Ida Lindell: ”Även vägledaren tvekar i vägskälet”

LÄS MER Ida Lindell: ”Det systematiska arbetet alla älskar att glömma”

Vi som arbetar med studie- och yrkesvägledning tränas i att orientera. Vi blir skickliga på att identifiera valmöjligheter, väga alternativ, se konsekvenser och förklara system. Vi har kartor, kompasser och verktyg för att stötta andra i deras vägval men vad händer när vi själva står där mitt i ett vägskäl?

Det är en så märklig upplevelse. Inte för att det är ovant att tänka i val men för att vår yrkesroll så ofta bygger på visshet och vi förväntas vara den trygga punkten. Den som säger ”Det här är nästa steg.” Men vad händer när nästa steg är oklart för oss själva? När vi står med osäkerhet i händer och fötter och ingen tydlig kurs?

Nästa gång du som vägledare står i ett vägskäl, känn efter. Inte bara med huvudet, utan med hjärtat. Din osäkerhet är inte ett hinder, den är en resurs

Jag har varit där. En potentiell förändring låg framför mig. Något nytt, något oprövat, något som väckte både nyfikenhet och rädsla. Jag analyserade och funderade. Räknade på konsekvenser, för- och nackdelar, använde alla verktyg jag någonsin kommit över. Men något skavde, likt en jäkla sten i skon. 

Min insikt blev att det inte var struktur som saknades, det var tillit. Tillit till att inte veta exakt men att våga trots osäkerheten. 

Osäkerhet är kanske inte ett tecken på okunskap utan ett uttryck för att något har betydelse. Ju viktigare valet är, desto mer kan det kännas i magen och ju fler alternativ, desto räddare är man för att välja fel. Och där stod jag, professionell vägledare och utbildad i kartor men plötsligt vilse i skogen.

Den erfarenheten blev värdefull för mig. Att förstå på riktigt hur det är att stå inför val där ingen väg är självklar, det ger en ödmjukhet som ingen utbildning kan lära ut. Att själv ha famlat i mörker kanske gör oss bättre på att möta andra som gör det.

Vi måste våga prata om detta, vi vägledare. Att vi också tvekar. Att vi också ställer oss frågan: ”Vad vill jag egentligen?” Inte för att det gör oss svagare, utan för att det gör oss mer mänskliga. Mer relaterbara. Mer trovärdiga också för oss själva. 

Jag älskar paradoxer och det finns en här. Ju mer vi erfarit osäkerhet, desto bättre blir vi på att guida andra genom den. Inte med färdiga svar, men med förståelse. Med närvaro. Med den tysta kunskapen om att det är okej att inte veta och att det ofta är där, mitt i ovissheten, som något nytt kan börja gro.

Så nästa gång du som vägledare står i ett vägskäl, känn efter. Inte bara med huvudet, utan med hjärtat. Din osäkerhet är inte ett hinder, den är en resurs. Den gör dig till en vägledare som vet hur det känns att stå stilla innan man vågar ta nästa steg.

LÄS ÄVEN

Ida Lindell: ”Vi är Sveriges mest utbildade kundtjänst”

Ida Lindell: ”Är vägledningen levande eller död? Öppna lådan!”

Ida Lindell: ”Låt oss se matematiskt på vägledning till gymnasieval”