Sandström: Naivt att låta AI ta över vårt lärarjobb

Skolverket har gjort en lägesbild av hur lärare använder AI i sitt arbete. Den bygger på enkätsvar från 529 lärare som samlades in under hösten 2024. 40 procent av lärarna har använt AI i någon del av sitt arbete. Vanligast är att använda AI för att planera aktiviteter och uppgifter till lektioner. En av sex lärare har låtit elever testa AI under lektionstid, främst för att hitta information eller generera idéer. Lärarna ser risker med AI i undervisning, till exempel ökat fusk, fler sakfel och minskad självständighet. Många lärare lyfter dock att AI kan underlätta och effektivisera undervisningen, för att planera en individanpassad och varierad undervisning (Skolverket, 2024). 

Lätt att bli imponerad

Jag har förstås också testat AI. Den är imponerande snabb, strukturerad och tillmötesgående (att maskinen är personlig och insmickrande är ett förbisett faktum som också måste beaktas). Den skapar imponerande bilder på mina uppmaningar och trollar fram kalibrerade alternativ på ett ögonblick. Att skapa övningar baserade på inmatade stavningsregler går sisådär, men att lista motiv och teman ur kända litterära verk fixar den bättre. På sakfrågor om författarskap är AI hyfsat träffsäker, men den slänger in både språkliga och innehållsmässiga fel.

Efter att ha testat den under några veckor märker jag att den gör något med mig. Jag brukar lägga mycket tid på förberedelser (läs Läsa på lektionen). Jag läser alltid texter noggrant, antecknar i marginalerna, förbereder frågor, samt skapar olika skrivuppgifter med olika syften. På skrivbordet brukar mina böcker ligga uppslagna, men under prövoperioden har det dock ofta varit tomt. Kvar står datorn med frågan som ständigt lockar min uppmärksamhet: Vad kan jag hjälpa till med? Jag vet att jag lurar mig själv, men det går inte att låta bli att mata maskinen. Sakta, men säkert gör jag min hjärna lite sämre, svagare och slöare när jag inte tänker och anstränger mig själv. Vad händer om lärare börjar ta genvägar till kunskap? 

Huvudmän gnuggar redan händerna

För en tid sedan läste jag ett Facebookinlägg av Anna Tebelius Bodin som satte fingret exakt på mina tankar. Hon skrev bland annat: ”Att skriva var inte min grej. Inte att läsa heller. Som liten fick jag kämpa med orden, stavningen, avkodningen och att läsa rätt tillräckligt snabbt för att hinna ikapp dom andra. /…/ Aldrig punktade jag upp vad jag ville uttrycka, för att någon annan skulle formulera det åt mig. Aldrig rättades mina fel automatiskt, så jag kunde ignorera vad jag inte behärskade. Aldrig kunde jag komma undan att faktiskt lära, för att få det resultat jag behövde. Det gjorde något med mig.” 

Enligt Skolverkets lägesbild finns en bred efterfrågan på AI-relaterat stöd och utbildning bland lärare. Skolverket menar att rapporten bidrar till viktig kunskap för framtida insatser för Skolverket och andra aktörer. Jag gissar att resultatorienterade och NPM-marinerade huvudmän redan gnuggar händerna: Hur kan elevernas måluppfyllelse öka samtidigt som lärarnas arbete effektiviseras ytterligare?! 

Biter oss själva i svansen

Läraryrket är ett hantverk som erfordrar tid. Genom förberedelser får vi kunskaper om lektionens innehåll, vilket gör att vi kan svara på elevernas frågor och visa dem hur de ska erövra kunskapen på bästa sätt. Om vi överlåter till en maskin att stå för dessa kunskaper och reducerar lärarens (planerings)tid till ett minimum är jag rädd att vi biter oss själva i svansen på fler än ett sätt. Vad gör det med lärarens kunskaper? Vad gör det med lärarens förmåga att avgöra vad som är bra och dåligt, rätt och fel, sant och falskt? Vad gör det till slut med läraryrket?

Om inte ens lärare läser texterna som eleverna ska läsa och förmår formulera relevanta frågor, kan vi då förvänta oss att eleverna ska läsa och ge oss svar? Kanske ska man sälla sig till min kompis, tillika lärare, som lär enligt devisen: ”Jag hugger hellre av mig händerna, än att använda AI.”

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Sandström: Förnyelse får inte ske på bekostnad av det beprövade

Sandström: Astrid Lindgrens texter väcker mina vårkänslor

Sandström: Skolans digitala djungel slår hårt mot elevers lärande

Sandström: Så satte jag hela klassen på pottkanten

Sandström: Skolans giftiga cocktail räddar ekonomin – men sänker elever och lärare