Härjefors: Fritidshemmet – en fristad i en uppkopplad värld
Krönika Fritidshemmet är en av de få platser där barn får vara just barn, där de får leka, samtala, samarbeta och vara i nuet. I en tid då skärmarna ständigt pockar på vår uppmärksamhet är det kanske vad barnen behöver mest.
Är fritidshemmet den sista offline-utposten i en online-värld? Där barnen får koncentrera sig på lek, aktiviteter och sociala relationer utan telefoner.
När mina tvåor började det här läsåret stod det en ensam telefon i det som många känner till som mobillådan (en miniräknarlåda). När vi snart tar sommarlov är lådan näst intill full redan på morgonen. Nu väcks frågan om vi inte ska ha en till låda snart för att få plats med alla.
Det är inget nytt fenomen som har dykt upp, det här har jag och säkert många av er som jobbar på fritidshemmet upplevt förut. Sekunderna innan mobilen ska lämnas in är barnen helt uppslukade av sin telefon. De ska bara spela färdigt det sista, skicka sista inlägget i klassens gruppchat eller skrolla sina sociala medier. Samma sak händer när de precis har hämtat ut sin telefon och ska gå hem.
Plingar frenetiskt från mobilerna
Under fritidstid när jag står nära mobillådan så märks det när barnen har börjat gå hem, det plingar till frenetiskt i flera telefoner och jag tänker att nu är det någon gruppchatt åter i gång igen. Barnens digitala liv är en viktig och komplex fråga, som rör både social tillhörighet och ständig tillgänglighet.
Misstolka mig inte, jag älskar det digitala. Inom yrket, men också privat. Utifrån fritidshemsuppdraget använder vi oss av skärmar vid olika tillfällen på fritidshemmet. Vi har gjort berättelser med hjälp av AI, satt ihop Keynote-presentationer, eleverna har gjort filmer, fotat sin omgivning och spelat populära spel med varandra. Med andra ord: jag är absolut enig med att det digitala har en plats på fritids. Men då i syfte att väcka nyfikenhet, ha sociala aktiviteter tillsammans och utgå från elevernas intressen i en fritidshemskontext.
Befriande att umgås i verkligheten
I dagens samhälle är vi många, både barn och vuxna, som är närmast beroende av våra digitala enheter. Därför känns det befriande att fritidshemmet ändå huvudsakligen är en plats där vi umgås väldigt mycket ”analogt”.
När mobilen får vila är barnen i verkligheten – mobilen verkar bortglömd när det händer saker som engagerar här och nu. På raster, fritidstid och i övergångar ligger fokus på att umgås, leka och vara tillsammans på ett sätt som det digitala aldrig riktigt kan ersätta. Det är också här jag som vuxen får som mest energi.
Fritidshemmet kanske inte är den sista utposten i en online-värld, men det är en av få platser där barn får vara just barn: leka, samtala, samarbeta och vara i nuet. I en tid då skärmarna ständigt pockar på vår uppmärksamhet kanske det är vad barnen behöver som mest.
LÄS OCKSÅ:
Lärarna i fritidshem är restriktiva med skärmtiden
Fritidsläraren: Eleverna behöver utmanas digitalt
Amanda minimerar skärmtiden på fritids
