Utvecklingsarbete – ett ämne nära mitt hjärta. Jag kan uppleva att det finns en önskan om att förändring inom fritidshem ska gå fort, att om vi bara styr upp det så blir det bra. Det är personalen som arbetar på fritidshemmet som i slutändan kommer att utföra och bära utvecklings- och förändringsarbete.

Då måste vi få med oss personalen. Det jag kan göra som skolledare är att leda och stötta personalen på fritidshemmet och ha en tydlig pedagogisk riktning parallellt med att skapa förutsättningar för att ett kvalitativt arbete ens ska kunna ske. Alla ska med på tåget, som det så fint heter.

Vi måste reflektera över skolans kultur

Men det finns enormt många olika vägar dit innan alla har packat sina väskor, hittat sina biljetter, köpt sin kaffe och klivit på tåget.

En sak som jag tycker är enormt spännande och utmanade inom förändringsarbete är skolkultur. I en bok jag läste nyligen skriver författaren att om rektorn inte reflekterar kring skolans kultur kan det sätta begränsningar för meningsskapande arbete. Vilket i sin tur gör att själva kulturen kan bli en begränsning för organisationen. Då uppfattningar som att ”så här har vi alltid gjort” kan få fäste och bromsa förändringen.

”Vi behöver se vad det är som skaver”

Jag tror att det är viktigt att reflektera kring den kultur som finns på ens eget fritidshem.
Kulturen kan vara att alla ställer upp för varandra när det är personalfrånvaro eller att vissa, men inte alla, går hem innan arbetstiden är slut eller det kan finnas en otrygghet på gemensamma möten där alla inte vågar uttrycka sina tankar. Vi behöver utröna vad allt står för. Befintliga framgångsfaktorer, vad kan vi bygga vidare på av det som redan är bra?

Sedan behöver vi se över vad det är som skaver, vad det beror på och hur vi arbetar med kulturen för att förändra det vi ser kan utvecklas vidare. Kanske sticker jag ut hakan lite när jag påstår att mycket av det skav som finns på ett fritidshem kan komma från år av bristande, eller otydligt, ledarskap.

När vi börjar förändra kulturen så behöver vi titta på vilka behoven är. Individernas behov och de olika avdelningarnas behov – för när vi har får fatt på behoven och det som skaver har vi starten på ett gemensamt arbete framåt.

Två spår – båda kräver tid

Här tänker jag att arbetet framåt går i två spår. Det första är de gemensamma nämnare personalen på fritidshemmet vill ha tillsammans, en grund som alla står på. Spår två är sedan varje avdelnings arbete framåt, där barngrupperna på klubben ställer helt olika krav och förväntningar på pedagogerna jämfört med barngrupperna i förskoleklassen när det kommer till rutiner och verksamhet.

Båda spåren kräver tid. Personalen behöver tid att hitta varandra och sina olika roller och tid till reflektion kring elevgrupper och verksamhet, bemötande kring elever som utmanar och en tydlig riktning framåt. Och det i sin tur tar tid. Utvecklingsarbete kräver tid och tar tid från annat. Alla ska med, men innan vi ens kan åka behöver vi få fatt på
kultur, behov och ett nuläge att arbeta utifrån. Vad sitter i väggarna som kanske inte borde sitta där längre? Sedan kan tåget börja resan sakta framåt.

LÄS OCKSÅ:

Grimm: Så får vi eleverna att lyckas på fritidshemmet

Grimm: Planeringstiden måste backas upp av ledningen

Grimm: Vad är vi egentligen värda i skolans värld?

Grimm: Vi måste kräva en pedagogisk ledare