Härjefors: Skolans hjälpreda? Nej, tack!
Andreas Härjefors har under sina år som anställd i fritidshem hoppat in som lärarevikarie och varit elevassistent, bland många andra uppdrag.
Krönika Jag studerar till lärare i fritidshem för att jobba som lärare i fritidshem. Men det är ingen självklarhet – under de år som jag varit anställd i fritidshemmet har jag gjort allt man kan tänka sig inom skolans väggar, skriver blivande läraren i fritidshem Andreas Härjefors.
I våras skrev jag en krönika om varför jag har valt att slutföra min utbildning till lärare i fritidshem. Där lyfte jag fram alla svårigheter, hinder och motsättningar som finns inom yrket. Som Sandra Helgöstam skriver i en debattartikel om fritidshemmets problem, det handlar inte om brist på vilja, utan brist på tydlighet och rimliga förutsättningar att utföra uppdraget.
Jag har funderat mer än en gång att hänga upp den neongula västen och tacka för mig, hitta något annat här i livet och kanske till slut lämna det som känns ett ständigt lågintensivt skyttegravskrig kring vad en lärare i fritidshem är och ska göra.
Lärarvikarie och elevassistent
Men trots allt det där så har jag ändå bestämt mig att återuppta och slutföra min utbildning. För allt det fina inom yrket spiller alltid över och jag känner verkligen att jag gör skillnad – på riktigt. För individer, här och nu och förhoppningsvis för framtiden också.
Jag studerar till lärare i fritidshem för att jobba som lärare i fritidshem. Men det är inte hugget i sten. För genom alla år har jag gjort allt och ingenting inom skolans väggar. Hoppat in som lärarvikarie, kortvarigt och under längre perioder. Ibland med utebliven planering till följd. ”Den kan du ta vid ett annat tillfälle” – när det nu blir.
Varit elevassistent på obestämd tid, fast jag inte upplever att det är min styrka i verksamheten – helt plötsligt en dag var det bara bestämt så, utan någon dialog. Eller att täcka upp alla möjliga och omöjliga luckor och hål i verksamheten. Det finns otaliga exempel på det som jag har svårt att tänka mig att utbildningen lärare i fritidshem syftar till.
Eftersom jag ännu inte är färdigutbildad lärare i fritidshem hamnar jag kanske därför oftare i roller utanför mitt framtida uppdrag, men jag har sett att många lärare i fritidshem hamnar i situationer där de förväntas täcka upp allt möjligt i verksamheten. Till slut finns det ingen energi och ork kvar att jobba med fritidshemmet när det väl är dags.
Strukturella problem
Jag vill jobba som lärare i fritidshem för att jag älskar fritidshemmet som verksamhet, miljö och arena, och alla sociala relationer man får möjligheten att bygga upp.
Det här är inte kritik mot enskilda skolledare, utan mot strukturer som kan finnas på skolor. Jag förstår svårigheten för skolledare att leda och fördela resurser i en väldigt komplex och ständigt föränderlig verksamhet med ständiga ekonomiska tyglar och dessutom ofta knappa personalresurser på det.
Jag ska inte klaga, det senaste läsåret har jag i hög grad fått fokusera på fritidshemsverksamheten. Jag har mått mycket bra av det och jag tycker att vi haft en hög kvalitet och stor glädje inom arbetslaget. Det här har påmint mig om hur roligt och meningsfullt det faktiskt är. Jag ser fram emot att snart få jobba som lärare i fritidshem – med stolthet, inte som en reservlösning.
Andreas Härjefors studerar till lärare i fritidshem.
LÄS OCKSÅ:
”Därför ska vi inte fördöma barnens Squid game-lekar”
Andreas Härjefors: Därför utbildar jag mig till lärare i fritidshem
Vi är alla lärare – och tillsammans är vi starka
