Daniel Mathisen intresserar sig för frågor som rör makt och människors möjligheter. Han har även skrivit boken ”SSU 100 – Mellan vision och verklighet” och medverkat i antologin ”Folkrörelser – skärp er!”
Gemenskap under utveckling
Författaren Daniel Mathisen skriver att gemenskap tycks ha gått från att vara en kollektiv angelägenhet till att bli något privat. Foto & illustration: Getty Images.
Samhällsutveckling Gemenskap har gått från att vara något kollektivt till privat, och många ställs utanför. Ekonomiska klyftor och synen på vad som är den svenska tillhörigheten är några av hoten. Det skriver Daniel Mathisen i boken ”Ska det bli folk av oss?”.
I boken ”Ska det bli folk av oss?” frågas retoriskt om gemenskap är vår tids stora ödesfråga. Så här svarar författaren och frilansjournalisten Daniel Mathisen, som har skrivit boken:
– Jag tycker att det är en ödesfråga. Många av de politiska konflikterna som finns och sociala och mänskliga frågor återkommer till hur gemenskapen ska se ut och hur den ska avgränsas.
Under arbetet med boken har han besökt tre olika platser för att försöka få en djupare förståelse av gemenskapens grunder. Han har talat med personer i finansvärlden på Stureplan i Stockholm, med boende i bruksorten Hagfors och med invånare i Rosengård i Malmö. Grunderna för gemenskapen skilde sig åt.
– I finansbranschen, där personer sitter med en stor mängd makt över ekonomin och samhället, finns en gemenskap avgränsad inåt för att inte läcka eventuella affärshemligheter. Här upprätthålls en traditionell patriarkal typ av makt med en outtalad samsyn om nyliberal politik. Det är en gemenskap med reservationer om vilka som ska få ingå, säger Daniel Mathisen.
En annan slags villkorad gemenskap finns i Rosengård.
– Det är ett område som har drabbats hårt av ekonomiska och sociala ojämlikheter. En del står långt från arbetsmarknaden och kanske inte behärskar det svenska språket. De gemenskaper som uppstår där är av nödvändighet eftersom man upplever att samhället inte levererar. Det var tydligt att många känner en stolthet att bo där och att man är besviken över att andra ser ner på området, utan att ha varit där.
I bruksorten Hagfors byggdes mycket av gemenskapen upp kring stålverket och identiteten i arbetet. Här hade fackföreningsrörelsen en stark position och sågs som en faktor för att skapa ett bra liv.
Daniel Mathisen menar att det finns ett värde av att uppleva en gemenskap på mikronivå i en grupp utifrån intresse och arbete eller utifrån att andra i gruppen har kommit till Sverige från samma land. Men den tillhörigheten bör kopplas till en övergripande kollektiv makronivå om hur samhället ska se ut och en känsla av att tillhöra det samhället.
Hur ska man få personer som känner ett utanförskap att uppleva den här kollektiva gemenskapen?
– Människor som upplever lite makt över vardagen har svårare att ingå i en gemenskap och att delta i samhället. Här kan makt vara såväl ekonomiskt, kulturellt som socialt kapital. Ett sätt att få makt över sig själv kan vara att utbilda sig, till exempel på folkhögskola, säger han.
Samhället blir starkare och viktigare när fler får höra till.
I Hagfors och på Rosengård spelar folkbildning en viktig roll. Det märkte Daniel Mathisen under sina besök. När den traditionella utbildningen var reserverad för fåtalet var det folkbildningen som täckte glappet och bildade arbetare.
– I dag i Rosengård så skapar folkbildningen och alla dess förgreningar med till exempel läxläsning och studiecirklar i skilda ämnen ett sätt att nå bildning och makt över den egna tillvaron. När välfärden eller skolan inte räcker till så kan folkbildningen täcka upp.
Forskning på Handels
Forskarna Lina Bjerke och Charlotta Mellander vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping har skrivit en rapport till Folkbildningsrådet om folkbildningens roll i glesbygd och städer.
Statistiken från 2022 visar att omkring hundra tusen personer går på folkhögskola under ett år och kurser anordnade av studieförbund erbjuds i alla landets kommuner. Högst är deltagandet på platser långt borta från en stad. Folkbildningen tycks med andra ord spela en större roll på platser där det inte finns så stort utbud av andra organiserade aktiviteter och utbildningsmöjligheter.
– Folkbildningen ser även ut att fylla en funktion för integration på arbetsmarknaden på dessa platser, säger Charlotta Mellander.
Gynnar folkbildningen människors känsla av gemenskap?
– Det är inte något vi har undersökt, men det är mycket möjligt att så är fallet. På platser där det inte finns samma utbud som i de större städerna kan säkert folkbildningens verksamhet fungera som en mötesplats för individer.
Ekonomiska klyftor ses på många sätt som givna och något naturligt i dag.
I SCB:s undersökning av levnadsförhållanden från år 2021 framgår det att var femte arbetslös kände sig ensam. I dag bor var fjärde svensk ensam, medan 300 000 lever ”socialt isolerade”. Daniel Mathisen skriver att ”gemenskap tycks ha gått från att vara en kollektiv angelägenhet till att bli något privat. Men hur vi har det tillsammans är i allra högsta grad en ideologisk fråga. Både nyliberalismen och nationalismen står för snäva gemenskaper som stänger ute människor. Medan den förra kräver klassklyftor och koncentration av kapital, förutsätter den senare en kompakt mur mellan de som passar in och de som inte får vara med.” Han betonar att arbetslöshet med ekonomiska klyftor som följd hotar den kollektiva gemenskapen i samhället.
– Ekonomiska klyftor ses på många sätt som givna och något naturligt i dag. Det skapar en uppgivenhet. Ett annat hot mot gemenskapen är synen från vissa håll om vilka som tillhör Sverige. Ett av de senare exemplen är förslagen om höjd ersättning vid återvandring. Det ger tankar om att vissa personer inte passar in i nationalbilden av Sverige.
Han menar att debatten de senaste åren har präglats av att endast vissa gemenskaper är rimliga och att fler politiska partier har hamrat in en tes att det är det nationella och det svenska som går att upprätthålla i en gemenskap.
Vissa upplever naturlig gemenskap
Så här skriver Daniel Mathisen i förordet till sin nya bok:
”Vi är kapabla till så mycket mer än så, till något bättre och större. Gemenskapen är nämligen inte bara ett tillstånd utan också ett löfte om vad som är möjligt. Samhället blir starkare och viktigare när fler får höra till.”
Tanken att skriva en bok om gemenskap kom av ett samhällsintresse men även utifrån ett mer personligt plan.
– Jag har alltid tyckt att det är intressant och har fascinerats över hur vissa människor upplever en naturlig gemenskap. För mig har det varit svårare att veta vad gemenskap ska innebära om det är utifrån var man är uppväxt eller andra kriterier. Det är en naturlig nyfikenhet – från personligt till mer samhälleligt intresse – som fick mig att skriva boken, säger Daniel Mathisen.
Titeln på din bok är ”Ska det bli folk av oss?”. Vad syftar den på?
– Den är lite dubbel. Dels syftar den på det klassiska uttrycket att ”det ska nog blir folk av honom/henne, också” – att man fostras till medborgare. Den andra betydelsen är vilket folk det ska bli av oss. Det som binder samman eller splittrar.
