Folkhögskoleforum påminner om folkbildningens kraft

Den stora föreläsningssalen på Clarion sign hotell i Stockholm är knökfull. Människor sitter till och med på stolar längs väggarna. Det här, konferensen Folkhögskoleforum, är en av årets stora dagar för folkhögskollärare, där deltagare från hela landet samlats för inspiration och gemenskap. Och stämningen är smått förväntansfull när Annica Wallenborg Flynn och Olle Westberg kliver upp på scenen för att inleda dagen.

– Vi är här för att fylla på och bli påminda om vad vi håller på med, säger Olle Westberg, generalsekreterare på Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO).

Annica Wallenborg Flynn, verksamhetschef för Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation (OFI), berättar att det är personer från 93 folkhögskolor på plats, sammanlagt 424 personer.

– Om man får vara lite ödmjuk så tror vi att vi här inne gör världen lite bättre, varje dag. På söndagskvällarna brukar jag säga till min man: i morgon ska jag ut och rädda världen. ”Ja, det ska inte jag”, svarar han, som jobbar med IT, säger hon och lokalen fylls av ett försiktigt skratt.

Avancerade skrivmaskiner

Dagens föreläsningar inleds av Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi och vetenskapsjournalist, känd för sina insikter om AI:s samhällseffekter och hur man skiljer fakta från desinformation. Hon inleder med historien om teknikexperten Kjell Stenssons aprilskämt 1962 – då svenskar lurades att tro att en nylonstrumpa över tv-skärmen gav färg-tv.

– Människor har alltid försökt lura oss, säger hon. Skillnaden i dag är att felaktiga påståenden sprids snabbare och enklare – och att AI kan få dem att verka mer trovärdiga.

Med exempel från pandemin och Donald Trumps uttalanden tagna ur luften förklarar hon skillnaden mellan misinformation: felaktig information utan ont uppsåt), desinformation: avsiktligt falsk information och malinformation: sann information använd i fel kontext. Hon avslutar med att påminna om att AI bör ses som avancerade skrivmaskiner med tydliga begränsningar.

Efter pausen får deltagarna välja mellan flera olika seminarier. Under seminariet ”Att främja deltagande: Närvaropyramiden, fontänhusmodellen och ledningens ansvar” står arbetet med frånvaro i fokus. Vegard Tögersen, rektor på Ågesta folkhögskola, och Hannes Lundkvist från Mimi folkhögskola berättar om sitt arbete med frånvaro.

– Många folkhögskolor känner en hopplöshet, att man inte vet vad man ska göra vid frånvaro. Det här är en gemensam utmaning och här finns ett stort behov av att skapa hopp – för det finns alltid en möjlighet, säger Vegard Tögersen.

Han menar att arbetet mot frånvaro bör rikta mer kraft och energi mot deltagarna som grupp, snarare än enbart på individnivå.

– Om man kan hitta mönster på gruppnivå finns en stor potential att göra insatser som är klokare resursmässigt än om man bara jobbar enskilt. Ibland måste vi ta ett steg tillbaka för att kunna skapa trygghet, säger han.

Sedan läser han upp ett citat av Søren Kierkegaard:
”Om jag vill lyckas med att föra en grupp mot ett bestämt mål måste jag först lära känna gruppen där den är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa gruppen.”

Men mycket handlar om resurser, , konstaterar han. Och om hur de fördelas på ett klokt sätt.

– Här måste man ha ledningen med sig. Det handlar om allt ifrån samordning, rutiner, mål och strategier, och det är viktigt att skolledningen är med på uppgiften att skapa just hopp.

Återhämtning från psykisk ohälsa är en bildningsresa.

Sedan går han ner på en mer konkret nivå och berättar om ett tydligt exempel där Ågesta folkhögskola lyckades ringa in orsaken till frånvaro på gruppnivå. När Vegard Tögersen och hans kollegor analyserade frånvaron på skolan visade det sig att internatboende deltagare betydligt oftare än de som bodde hemma angav att orsaken till frånvaro var att energin helt enkelt inte räckte till.

– Det kan vara svårt att sätta sociala gränser för sig själv. När man bor på internat lever man i en bubbla och rör inte så mycket på sig. Då behöver man hjälp med det; med sociala gränsdragningar, säger han.

Hannes Lundkvist, rektor på Mimi folkhögskola som vänder sig till deltagare med erfarenhet av psykisk ohälsa, berättar om skolans modell ”Reach out”. Den handlar om att stärka självkänslan och främja social återhämtning genom gemenskap och arbetsinriktat stöd.

– Huvudtanken är att man som deltagare alltid ska veta att man är saknad när man inte är på plats. I stället för att bara prata om att man missar undervisning. Många har ju en grundmurad känsla av att man inte spelar roll. Men ”Reach out” handlar om att höra av sig – och se till att de som lämnar blir uppfångade igen, säger han.

Våga uttrycka hoppfullhet

Han betonar att man inte behöver vara ”frisk” eller ”redo” för att ta del av folkbildning. På Mimi folkhögskola ses återhämtning från psykisk ohälsa som en bildningsresa, och målet är att skapa meningsfulla sammanhang där deltagarna får dela erfarenheter – något som i sig är en friskfaktor. Ett av Reach out-modellens ledord är ”Vi hälsar på alla – alla ska bli bemötta med omsorg.”

– Alla ska känna att någon ställde den där lilla viktiga frågan och fångade upp just ”mig”. Här hjälps vi åt att uttrycka hoppfullhet: Ta hand om dig. Försök hålla ut lite till i dag. Vad fint att du bad om hjälp. säger han.

Under en av dagens sista programpunkter intar Anna Ekström scenen för att berätta om Sveriges ordförandeskap i Nordiska folkhögskolerådet – en ideell organisation för nordiskt samarbete som nyligen inletts och pågår i två år.

– När vi i Norden samarbetar ser vi att det finns stora likheter, men också skillnader. Många av skillnaderna handlar om våra uppdrag och om finansiering. Men likheterna är större – och de bygger på en gemensam folkbildningstanke. Danskarna säger att det är Grundtvigs Højskole som är fader till folkhögskolan. Det kan man ju diskutera, men vi får väl bjuda danskarna på det, säger hon med ett leende.

Anna Ekström är ordförandet i rådet förklarar att det är en policyorganisation som arbetar för att upprätthålla en god dialog med Nordiska ministerrådet, med målet att stärka folkhögskolerörelsen i regionen.

– De frågor som är prioriterade ligger rakt in i folkhögskolans själ och hjärta och här ser vi folkhögskolemodellen som ett viktigt verktyg för just demokratiutveckling. Det internationella samarbetet märks framför allt i det arbete vi gör för att stödja folkhögskolorna i Ukraina. Vi försöker främja utbyte och rörlighet mellan folkhögskolor, lära av varandra – och samtidigt stärka vår närvaro internationellt, säger hon.