Det är på ett sätt glädjande att slöjdämnet nu ska granskas av Skolinspektionen. En inspektion innebär ju granskning och förhoppningsvis att brister synliggörs och åtgärdas. Men jag kan inte låta bli att undra, hur tusan går granskningen till? Hur hittar man något att ta fasta på och granska? 

När Skolinspektionen granskar skolans ämnen är uppdraget att säkerställa kvalitet och likvärdighet utifrån styrdokumenten. Men vad händer när styrdokumenten i sig är så otydliga att de knappt går att utgå från, än mindre förstå innebörden av trots lång akademisk utbildning. Hur jag än vridit och vänt på kursplanen i slöjd under alla år jag arbetat hittar jag inget tydligt och konkret svar på vad elever faktiskt ska lära sig i slöjden. 

”Finns inget konkret ämnesinnehåll”

Skolinspektionen lyfter risker kring process, hållbar utveckling och jämställdhet. Det låter rimligt om man enbart läser kursplanen i slöjd men för mig skaver det. Varför nämns aldrig kunskaperna i olika hantverk vare sig i slöjdens kursplan eller i Skolinspektionens granskning? Det är ju som om vi undervisar luftslöjd i verkstäderna runt om i landet.

Det finns inget konkret ämnesinnehåll. Ingen tydlig och gemensam kärna. Detta lämnar ett enormt tolkningsutrymme och gör progression och likvärdighet omöjlig. Huvudmän kan organisera slöjdsalen och slöjdämnet hur de vill, eller snarare i den mån ekonomin tillåter. Lokaler kan se ut hur som helst och lärarutbildningarna i landet kan fokusera på olika saker när de utbildar framtida slöjdlärare. Undervisningen blir beroende av vem läraren råkar vara och vad säger då en granskning av trettiotalet skolor bland de 4 670 skolenheter som finns i Sverige.

Det blir lite som i Kejsarens nya kläder. Kejsaren är naken – men han är i alla fall granskad.

”Utan hantverkskunskaper finns ingen process”

I styrdokumenten talas det om processer, hållbarhet, förmågor och jämlikhet men det finns ingen tydlig grund att stå på. Det som krävs för en god och likvärdig slöjdundervisning är tid, verkstäder, material, utbildade lärare med hantverkskunnande och möjlighet för eleverna att göra, om och om igen. Ja, fokus måste faktiskt ligga i tillverkningen snarare än i processen i slöjden. Jag kommer inte fram till något annat hur jag än anstränger mig. Men det är inte detta som granskas och fokus riskerar att hamna på det som är lätt att formulera i ord, medan det som är slöjdens kärna, att lära genom att händerna gör hamnar i skymundan.

För att kommentera Skolinspektionens farhågor: Utan hantverkskunskaper finns ingen process. Utan att faktiskt kunna laga, bygga eller sy finns ingen hållbarhet. Och utan att få pröva, öva och lära sig på riktigt finns heller ingen möjlighet att börja bryta normer. 

För det är i görandet lärandet i slöjden händer. Inte i pratet om lärandet. Problemet är att vi ofta saknar förutsättningar att göra vårt jobb. Det är innehållet i kursplanen som borde granskas samt möjligheterna att utföra uppdraget som slöjdlärare.

Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.

LÄS ÄVEN

Söderberg: Insikten fick mig att lägga om min slöjdundervisning

Söderberg: Förändringen som ställer till det för oss slöjdlärare

Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott

Söderberg: Jag fixar inte att utgå från elevernas intresse

Söderberg: Lura inte eleverna att lärande alltid är lätt!