![](/contentassets/06d373cfa8554f8a9203da0925056eb1/20201016_jf_forskolannova-7409.jpg?width=782&rmode=crop&rsampler=bicubic&compand=true)
Maria Bervelius låter Noa och Neo gå in genom portalen i berättarfönstret. Foto: Jonas Forsberg
Likvärdighet Ett barn har hundra språk men berövas nittionio, heter det i dikten. Men i dag arbetar allt fler förskolor med att aktivt utöka barnens språk. Fröja förskola har valt att göra det med litteratur och teater.
Dingdungdong. De mjuka tonerna från en m’bira, fingerpiano, ljuder i ett av rummen i Fröja förskola. På låga stolar sitter en grupp barn som tända ljus och lyssnar på när Maria Bervelius spelar och hälsar dem välkomna till ”berättarfönstret”. Det är ett av rummets fönster som barnen tillsammans med pedagogerna här på hemvistet Nova scenograferat – här finns bland annat några träd, en stuga och en ”portal” av trä och tyg.
Barnen vet precis vad de ska göra nu, nämligen hjälpa de små dockfigurerna Neo och Noa som Maria håller i händerna, att komma genom portalen in i sagoskogen, genom att skandera en ramsa. Maria räknar in dem:
– Vi tar det på arabiska.
– Wahid, athnan, thlatha, ropar barnen och fortsätter med en ramsa på svenska om superkraft, tills dockorna passerat genom portalen.
Barnen lär sig vägleda varandra. Femåringarna blir språkliga förebilder för de yngre.
På andra sidan möter Neo och Noa – som alltid – de tre bockarna Bruse och trollet. I dag gör Maria en liten föreställning om en konflikt mellan bockarna och trollet. Hon växlar hela tiden mellan att agera och bjuda in barnen i berättelsen – hur känner sig trollet nu, ja, hen är ledsen, hur tycker ni de ska göra – och låter de barn som vill komma fram och delta.
En del av orden tecknar hon, och varje gång det är dags att räkna igen väljer hon ett nytt språk – engelska, persiska, svenska. Tillsammans ljudar hon och barnen också några ord, som hon skriver på så kallade ordkort.
Maria Bervelius låter Noa och Neo gå in genom portalen i berättarfönstret. Foto: Jonas Forsberg
Efteråt går barnen ut på gården. Där ute finns en likadan portal som i berättarfönstret, fast i större format, så att barnen själva kan gå igenom den och därigenom inte bara träda in i sagoskogen utan också få superkraft av de ”trollsvansar” av tyg i regnbågens alla färger som hänger i portalen.
Fröja förskola ligger i en skogsbacke på en höjd strax utanför Örnsköldsviks centrum. Mellan tallarna på förskolegården skymtar havet. Men framför allt finns här en inbjudande lekmiljö med många träd, stenar att klättra på, minihus och en kåta, nedtagna träd som förvandlats till lekredskap. Här ute fortsätter barnen ofta sagan om bockarna Bruse på egen hand, berättar Maria Bervelius.
Koncentration. Betel och Ariam Dawit ser på när några av orden skrivs på lappar. Foto: Jonas Forsberg
Av det sextiotal barn som går på Fröja förskola har ungefär hälften ett annat modersmål än svenska. Det bidrog till att personalgruppen och rektor Heléne Karlsson beslöt sig för att sätta språk i fokus då förskolan startade sin verksamhet våren 2019. Inspirerade av Reggio Emilias filosofi och av hur en förskola i Eskilstuna hade arbetat med just sagan om bockarna Bruse, skapade de temaprojektet ”Ett sagolikt äventyr med Bockarna Bruse”.
Det hela var tänkt att fortgå i två terminer, men genomsyrar i dag hela verksamheten. Samtliga pedagoger fick tillgång till boken Bockarna Bruse i förskolan och Maria Bervelius, som är förskollärare och teaterpedagog, arbetade fram ett underlag för temat som till pedagogerna i förskolans fyra hemvist kunde ha som grund, men som också kunde användas för att presentera konceptet för vårdnadshavarna.
Av det framgår hur temat kan kopplas till målen i Lpfö och till olika ämnesområden. Till exempel kan barnen stega upp de tre bockarnas steg och mäta dem (lekfull matte) eller bygga rekvisita till sagan (bygg och konstruktion).
– Sen kan det sticka iväg åt olika håll utifrån behov på de olika hemvisten, säger förskolans rektor Heléne Karlsson.
Men inte minst går det hela ut på att utforska det där med ord och språk genom att prata, rimma, ramsa, sjunga.
– Varje dag vid lunchtid hör jag på långt håll när barngrupperna är på väg för att äta lunch, för de sjunger eller ramsar alltid när de går genom korridoren utanför mitt rum, säger Heléne Karlsson med ett leende.
Sånger och ramsor kan också förvandlas till berättelser, påpekar Maria Bervelius.
Smilla Sundelin, Ariam Dawit och Oscar Sundelin ger Neo och Noa "superkraaaaft!" med ord och gester. Bakom dem sitter Amena Jafari, barnassistent. Foto: Jonas Forsberg
I språkarbetet ingår också att fundera över hur ord låter och skrivs på olika språk, vilka andra ”språk” finns det, som musik, dans, drama och stödtecken?
– Vi försöker jobba på ett sinnligt sätt eftersom vi tänker att språkutvecklingen är nära kopplad till estetiska uttrycksformer. På så sätt kan vi inspirera även de barn som inte har något talat språk, säger Maria Bervelius och använder uttrycket ”våra hundra språk”, från Reggio Emilias filosofi.
– Något vi verkligen tagit fasta på ur läroplanen är ordet förundras.
Tillgång till språk i olika former är grund till så mycket, påpekar hon. Med språk kan man påverka, fundera över likheter och olikheter, gott och ont, normer, genus.
– Vi döpte dockorna till Neo och Noa för att det skulle vara så könsneutrala namn som möjligt, plus att det är en lek med att de finns på hemvistet Nova, säger Maria Bervelius som också är noga med att prata om trollet som hen.
Att språk, ord och litteratur är i fokus märks också då man går runt i förskolan. I lärmiljöerna finns pedagogiskt material för att lyfta fram lekfull språkutveckling och på väggarna sitter lappar med ord och bokstäver, i lekhörnan finns bokstavsklossar och i alla hyllor står böcker.
Själva berättarfönstret får barnen möta regelbundet. Upplägget är alltid detsamma: barnen får tassa in i rummet och se på när fönstret ”öppnas” genom att en rullgardin dras upp, locka fram Neo och Noa och sedan uppleva en berättelse.
– Det ska vara lite teaterkänsla, men barnen får alltid chans att vara med och påverka, säger Maria Bervelius, som leder sessionerna medan en kollega dokumenterar och en annan tar ansvar för barngruppen.
Abdullah Alooskraft när han springer igenom ” portalen” av trollsvansar. Foto: Jonas Forsberg
För att befästa temat har varje termin startat med en så kallad uppstartsdag då några av pedagogerna förvandlat sig till olika karaktärer och spelat upp scener ur traditionella sagor. Hittills har det rört sig om västerländska berättelser (Bockarna Bruse, Snövit, Hans och Greta), men planen är att successivt, med vårdnadshavarnas hjälp, inbegripa också sagor ur andra traditioner.
Samma sak gäller det ”tema i temat” som förskolan kallar Författaren berättar. Det går ut på att barnen får ta med sig en bokpåse hem och läsa tillsammans med sina vårdnadshavare. Med påsen följer ett litet frågeformulär som de vuxna kan använda som stöd, samt dockor som går att dramatisera sagan med. Tillbaka i förskolan får barnet möjlighet att berätta om boken för resten av barngruppen. I mån av tid hjälper en pedagog också barnet att dokumentera sin upplevelse på dator.
Tanken med temanamnet Författaren berättar är att dels visa på det faktum att det finns någon som skrivit och illustrerat boken, dels …
– … att låta barnen höra ord som författare och konstnär också i samspelet med sina vårdnadshavare, säger barnskötaren Karin Wågberg, som ansvarar för detta tema och också gjort i ordning ett antal ”litteraturkorgar” för att det ska vara enkelt att ta med böcker ut på gården.
Att inte rygga för att använda ”svåra ord” är nämligen en annan grundtanke i arbetet på Fröja.
– Vi tycker det är viktigt att använda korrekta benämningar. Men självklart kan man behöva förklara ord, säger Heléne Karlsson.
Fröja förskola har valt att ta emot barn i åldrarna 1–5 i alla hemvisten.
– Det är ett sätt att lära barnen att vägleda varandra. Femåringarna blir språkliga förebilder för de yngre barnen, säger Heléne Karlsson.
Oscar Sundelin ser stolt ut när han får ta hand om en ordlapp. Foto: Jonas Forsberg
– Sen är det förstås viktigt att inte de stora tar över. Därför är vi noga med att alla måste lyssna på den som talar, säger Maria Bervelius.
I språkarbetet på Fröja ingår också att en pedagog från varje hemvist regelbundet reflekterar kring det, i så kallade samtalsforum.
– Det är ett väldigt bra sätt att inspirera varandra, säger Maria Bervelius, som tycker att arbetet med Ett sagolikt äventyr varit sammansvetsande för pedagoger som inte tidigare arbetat ihop. Och ja, hon tycker absolut att det påverkat barnen.
– Dels tycker jag de har blivit mer delaktiga och har tränat upp sina förmågor generellt. Men också snabba på att ta till sig ord och begrepp.
Citatet i inledningen av artikeln kommer från en dikt av Loris Malaguzzi och brukar anges som grund för Reggio Emilias filosofi. Så här lyder den i sin helhet:
Ett barn
är gjort av hundra
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar
att sjunga och förstå
hundra världar
att uppfinna
hundra världar
att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.
Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio
Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.
Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.
Podcast I senaste avsnittet av Förskolan pratar vi om arbetet under semestertider.
Så gör vi – Sång ger sådan glädje och betyder också jättemycket för språkinlärningen, säger förskolläraren Petra Körner.
Podcast Är det okej att pussa och krama barnen – och hur avlägsnar vi barn som bråkar utan att göra fysiska övertramp?
Dilemmat Den här gången handlar dilemmat om yrkestitlar i förskolan.
Krönika På förskolor i Göteborg har de flera gånger testat sex timmars arbetsdag. Är det inte dags för hela landet snart? skriver förskolläraren Erik Stenkula.
Forskning Den digitala boktjänsten Polyglutt används inte alltid som tänkt i förskolorna, visar en studie av forskaren Malin Nilsen.
Överlämning Förskollärare tipsar om olika sätt fira av barnen som slutar förskolan.
Kompetensutveckling Närmare 50 förskollärare, lärare, barnskötare och chefer i Nynäshamn åkte tåg i 48 timmar till Reggio Emilia.
Reportage På Språkförskolan Bamse, för barn med grav språkstörning, har förskolläraren Maja Eriksson och logopoden Jim Gustafsson två huvudsakliga mål i undervisningen.
Podcast I senaste avsnittet av Förskolan pratar vi om verksamheten vi bedriver utanför förskolans grindar.
Krönika Jag har ägnat en del tid senaste dagarna åt att läsa olika trådar i diskussionsforum på nätet. Det som diskuteras allra mest just nu upplever jag är solkräm. Alltså, solkräm, skriver Eva Lindström.
Aktuellt Förskolans dag är dagen då förskollärarna och barnen tar chansen att berätta för alla andra om vad de gör. Åsa Fahlén, förbundsordförande i Sveriges Lärare, besökte förskolan Bredäng Alle 46 inför firandet.
Arbetsmiljö ”Slå fast maxgränser för barngruppernas storlek och en minimibemanning i förskolan”.
Överlämning Förskolorna i Burlöv har en tydlig struktur för vem som gör vad, hur och när vid överlämningen – och får även återkoppling från skolan om hur det går för barnen.
Överlämning Vad får man egentligen berätta om vid överlämningen? Lagarna som styr kommunala och privata förskolor är olika.
Överlämning Överlämningar fungerar inte alltid som det är tänkt, och få verkar helt nöjda. Förskollärare vittnar om att skolan inte visar något intresse, samtidigt klagar förskoleklasslärare på att informationen de får är alltför knapphändig.
Överlämning Femåringarna på förskolan Lindängen i Skara håller till i en egen lokal – i Varnhemsskolan.
Överlämning På förskolan Trollsländan i Helsingborg får de kommande förskoleklassbarnen en extra pampig avslutning.
Krönika Att börja skolan innebär status, men hur det sedan blir i skolan har barnen väldigt lite inflytande över, skriver redaktören Sara Djurberg.
Gästkrönika Fram till dess att vi står enade, tusentals tillsammans och skrålar, gör gemensamt motstånd genom att höja våra röster, så är vi inget hot, ingen kraft att räkna med, ingen professionell storm att behöva förhålla sig till.
Podcast Man måste våga stå på barnens sida, säger Eva Lindström i senaste avsnittet av Förskolan, som handlar om särskilt stöd.
Krönika När jag väl sätter mig där med varje förälder, en och en, och vet att vi kommer att prata om det käraste de har, det är en av de mest stimulerande bitarna av mitt jobb, skriver Erik Stenkula.
Forskning Professor Alison Clark vill se ett långsammare tempo och mer tid i förskolan.
Podcast Fredrik, Eva och Ellinor pratar om utvecklingssamtal i nya avsnittet av podden.
Dilemmat Vad kan man göra när rektorn umgås privat med kollegorna?
Fråga facket Förskolläraren oroar sig över sin egen hörsel – skyddsombudet svarar.
Tipset Tänk dig att varje dag ha tillgång till ett rum för återhämtning och taktil stimulans. Precis så har Nyckelpigans alla 1–5-åringar det.
Vi lärare debatt Vi anser att pyssel som begrepp är exkluderande dagisretorik som inte hör hemma inom förskolans ram, skriver lärarutbildarna Ulrika Tobieson och Birgitta Adolfson.
Panelen Vi frågade tre förskollärare om deras rutiner för vilan. Och, handen på hjärtat, händer det att du somnar?
Fackböcker För barn är digitala tjänster och verktyg lika verkliga som böcker, färger, sand och vattenpölar, säger förskolläraren Marie Eriksson.
Forskning När föräldrar ur samma samhällsskikt gör samma val för sina barn bidrar det till att segregationen börjar redan i förskolan.
Pedagogiska tips Hur kan barn få vara delaktiga samtidigt som man tillvaratar deras intresse för byggande? Förskolan Kristallen i Helsingborg har svaret, där byggde femåringarna en egen rutschkana på gården – och konstruerandet fortsätter.
Krönika Häng med nu, även om det är svårt att tro det: Det är vi, det är vi, som bestämmer om ett barn är friskt nog för att vara i förskolan. Du och jag, och alla våra kollegor som arbetar i förskolan, skriver förskolläraren Eva Lindström om Folkhälsomyndighetens nya riktlinjer.
Krönika Första gången jag träffade det här barnet stod hon bakom sin mammas ben, hon sa inte så mycket, tittade ner på marken under sina fötter, skriver förskolläraren Eva Lindström.
Podcast I senaste avsnittet av Förskolan pratar vi om svåra frågor. Hur svarar vi barnen när de ställer stora frågor med komplicerade svar?
Reportage Förskolläraren Sara Agnés masterexamen och dokumentära dikter är en uppgörelse med den managementstyrda förskolan.
Vi lärare debatt Vad sker med likvärdigheten om vi avlägsnar kravet på att utveckla adekvat digital kompetens hos våra barn i förskolan? skriver förskolläraren Fredrik Söderlund om Skolverkets förslag på ändringar i förskolans läroplan.
Vi lärare debatt ”Riskerar att ge negativa och allvarliga konsekvenser.”
Motoriklarmet Utbildningarna måste säkerställa att de blivande lärarna får kunskap om rörelse, lek och lärande. Det menar Suzanne Lundvall, ordförande Svenska Gymnastikförbundet och forskare i idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Krönika Låt oss hoppas att larmen leder till att praktiska kunskaper och rörelseundervisning får upprättelse, utan att förskollärarna för den skull måste kasta ut de digitala verktygen ur undervisningen, skriver redaktören Sara Djurberg.
Podcast I senaste avsnittet svarar Fredrik Kahn, Ellinor Lange och Eva Lindström på frågor från poddens lyssnare.
Motoriklarmet Det är si och så med många barns finmotoriska förmåga, har förskolläraren Malin Boström, på Karlagatans förskola i Göteborg, märkt.
Motoriklarmet Väl utvecklade sinnen och motorik är grunden för all inlärning. Därför är det av största vikt att barn får rätt förutsättningar att öva – både inne och ute.
Motoriklarmet En undersökning av 100 förskolor i Uppsala kommun visade att bara var tionde hade ett ordentligt upplägg på enhetsnivå för barnens fysiska aktivitet.
Motoriklarmet För barnen på förskolan Villa Ekbacken i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm är motorikövningar ett dagligt inslag.
Motoriklarmet Ju tidigare ett barn utvecklar sin finmotorik, desto lättare har hen att lära sig andra saker, konstaterar professorn och tidigare handkirurgen Göran Lundborg.
Motoriklarmet Barnen har svårt att gå i skogen, klättra och hålla pennan rätt. Sex av tio förskollärare ser en försämring av barns motorik de senaste åren.
Krönika När ska det bli ett erkänt faktum i vårt samhälle att det är otroligt svårt att arbeta med människor, både barn och vuxna? undrar förskolläraren Eva Lindström som reagerar mot förslaget att ta bort behörighetskraven till gymnasiets yrkesprogram.
Orosanmälan Förskolepersonal är dålig på att upptäcka barn som lever med hedersförtryck, visade nyligen en granskning från Malmö. Haninge hade samma problem – tills en personalutbildning ledde till att antalet orosanmälningar fördubblades.
Krönika När alla utvecklingssamtal är genomförda, kvalitetsrapporten ivägskickad och grynen via förskoleklassen klivit in i skolans värld – vad ska vi då göra med alla ord vi vägt på guldvåg? skriver förskolläraren Erik Stenkula.