8 framgångsfaktorer för distansundervisning

”Jag har velat skriva den handbok som jag själv skulle ha haft nytta av när jag började undervisa på distans.” Så skriver läraren Annette Appelstrand i det inledande kapitlet till den nyutkomna boken ”Undervisa på distans – en handbok för distanslärare”. Efter många års arbete med distansundervisning har hon, med utgångspunkt från forskningsöversikter och rapporter om distansundervisning, definierat åtta framgångsfaktorer som ger distanselever goda möjligheter att lyckas med sina studier och som samtidigt stärker distanslärarens profession.

Tillgänglighet A och O

Annette Appelstrand undervisar i gymnasiekurser i svenska och engelska på Komvux i Mölndal, och bedriver nästan all sin undervisning på distans. Samma sak gäller många folkhögskollärare. Under 2024 studerade 37 procent av landets deltagare på särskild kurs på distans. Motsvarande siffra för allmän kurs var 10 procent, fördelade på 48 folkhögskolor. Inledningsvis betonar hon vikten av att all information alltid finns tillgänglig på kursens webbplats.
– Det betyder att all information, alla instruktioner och uppgifter ska vara tillgängliga på nätet dygnet runt. Eleverna ska alltid kunna gå in på webbplatsen och hitta materialet. Även om vissa lärare vill portionera ut uppgifter successivt för att hålla isär arbetsmaterialet, så underlättar det om eleverna får en överblick från början.

En annan framgångsfaktor är tydlighet, både i språk och form. På hennes skola skapar alla lärare egna webbplatser för varje kurs, utifrån en gemensam mall.
– Varje kurs har en likadan startsida. På så vis känner eleverna igen sig även om de läser flera kurser. Man ska också använda ett klart och lättläst språk. I början skrev jag längre meningar och mer avancerade ord. Nu har jag bantat ner och förenklat så att även ovana elever orkar ta sig igenom texterna.

Annette Appelstrand poängterar också hur betydelsefullt det är att läraren känner sig trygg med digitala verktyg för att våga prova nytt, annars ökar även risken att man inte kan hjälpa eleverna när de får problem.
– Om man är osäker blir man rädd för att misslyckas. Därför måste skolledningen ge utrymme för fortbildning.

Återkoppling mellan lärare och elev

Den absolut viktigaste framgångsfaktorn är kommunikationen mellan lärare och elev.

– Jag får många gånger bättre kontakt med distanseleverna än med dem jag träffat i klassrummet. Vi möts en och en, i chat eller videosamtal, och bygger relationer. 
Hon beskriver hur en enkel kommentar från en elev kan öppna upp ett personligt samtal: 

– När någon skriver att dottern varit sjuk hela veckan, då kan jag svara ”jag förstår, ta det lugnt, lämna in nästa vecka”. Nästa gång kan jag följa upp och fråga hur dottern mår. Den kontakten är svår i en klass med 30 elever.

En annan utmaning är den sociala interaktionen, att skapa kontakt mellan eleverna. Här lyfter hon fram basgrupper som en fungerande metod.
– Små grupper på två till fyra elever träffas digitalt, utan lärare, och löser uppgifter tillsammans. Basgruppsmötena fungerar som lärtillfällen, eftersom eleverna lär av varandra. De ger också gruppkänsla, tränar samarbete och gör att man inte känner sig ensam. 

Tydliggör momenten

Regelbunden uppföljning av uppgifter är ytterligare en rekommendation.
– Jag försöker alltid ge återkoppling inom en vecka. Dagen efter deadline skriver jag en vänlig påminnelse till de elever som inte lämnat in veckans uppgifter. Återkoppling tar tid, men eleverna behöver veta vad de gjort bra och vad de ska tänka på till nästa gång.

När undervisningen sker på distans blir frågan om anpassning till olika elever särskilt viktig, vilket kräver ett medvetet arbete med stöd och anpassning som underlättar lärandet.

– På kursens webbplats lägger vi exempelvis in videofilmer kring de olika momenten i kursen, checklistor kopplade till kursen och självrättande quiz som eleven fyller i för att kontrollera sina kunskaper. 

Hon använder även uppgiftsexempel och modelltexter som tydliggör för eleven hur en uppgift kan lösas. Exempelvis kan en skriftlig instruktion kompletteras med en videoinspelning av instruktionen. Sedan visas texten medan läraren läser instruktionen högt och förtydligar delar av instruktionen. 

Anpassning kan också handla om hur läraren återkopplar.
– Ibland måste man göra det muntligt i stället för via chat. Då kan jag antingen bjuda in eleven till ett videosamtal eller spela in min återkoppling så att eleven kan lyssna på den. 

Skolledningen har ett stort ansvar

En ytterligare framgångsfaktor, som gäller både distans- och klassrumsundervisning, är ett ständigt förbättringsarbete. 

– Jag använder en metod för systematiskt kvalitetsarbete. Man samlar in ett underlag som består av kursbetyg, antal studieavbrott samt elevers och lärares synpunkter. Om resultatet inte blivit som man hoppats, tar man reda på grundorsaken till problemet med hjälp av olika förbättringsverktyg, helst tillsammans med kolleger.
Hon beskriver också hur hon löpande samlar in elevernas synpunkter, både genom enkäter och samtal. 

– Man ska inte vänta tills kursen är slut. Om något inte fungerar måste man få veta det medan undervisningen pågår

Tidsbrist är en lika stor utmaning för lärare som undervisar på distans som för dem som möter sina elever i klassrummet. För- och efterarbete riskerar att bli lidande, och här, återigen, har även skolledningen ett ansvar. 

– Det måste finnas arbetstid för en tät och regelbunden kontakt med eleverna. Det är jätteviktigt, säger Annette Appelstrand.

LÄS MER:

”Distanskurser kräver mer omtanke än IRL-undervisning”

Nya distansvillkor ska stärka lärandet