Hallonsten: Demokrati är ett verb
Krönika Demokratin börjar i det lilla – i samtalet, lyssnandet och modet att tycka olika. Genom att ge människor utrymme att hitta sin röst och möta andras perspektiv blir folkhögskolan en plats där demokratin inte bara diskuteras, utan faktiskt praktiseras, varje dag, skriver Anna-Karin Hallonsten, redaktör på Folkhögskolan.
Det finns en särskild sorts tystnad som uppstår när ett svårt samtal börjar. Den där laddade pausen innan någon vågar säga vad de verkligen tycker. Kanske är det precis där, i den tystnaden, som demokratin tar sitt första steg. Just de här tankarna, kopplat till folkhögskolans dagliga arbete, väcktes när jag tittade på Folkbildningsrådets webbseminarium om folkbildning och demokrati.
Att förstå värdet
Sam Paldanius, forskare och en av föreläsarna, konstaterade att mångfalden i dagens samhälle, i kombination med mångfalden bland folkhögskolornas deltagare och skickliga lärare, ger väldigt stora förutsättningar att förstå värdet och svårigheterna med demokrati. Först och främst, betonade han, så behövs det en förmåga att lyssna på den andre: ”Om man inte gör det så finns det inget tillsammans. Då blir det ingen demokrati. Bara en vinnare av ett argument.” Demokrati handlar snarare om att förstå varför vi tycker olika.
Inget alternativ
Även läraren Anna Vormisto på Södra Stockholms folkhögskola, deltog i seminariet och beskrev hur hon ser uppdraget som folkhögskollärare som en enda lång bildningsresa. Samt att vi bör se demokrati som ett verb, inte ett substantiv. Något vi gör och som vi aldrig blir färdiga med. För vad är alternativet? En passiv ungdomsgeneration som inte vågar höja rösten, eller ännu värre: som inte ser poängen i att delta alls? En av de slutsatser man kan dra är att det är omöjligt att göra demokrati om inte alla i samhället får hjälp med att hitta sin egen röst. Och att det är åt det hållet vi måste jobba.
