Konsten att kommunicera

Hur underlättar man barnens språkutveckling och gör dem mer jämspelta? Första steget är att undersöka var barnet befinner sig utvecklingsmässigt och hur det tillägnar sig språket. Enligt ­specialpedagogen Marlene Green ska man inte börja med det som är vare sig för lätt eller för svårt.

– Ofta ställer man för låga krav, det är viktigt att utmana barnen. De behöver mer språkstimulans för att komma längre. Jag tror att alla barn vill lyckas och göra rätt, säger Marlene Green, som arbetar med språkutveckling inom flera verksamheter hos Göteborgs förskoleförvaltning.

Hon har varit förskollärare i 24 år och har  alltid intresserat sig för barn med särskilda svårigheter.

I dag arbetar hon bland annat med barn som har Downs syndrom, DS, och en försenad språkutveckling. Hon har mött barn i treårsåldern som inte sagt ett enda ord. Ny forskning visar att barn med DS ofta har flera diagnoser, som autism och adhd, vilket försvårar inlärningen.

När Marlene Green träffar barnet för första gången tar hon reda på vad det är som gör att det inte kommer ett verbalt språk. 

– Med det lilla barnet med DS använder jag en spegel och gör mungymnastik. Vi leker oss fram och bygger vidare, gör olika kategoriövningar, lika på lika. Jag visar en bild på en lastbil och tar fram en leksakslastbil, och arbetar med konkreta föremål på förskolan. Det är viktigt att göra samma sak flera gånger per vecka. Jag gör också ett bildschema för hela dagen för den enskilda och för hela gruppen. Att arbeta med bilder är särskilt viktigt när man inte har svenska som första språk.

– För det mesta är det pedagogerna som gör övningarna med barnet. Jag handleder dem, för att försäkra oss om ”ligger vi rätt nu eller är detta för svårt”. Jag har samtal med vårdnadshavarna, så att barnet kan arbeta hemma med övningarna. Det är bra om man gör detta från två håll.

Marlene Green använder Karlstadmodellen, som bygger på rätten för alla att få lära, utveckla och använda språk. Den är inte avgränsad till ålder eller diagnos och fungerar för barn från ett års ålder och uppåt. 

På en liten förskola i centrala Göteborg med 17 barn är Ann-Kristin Bellman en av fyra pedagoger. Hon har arbetat med Karlstadmodellen i mer än tio år och har även gått en fördjupningskurs.

– Vi har lärt oss vilka ljud som är problematiska för barnen, säger hon. Både vi och barnen arbetar med tecken. De underlättar för barn som har det svårt med sitt språk och är långsamma i sin språkutveckling. Det blir ett andra språk för alla.

Ann-Kristin Bellman är ansvarspedagog för ett barn med DS som varit på förskolan i två år och utvecklats väldigt mycket. De har fått en nära kontakt. Barnet har lärt sig uttrycka sina känslor och tecknar med de andra barnen.

Marlene Green handleder också en kollega som besöker förskolan en gång i veckan och tar med nytt material till träningslådan. Tillsammans gör de en handlingsplan för språkutvecklingen, baserad på Karlstadmodellen. 

– De lättaste ljuden är bd, m och n. ”Babblarna” är ett viktigt inslag, barnen förstår att de är olika och har olika ljud. Vi bygger på med lekar och sånger. Detta gör vi flera gånger per vecka, så att det blir ett naturligt inslag på avdelningen.

Vad kännetecknar Karlstadmodellen?    

– Den kan användas i vilka grupper som helst. Det är ett tilltalande material och ett roligt sätt att lära sig språk. Det finns en checklista på vad man tränar och vilka språkljud. Det finns så mycket bra tips. Man kan plocka ut det man vill, hoppa över vissa delar och gå vidare. Det skulle kunna vara ett komplement i skolan när man ska lära sig läsa och skriva, säger Ann-Kristin Bellman.

I stadsdelen hjällbo är förskolans roll en annan. Här lever 73 procent av barnen i en familj med utländsk bakgrund. 63 procent har en låg ekonomisk standard, jämfört med 25 procent i hela Göteborg.

Lena Karlsson är specialpedagog och arbetar på förskolorna här. Hon möter barn med stora utmaningar och inlärningssvårigheter. Majoriteten av barnen har inte ett fullödigt språk och dåliga kunskaper även i modersmål.

– De flesta har inte svenska som språk hemma. Barnen blir inte fullspråkliga någonstans – hur ska de kommunicera? När språkförebilderna är få blir det inte bra. Drygt 70 procent kommer att hamna i skolor där färre än 80 procent av eleverna i årskurs 1 bedöms ha grundläggande läsförmåga, enligt siffror från Göteborgs stad. Med ett sämre språk blir allt skolarbete lidande, matte, historia och så vidare, säger Lena Karlsson, som liksom Marlene Green arbetar hos förskoleförvaltningens Samverkan och stöd på Barnhälsa område Öster i Göteborg.

Hennes uppgift är att stödja pedagogerna och skapa en gemensam kommunikativ arena, främst genom AKK och TAKK. Ett dilemma är att pedagogernas kompetens i Hjällbo, generellt sett, inte är lika hög jämfört med hela Göteborg. Dessutom är andelen förskollärare lägre än i övriga staden.

Olikheter berikar, men de svårare förutsättningarna blir en likhet som gör barnen fattigare. Utanförskapet börjar redan i förskolan. 

– Det är viktigt att arbeta språkfrämjande för det är vägen in i det demokratiska samhället, ­menar Lena Karlsson. I mitt område är antalet barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning betydligt större än i andra stadsdelar. Jag möter även barn där den kognitiva nivån inte stämmer med den biologiska åldern, en femåring kan uppfattas på en tvåårings nivå i olika funktioner.

Hon menar att det behövs särskild sakkunskap när de olika kulturerna ska mötas och förskolans läroplan ska introduceras hos föräldrarna.

– Alla barn har enligt Barnkonventionen rätt till utbildning, ett språk och medbestämmande. I Hjällbo finns familjer där framför allt mammorna saknar kontakt med det svenska samhället, förutom i förskolan. Då blir den enskilda pedagogen och hes kompetens det viktigaste. Men det räcker inte. I synnerhet inte när personalomsättningen är relativt hög.

Men det finns initiativ till förändring. Förskolan arbetar med Hjällbo samverkan, en modell för utredning och insatser till små barn, 0–4 år, med autism och andra diagnoser. Personal från Hjällbo samverkan kommer till förskolan och i samarbete med föräldrarna arbetar de med gemensamma mål kring språk, kommunikation och samspel. Föräldrarna gör övningar med barnet i hemmet och på förskolan görs samma övningar i en mindre grupp.

Vad är det bästa med Hjällbo samverkan?

– Vi ser goda resultat i barnens kunskaps­nivåer.  Inte minst  genom träningen i vardagen och genom att övningarna även görs enskilt hemma med föräldrarna. Kunskapen befästs och blir bestående. I variationen sker utvecklingen. Det märks i barnens hela vardag, de får en ökad kompetens inom kommunikation och samspel, lek och aktivitet på förskolan underlättas, svarar Lena Karlsson.

– Det ger också en riktad kompetensutveckling hos pedagogerna, vilket gör gott för alla barn i förskolan. Föräldrarna har också fått förståelse för att språk inte bara är verbalt, utan att det även handlar om sampel och kommunikation.

– Detta har gett ringar på vattnet. Arbetet är på väg att utökas i en annan del av Angered. Projektet ”Små barn i nordost” är inspirerat av Hjällbo samverkan och ska snart sätta i gång.