Sverker Sörlin: Folkhögskolan är oumbärlig

Kultur är allt mänskligt. Det konstaterar idéhistorikern Sverker Sörlin i sin nya bok, ”Kulturens värde”, där han skildrar kulturens roll i samhällsutvecklingen. Textraderna tar med läsaren på en historisk resa från kulturens breda genombrott på 1700-talet – tron på universella mänskliga värden – fram till våra dagar där kulturens demokratiska krafter och gränsöverskridande förmågor sedan länge har trängts undan.

– Kultur har ett mycket bredare register än det vi vanligtvis tänker oss i dag, det handlar om så mycket mer än bara sysselsättning och intäkter. Kultur är allt som gör livet värt att leva, och dessutom det högsta goda. När du har fri tid och varken är hungrig eller trött är det kulturen som hägrar i form av teater, samtal, läsning, vandring eller kanske en studiecirkel, sådant som når våra sinnen och reflektioner, något värdefullt som samtidigt gör oss gott, säger han.

Folkhögskolan är något ett anständigt samhälle inte kan klara sig utan.

I det breda kulturbegreppet ingår naturligtvis även bildning och kunskap, något som Sverker Sörlin gärna talar om. Han ser exempelvis ett stort värde med studieförbunden och våra folkhögskolor. Det sistnämnda har han själv egen erfarenhet av berättar han. I unga år studerade han nämligen u-landsfrågor i Tomelilla, det som numera heter Österlens folkhögskola.

– Det var en säregen erfarenhet, det var fritt och vi lärde oss mycket. Det finns ett stort värde med institutioner som arbetar på ett annat sätt, där det finns en mångfald och där man kan möta och anpassa skolan efter människors olika behov. Det är något ett anständigt samhälle inte kan klara sig utan, säger han när han tar emot hemma i sin bostad i närheten av Karlaplan i Stockholm.

Förbereda människor på krav

I boken beskriver han bland annat att folkbildningen, med studieförbund och folkhögskolor, har funnits i vårt land sedan före sekelskiftet 1900, och kort senare beslutade riksdagen även om statligt stöd till biblioteken. Redan då sågs kulturen som en framgångsfaktor, en inställning som höll i sig under flera decennier framåt.

En person som får en hel del utrymme i Sverker Sörlins bok är 1930-talets ecklesiastikminister Artur Englund som talade sig varm om allt som kulturen kunde bidra med. Det handlade om en kulturpolitik som skulle förbereda människor på de krav som det demokratiska styrelseskicket ställde på dem, och där folkbildningen hade sin givna roll.

Men kulturens vida roll att leda samhället och demokratin framåt är nu mest ett minne blott. I boken beskriver Sverker Sörlin det som återstår av kulturbegreppet är som ”en jolle som hänger i ett snöre ett litet stycke bakom Politikens flaggskepp och inte riktigt verkar ha så mycket egen riktning.”    

Vad skulle då Artur Engberg, som vurmade så för det breda kulturbegreppet på 1930-talet, ha tyckt om vår tid?

– Han skulle nog ha tagit sig för pannan och tyckt att vi hoppat i galen tunna när ecklesiastikdepartementet delades upp på 1960-talet. Han skulle visserligen säkert vara glad åt sådant som konstnärslöner och bibliotekspengar men samtidigt sakna kulturen i sin stora roll. Han hade förmodligen tyckt att vi vanskött det klassiska kulturarvet, säger Sverker Sörlin.

Defensiv kulturpolitik

Med sin bok hoppas han nu ha gett en tillräcklig grund för att bredda läsarens kunskap och få till en bredare diskussion om dagens kultur, dess värde och plats i samhället.

– Om man inte är bekant med hur det såg ut förr kan man heller inte se vad som saknas, tillägger han.

Våra politikers insatser på kulturområdet i dag ger han inte mycket för.

–  Nej, just nu tycker jag inte läget är jättekul. Det bedrivs en defensiv kulturpolitik som är initiativlös. Sveriges kulturkanon tycker jag är missriktad och har tagit mycket syre i onödan, men å andra sidan verkar den ju inte leda så långt. Jag vet samtidigt att min bok har nått ut bra vilket får mig mer hoppfull, kanske finns nu nya förväntningar och förhoppningar, säger Sverker Sörlin.

Mörkare moln

Han säger vidare att kulturen inte upplevdes som så viktig då vårt materiella välstånd ökade. Då när det var ekonomisk tillväxt och man talade mycket om effektivitet och konkurrenskraft. Men sedan dess har mörkare moln tornat upp sig på vår himmel med krig, kriser, pandemi och klimatproblem, och nu på senare tid även frågan om Europas ställning i världen och vad det ska bli av oss.

– Kanske har det här lett till en känsla av att vi behöver något mer än att företagen går bra, kanske har tiden kommit för kulturen att stiga. Det verkar som om själva tidsläget framkallar ett sökande efter en fastare grund att stå på. För vi vill ju inte lämna över en sämre värld till våra barn än den vi själva ärvde, säger han.

Sverker Sörlin spår i framtiden

Forskaren: Folkhögskolan har blivit en städgumma