Så måste SYV förändras med vår tid

LÄS MER Vi följde konferensen mer i detalj på Facebook förra veckan!

Den svenska skolan beskrivs ibland som kravlös. Samtidigt vittnar både elever och lärare om press, betygsstress och valångest. Hur hänger det ihop?

Vägledarkalendariets heldagskonferens samlade forskare, vägledare och praktiker för att diskutera vad som egentligen krävs av skola, högskola och vägledning i en tid av snabb förändring.

Moderator Kristina Salenstedt Linder inledde dagen med att ställa den fråga som sedan låg som fond: Hur hanterar vi att allt fler studerar vidare, samtidigt som bristen på yrkeskompetens växer?

– Har högskolan devalverats när så många går vidare dit? Och hur påverkar det vägledningen? frågade Kristina.

Hon pekade ut Edith Marellis debattartikel som en startpunkt för dagen, och menade att reaktionerna på den avslöjar något viktigt om vårt utbildningssamtal.

Skolan som projektionsyta – Edith Marelli

– Vi förväntar oss att skolan ska lösa alla samhällsproblem – från hedersvåld till gängkriminalitet, konstaterade gymnasieläraren Edith Marelli i dagens första föredrag.

Hon nyanserade bilden av skolan som kravlös och visade hur betygssystemet i själva verket bär på en orimlig mängd funktioner – urval, certifiering, motivation, statistik, stödidentifiering och kvalitetsmärkning – vilket i sin tur skapar stress hos både elever och lärare.

– De är elva år när de förväntas förstå att en dålig insats nu kan stänga dörren till gymnasiet. Det är ett enormt ansvar vi lägger på dem, sa Marelli.

Mats Alvesson: Alla behöver inte plugga vidare

Professor Mats Alvesson fortsatte i samma anda och ifrågasatte föreställningen att högskolestudier automatiskt innebär individuell och samhällelig utveckling.

– Vi lever i ett högskolesamhälle där alla ska plugga vidare – men det har inte alltid varit så lyckat, sa han.

Han menade att vissa utbildningar saknar substans och att samhällets förväntningar på akademisk utbildning ibland är orealistiska. Flera deltagare uttryckte uppskattning i chatten för hans raka ton och efterlyste ett breddat synsätt på kompetens.

Akademisk litteracitet – en osynlig tröskel

Efter pausen presenterade Karin Dahl och Daria Titarenko från Studie- och språkverkstaden vid Stockholms universitet sitt arbete med att utveckla studenters akademiska förmågor.

De beskrev hur övergången från gymnasiet till universitet ofta innebär en kulturkrock, där studenter stöter på osynliga förväntningar kring språk, text och analys.

– Det här är ett väletablerat fenomen i både svensk och internationell forskning, sa Karin Dahl.

Deras presentation mottogs med stort engagemang och flera deltagare vittnade om att de själva hade behövt det stöd som språkverkstaden erbjuder – inte minst för att förstå den akademiska världen som ett socialt sammanhang med egna koder.

Elevernas osäkerhet – Skolverkets rapport

Efter lunch presenterade Thomas Furusten från Skolverket resultaten från rapporten *Jag vet inte vad jag vill bli*, som bygger på intervjuer med gymnasieelever.

– Framtiden är diffus när man är 15. De flesta tänker främst på hur de ska ha det under gymnasietiden, sa han.

Elevernas val beskrevs ofta som osäkra, baserade på ryktesspridning, kamratpåverkan och rädsla för att välja fel. Samtidigt är många kritiska till vuxenvärldens information – som lätt uppfattas som reklam eller styrning.

– Det mest trovärdiga är vad de hör från andra elever. Allt annat riskerar att uppfattas som marknadsföring, konstaterade Furusten.

Yrkesprogrammen – en fråga om respekt

Dagens kanske mest engagerade inlägg kom från Glenn Castenbladh Rafors, studie- och yrkesvägledare i Härryda kommun. Under rubriken *Vad är det vi vägleder mot?* målade han upp en bild av en gymnasievalskultur där vägledningens roll marginaliserats.

– Det finns ett citat från Skolverkets rapport som fått mig att ligga vaken om nätterna: “Ingen av de intervjuade eleverna nämner SYV som källa till kunskap om yrken och arbetsmarknad.” Så kan vi helt enkelt inte ha det, sa Glenn.

Han efterlyste ett nytt samtal om val, där yrkesprogram lyfts fram med respekt och där vägledningen ges utrymme att fokusera på det den är bäst på – att hjälpa unga förstå sina alternativ och vad de leder till.

Mot gemensamma begrepp och system

Sist ut var Stefan Skimutis som talade om vikten av gemensamma begrepp och en sammanhållen datainfrastruktur för livslångt lärande. Han pekade på behovet av samverkan mellan myndigheter, långsiktig struktur och tillgång till jämförbar data som verktyg för att förstå och möta kompetensförsörjningens utmaningar.

Dagen avslutades av moderatorn som sammanfattade med orden: Vi är många som vill mycket – men vi måste också prata om hur vi gör det tillsammans.

LÄS ÄVEN

Unga med funktionsnedsättning – engagerad konferens!

Vägen tillbaka – fullt hus på vägledarekonferensen

GY25 i fokus på första höstkonferensen

Jobba utomlands? Årets sista syv-konferens