Ledare Två folkhögskolor har tvingats stänga, fler riskerar att följa. Samtidigt, bara en bro bort, röstar det danska folket fram sin folkhögskola som landets viktigaste kulturarv. Kontrasten är svår att ignorera, skriver Tomas Rosengren, ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskolan.
Då var vi åter i början av årshjulet. Deltagarna är på plats och rutinerna rullar på. Det vi vet är att vi också från regeringshåll har kommit till den tid på året då höstbudgeten ska läggas. Törs vi hoppas på en förändring? I år har vi sett två folkhögskolor tvingas kasta in handduken. En direkt konkurs och en folkhögskola som avvecklas mer kontrollerat, men orsakerna är desamma; ekonomi. Jag börjar ha svårt att se detta som något annat än en medveten strategi från sittande regering, hur ska vi annars förstå det? Folkbildningsrådet kom med en rapport i våras som visar att 90 av 155 skolor redovisar minusresultat. Hur många av dem som står på ruinens brant vet vi inte, men det kan vara en tickande bomb. Är det att föra en ansvarsfull utbildningspolitik att låta verksamheterna balansera på existensminimum samtidigt som utbildningsbehovet är stort i den lågkonjunktur vi befinner oss?
Jag hoppas våra beslutande politiker kan drista sig till att titta över sundet.
Folkhögskolan har ett viktigt uppdrag som ett tydligt alternativ i utbildnings-sverige, men det uppdraget är också relaterat till att vi ska kunna erbjuda en viss kvalitet kopplat till exempelvis lärartäthet då vår pedagogik till stor del utgår från mötet och samtalet. Vi i Sveriges Lärare ser i kontakten med många skolor att det blir allt svårare att klara av lärartätheten. Vi har skrivit till Folkbildningsrådet och förmedlat vår oro, men också att de ska fundera en extra gång innan de ger tillstånd till att starta en ny folkhögskola. Att vi ser verksamhet läggas ner är en stor tragedi i sig, men så länge statsbidraget inte justeras det minsta bör medel som frigörs fördelas på övriga skolor i form av ett högre värde på deltagarveckan. Jag hoppas våra beslutande politiker kan drista sig till att titta över sundet mot våra nordiska grannar i Danmark. Under våren fick det danska folket, på uppdrag av regeringen, rösta fram de fem viktigaste delarna av Danmarks kulturarv. Resultatet presenterades i juni och på förstaplats som landets viktigaste kulturarv kom (fanfar): Folkhögskolan!
Beslutet borde vara lätt
Om vi nu ska prata om vårt svenska kulturarv, vilket verkar vara på regeringens agenda, måste folkhögskolan finnas med på listan som något av det mest svenska och nordiska vi har och en klar kandidat till Unescos världsarvslista. Jag skulle säga att folkbildningen är en av de större orsakerna till att våra nordiska länder har så mycket gemensamt sett till samhällsbygget. Lägg sedan till betydelsen den har för alla våra deltagare så borde beslutet vara lätt, det är dags att bryta den negativa ekonomiska spiralen och låta folkhögskolan använda hela sin potential. Om ett år är det val och då måste vi göra folkhögskolan till en valfråga. Vad hände med folkbildningsutredningen?
LÄS MER: