Härjefors: Äntligen lärare i fritidshem – med ansvar för att lyfta vårt uppdrag
Eleverna påminner mig varje dag om varför det var rätt beslut att slutföra min utbildning, skriver Andreas Härjefors.
Krönika Utbildningen ger mig större pondus i mitt dagliga yrkesutövande. Men den innebär också något mer – ett ansvar för att synliggöra fritidshemmets uppdrag, skriver Andreas Härjefors, nybliven lärare i fritidshem.
Sommaren 2023 tog jag ett beslut. Ett av de viktigaste i mitt liv. Efter drygt 13 år i skolans och fritidshemmets tjänst ville jag slutföra mina studier och ta examen som lärare i fritidshem. För ett par veckor sedan, två och ett halvt år senare, dök examensbeviset äntligen upp i min mejlkorg. Ett digitalt kvitto på att jag nu är färdig.
Men vad förändras egentligen?
En hel del, på flera plan. Jag ökar siffran över antalet behöriga lärare i fritidshem. Under studietiden har jag fått fördjupa min förståelse för fritidshemmets uppdrag genom att läsa, skriva och diskutera verksamheten i relation till forskning och teorier. Jag har fått sätta ord på det arbete som många av oss gör varje dag men som inte alltid syns.
Samtidigt förändrar inte examensbeviset det viktigaste.
Vardagen.
Tar barnens idéer på allvar
Samma vecka som examensbeviset kom ville några elever i årskurs tre visa mig en handskriven lapp. De hade en idé. De ville starta och leda en spa-klubb för yngre barn. På lappen stod när de ville ha den, vilka stationer som skulle finnas och hur de tänkte genomföra aktiviteten.
Jag sa att det såg jättefint ut och att det märktes att de hade funderat över sitt förslag. Sedan tog jag idén vidare till den årskurs de ville bjuda in, och det var något de gärna ville göra.
Det är den här typen av ögonblick, som vi stöter på varje dag, som påminner mig om varför jag tog beslutet att slutföra min utbildning.
När barn får inflytande.
När idéer tas på allvar.
När en handskriven lapp kan bli en aktivitet för andra barn.
Det är där fritidshemmets kärna och pedagogik finns.
En halv miljon barn är värda mer
Men utbildningen innebär också något mer. Den innebär ett ansvar och att jag får en större pondus i mitt dagliga yrkesutövande.
Ett ansvar för att synliggöra fritidshemmets uppdrag.
Ett ansvar för att fortsätta utveckla verksamheten.
Och den där halva miljonen barn som varje dag går till fritidshemmet förtjänar att vi fortsätter kämpa för ett fritidshem som är väl värt att vara på.
Att bli lärare i fritidshem är därför inte en slutpunkt. Det är en början. Nu fortsätter arbetet – med kunskap, erfarenhet och en ännu starkare röst för fritidshemmet.
Nu är jag lärare i fritidshem.
Och arbetet har bara börjat.
Andreas Härjefors är lärare i fritidshem i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Härjefors: Mötet med mina gamla fritidsbarn – ett värmande kvitto
Härjefors: Jag vill inte tysta ner barnen under lunchen
