Jag måste sluta lägga massa tid på att svara på dessa frågor. För slutar jag svara på dem så hjälper jag eleven att hjälpa sig själv, skriver högstadieläraren Karin Boberg.

Jag tycker mig vara en tydlig person. I mitt klassrum borde eleverna inte ha funderingar kring vad som förväntas och vad som ska göras. Jag säger det i början av lektionen och jag skriver det även på tavlan så att det verkligen ska framgå tydligt. 

Men sen så gör jag en sak till – men det ska jag nu sluta att göra.

Många gånger per dag gör jag det. Ja, flera gånger per lektion så svarar jag på frågor som jag faktiskt både skriftligen och muntligen redan har besvarat.

Den mest klassiska: ”När slutar vi?”

Det står alltid tydligt på tavlan i klassrummet. På senare år har vi dessutom en stor timetimer som räknar ner. Ändå får jag får jag frågan – och inte nog med det – jag är dum nog att svara på den också.

”Det måste jag sluta med!”

Samma sak när eleverna frågar: ”Vad ska jag göra när jag är klar?” Om det vore så att jag inte sagt det, eller för den delen både sagt och skrivit ner det, då hade det varit en sak. Men när jag både sagt det, skrivit ner det och inte sällan dessutom bett en eller flera elever i klassen repetera det jag sagt, så får jag ändå frågan. Att få frågan är en sak. Men att jag dessutom besvarar frågan och faktiskt inte hänvisar till det som tydligt står skrivet på tavlan i klassrummet… det måste jag sluta med!

Varför är det så viktigt att jag slutar med det? Det är väl inte så svårt att svara på en fråga? Nej, helt sant, det är det inte. Men nu är det ju inte själva frågan som är problemet. Det är vad frågan representerar och hur jag genom att svara på den inte hjälper någon. Vare sig mig själv eller eleven.

Kan svaret men får fel ändå

Som jag ofta säger till mina elever: ”Vet ni vilket som är det vanligaste felet som görs på nationella proven?” Jo, att eleven inte läst instruktionen i frågan ordentligt. De har inte tydligt försäkrat sig om vad det faktiskt är som efterfrågas. Det kan vara en så pass enkel sak som hur många kryss som ska fyllas i. Eller hur många exempel som ska förtydligas i resonemanget. Det är ständigt återkommande och väldigt tråkigt att se. Ofta kan eleven svaret men får fel ändå eftersom hen inte läst instruktionen i frågan ordentligt.

Vi behöver således träna mycket på att läsa instruktioner. Ta till sig instruktioner. Följa instruktioner.

Så genom att svara på frågor som jag redan både muntligen och skriftligen besvarat i klassrummet gör jag både mig själv och eleven en otjänst. Jag måste sluta lägga massa tid på att svara på dessa frågor. För slutar jag svara på dem så hjälper jag eleven att hjälpa sig själv till att hitta svaret. Svaret står ju tydligt i klassrummet!

Nu måste jag bara sluta göra det också – inte bara säga att jag ska. 

Karin Boberg är lärare i svenska och SO-ämnen på Malmsjöskolan i Botkyrka.

LÄS ÄVEN

Boberg: Därför drar jag i handbromsen på svenskan

Boberg: Där och då känner jag – vilket jobb jag har!

Boberg: Tuff utmaning när man inte går igång på ämnesinnehållet

Boberg: Därför fortsätter vi lärare att vattna våra blommor

Boberg: Enkla övningen som gör skillnad för eleverna hela terminen