliga konsekvenser på beteenden som inte följer det vi har kommit överens om. Men vi vuxna ska stötta och hjälpa, inte straffa. De som testat detta och är kritiska kanske inte har gjort det tillräckligt ofta eller fortsatt tillräckligt länge. Man måste göra rätt för att se effekt. 

LÄS OCKSÅ: 

”Risk för feltolkning utan specialpedagog

Eriksson: Jag är lärare i fritidshem, inte superhjälte, rockstjärna eller elitidrottare

Så får Anne barnen att läsa på fritidshemmet

Forskare: Diskutera värdegrunden mer