Herlitz: Nej, man kan faktiskt inte läsa med öronen

Att läsa och lyssna är inte samma sak. Man kan faktiskt inte läsa med öronen, och de flesta kan bli läskunniga om de får tillräckligt med stöd och träning – det här har vi sett historiskt.

Vad vill man uppnå med debattartikeln i SvD den 4 maj? Här argumenteras för hur elever som har behov av anpassningen inläst text ska få det – att allt annat är diskriminering. Saken är ju bara den att vi som jobbar i skolan vet att tillgången på ljud är god. Många elever har digitala läromedel där uppläst text är ett knapptryck bort. Många kommuner har abonnemang för alla kommunens elever hos Inläsningstjänst vilket i praktiken innebär att vem som helst kan välja att lyssna på text istället för att öppna läroboken.

”Billigt att dela ut hörlurar”

Om du upplever att du har svårigheter att läsa en roman är det inte vansinnigt dyrt med betaltjänster där du kan lyssna på ljudböcker – kanske har någon i familjen redan ett konto som du kan låna vid behov. Det finns heller inget stigma i att lyssna istället för att läsa eftersom det är så vanligt. Det känns alltså som ett icke-problem. Större är då problemet att fler och fler inte är funktionellt läskunniga när de lämnar grundskolan, men det problemet adresseras inte i artikeln.

Debattörerna trycker förvisso på att lyssna på text inte kan ersätta extra lästräning, och där är jag enig med dem, men återigen så vet vi som jobbar i skolan att det faktiskt är så att det används som en ersättning. Det är billigt att dela ut hörlurar men det är dyrt med tre halvtimmar i veckan hos specialläraren. Debattörerna menar också att eleverna själva ska förstå när de är hjälpta av att lyssna och när de inte är det. Hur väljer eleven som inte kan läsa då om anledningen till det är uteblivet stöd? Eller bara, hur kan vi förvänta oss att en nioåring ska kunna förstå det?

Inte diskriminerande att kämpa för läskunnighet

Vi saknar inte inläst text i skolans värld. Vi saknar oftare böcker. Jag har mött lärare som berättar att de på fortbildningar fått lära sig att när det kommer till att förmedla information så måste det ske muntligt. På ett förslag att innan en genomgång låta eleverna läsa ett kort textavsnitt svarade en lärare att det inte funkade eftersom de på lärarutbildningen fått inpräntat att varje lektion måste ha en intresseväckande inledning. Ni läste rätt. Att läsa ett textavsnitt kan tydligen inte längre väcka intresse – i alla fall är det inget som nämns som ”intresseväckande” på lärarutbildningen.

Vill vi öka ungdomarnas läskunnighet så behöver vi samarbeta – lärare, speciallärare, EHT-personal, politiker och föräldrar med flera. När samhället förändras och det tycks finnas enkla lösningar överallt så behöver skolan stå stadig och inte vika ner sig. Det är inte diskriminerande att kämpa för att någon ska lära sig att läsa. Det är diskriminerande att inte göra det.

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.