Syv med rutin: ”En Don Quijote får inget gjort”
De senaste åtta åren har Lena Ångnell jobbat på Fryshuset Grundskola Hammarby Sjöstad.
Mitt jobb Vägledarveteranen Lena Ångnell ger sina bästa syv-råd till dem som ska ta över.
LÄS MER Första syv-jobbet: ”Trygg av utbildningen”
Pensionen närmar sig och Lena Ångnell kan blicka tillbaka på ett långt syv-liv. När hon började på Uppföljningsansvaret (i dag KAA) i slutet av 1980-talet arbetade hon i ett team med andra vägledare, kuratorer, lärare och en skolsköterska.
– Där stortrivdes jag verkligen. Men med gymnasiereformen 1991 upphörde kommunernas uppföljningsansvar och ersattes med en skyldighet att erbjuda gymnasieutbildning. I stället öppnades ett nytt sammanslaget ungdomscenter som erbjöd det Individuella programmet. Vi på de lokala enheterna var emot förändringen, det blev alldeles för stort och passade mig inte alls.
Jag uppskattas och efterfrågas, blir sedd och känner mig trygg i min profession. När jag kom hit var det som att komma hem och bli hel.
Efter två omgångar föräldraledighet dök ett annat toppjobb upp, Josefina-projektet, där syv:ar, specialpedagoger, arbetsterapeuter och kuratorer hjälpte skolor med stöd och hjälp med övergångar för elever med funktionsnedsättningar.
– Där trivdes jag också, och projektet permanentades. Skolan då var inte alls anpassad för dessa elever och npf var omdiskuterat. Mina special-områden var synnedsättning och rörelse-hinder.
Verksamheten expanderade och uppdragen blev allt fler … tills det återigen kom nya direktiv uppifrån om en omorganisation.
– En av de svåraste upplevelserna i mitt yrkesliv, säger Lena.
Men hon tog nya tag, bland annat på språkintroduktionen på Blackebergs gymnaisum och sedan i Vingåker, innan hon landade som studie- och yrkesvägledare på Fryshuset Grundskola Hammarby Sjöstad.
– Jag uppskattas och efterfrågas, blir sedd och känner mig trygg i min profession. När jag kom hit var det som att komma hem och bli hel.
LÄS ÄVEN
Vägledarna som blev varandras kollegor
