Debatt: Halvklass räddar musiklärare från att gå under

Arbeta i grundskolan som musiklärare tills man går i pension? Ett helt arbetsliv? Nej, nej, vem skulle kunna göra det? Tinnitus, knutor på stämbanden och en utbränd hjärna. Nej, aldrig i livet. Ett tag går det, men inte för länge. För man har ju uppemot 400 elever i veckan som minst, ska spela instrument med uppemot 30 barn samtidigt. Har man tur kommer en fritidspersonal med tillsammans med de yngre årskurserna, men bara om man har tur. Minst sex olika årskurser, vilket blir sex olika planeringar och så sex lektioner på en och samma dag med minimal paus mellan lektionerna.

45 minuters lektioner med konstant ljud och musik och ingen tid att fixa nya strängar på alla gitarrer, ingen tid att ens lära sig elevernas namn. Man springer runt, runt och försöker hjälpa alla elever så att det ska låta någorlunda okej när de spelar. Någon börjar gråta för att det låter för mycket, några börjar bråka för att de råkar banka till varandra med sina instrument. Någon börjar sjunga och spela en annan låt. Någon ställer sig upp och låtsas vara en rockartist. Man försöker få alla att spela och sjunga samtidigt, men två av eleverna leker jaga i stället, just ja, fritidspersonalen var ju sjuk idag och jag glömde bort att ha just dessa två elever vid min sida hela tiden.

Varje dag är som ett maraton

Man försöker få till avslutningssången innan nästa klass stormar in och hinner precis få tillbaka alla instrument på sina platser. Ny grupp, ny årskurs, okej, vad hette nu alla dessa elever? Vilken låt var det vi spelade förra veckan? Just ja, om fyra veckor ska ju denna årskurs ha lucia! Fram med rätt texter och noter och var är bildstöden som vissa av eleverna behöver? Åh nej, nu gick en sträng av på min egen gitarr och en elev har gått fram till mixerbordet när jag inte såg och drar upp alla kanaler så att det börjar tjuta i hela salen.

Förstår ni pulsen man får under en sådan jobbdag? Alla borde testa. Jag kan tänka mig att det påminner om att springa ett maraton. Man hittar inte på så mycket efter en sådan jobbdag om man säger så.

Men sedan drygt ett läsår tillbaka har jag erfarit något helt nytt. Jag kan för första gången tänka tanken att jag möjligtvis kommer kunna ha detta yrke ända fram till min pension, hör och häpna. Men vad är det som har hänt? Har jag äntligen börjat använda mina formgjutna öronproppar mer frekvent? Visar jag bara klipp från Youtube? Har jag slutat spela instrument med eleverna? Nej. Jag har fått halvklass. Alltså halvklass i samtliga årskurser och klasser som jag undervisar. Jag har BARA HALVKLASS. Förstår ni? Det är helt otroligt. Ingen helklass. Inte ens någon fyrgrupp gjord av tre parallellklasser. Bara halvklass! Och plötsligt hinner jag andas under mina arbetsdagar. Mina axlar har sjunkit ner. Min puls är inte uppe i 180 hela tiden. Jag har till och med tid att skämta med eleverna. Har tid att prata med var och en och framför allt hjälpa varje elev och ingen behöver få tinnitus, varken jag eller mina elever.

Kollegan: Du ser gladare och piggare ut

En nära kollega sa till mig redan efter några månader efter denna förändring att hon tyckte att jag såg gladare och piggare ut. Ja, tacka för det! Jag kan ha musiklektioner där eleverna kan spela och sjunga tillsammans utan att riskera att få bestående hörselskador. Lektioner där jag inte behöver skrika för att höras – jag har inte tappat rösten denna termin! Lektioner där alla elever får plats med ett eget instrument utan att råka slå sina klasskompisar med en gitarrhals för att det är så trång. Lektioner där varje elev kan få ett eget instrument och inte behöver dela med tre andra elever. Det är magi.

Och jag är så lycklig över detta, över att jag, men framför allt att mina elever kan få ha musiklektioner utan en duracellkanin till musiklärare. Utan i stället får en musiklärare som hinner fråga dem hur deras dag har varit, lyssna på dem när de klagar över att det gör ont att spela gitarr och har lugnet att faktiskt kunna känna glädje över detta jobb, jobbet som är att ge unga möjligheten att spela och sjunga tillsammans och uttrycka sig via musik. Den musikläraren borde alla elever få.
Ett långsiktigt hållbart arbetsliv, tänk, det är nog det jag har just nu.

Clara Kugelberg, musiklärare i Stockholms stad

LÄS ÄVEN

Debatt: Musiklärarens verklighet är brutal

Debatt: Musik i helklass stympar undervisningen

Debatt: Musikläraren om politikernas orimliga krav

Bildläraren Paula har 518 elever: ”Jag kan inte ens namnen på alla”

Tipsen som får musikundervisning i helklass att funka