DiMaria: Så skyddar du dig från en stor yrkessvaghet
Krönika Jämförelse sägs ju vara glädjens tjuv och mitt råd till dig som är ny i yrket blir därför att hitta din egen lärarstyrka och bygga på den, skriver musikläraren Carolina DiMaria i sin sista krönika för Ämnesläraren.
Jag minns mitt första musiklärarjobb i grundskolan för 18 år sedan. På skakiga ben gick jag från pianolärare på musikskola till att undervisa högstadiet i klasser om cirka 30 elever. Övergången var inte alltid så smidig och jag var nog inte den mest inspirerande eller den mest kunniga musikläraren i stan, men det var där min lärargärning i grundskolan började och det var där jag började forma det som kom att bli jag de kommande 18 åren.
När jag i början testade mig fram i klassrummet fanns varken Spotify eller de fantastiska lärarforum vi har idag. Trots allt stöd, material och det ovärderliga bollplank som dessa forum erbjuder så kan jag inte annat än undra om det inte är så att tempot, likväl som våra förväntningar på oss själva, ibland skruvas upp, ibland kanske lite för högt, med användandet av dessa forum? Jag hade givetvis välkomnat dessa forum med öppna armar för 18 år sen när jag trevade mig fram i klassrummet men jag undrar om jag då också haft svårare att skydda mig själv från min största yrkessvaghet, nämligen att separera andras framgångar, och inspiration, från jämförelse.
Bygg dig trygg först
Nu är det inte så att jag inte gläds åt andras undervisningsframgångar, men jag har alltid haft en tendens att även jämföra det med den egna undervisningen. Ibland kan det givetvis mynna ut i något bra men det har också stundtals skapat en känsla av att inte vara bra nog. Jämförelse sägs ju vara glädjens tjuv och mitt råd till dig som är ny i yrket blir därför att hitta din egen lärarstyrka och bygga på den. Precis som vi alltid bygger undervisningen på våra elevers styrkor och framgångsfaktorer behöver vi bygga vårt lärar-jag på samma vis. Sen kan man ta tag i de där sakerna man behöver utveckla. Men bygg dig trygg först. Du hinner med allt det andra också.
Precis som Debussy menade att musiken är utrymmet mellan tonerna kan man väl säga att det är detsamma med lärandet. Lärandet sker någonstans mellan din instruktion och när eleven glatt ropar på dig för att visa att hen nu kan spela refrängen med flyt. Du står antagligen inte bredvid när det sker men du har tillsammans med dina elever skapat situationen det sker i, och så länge som vi har så olika förutsättningar för vår undervisning går den situationen inte att jämföra med någon annans. Kom ihåg det.
Tack till alla som har läst
Det var först för något år sedan som jag insåg att jag alltid sagt att jag är musiklärare – inte att jag arbetar som musiklärare. Kanske säger det något om hur jag sett på mitt yrke. I juni lämnar jag musiksalen för nya utmaningar och när jag blickar tillbaka på mina år där känner jag en stor tacksamhet. Tacksamhet över alla elever jag haft förmånen att möta – och allt de lärt mig. Tacksamhet för fina kollegiala samarbeten – och allt de lärt mig.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Ämnesläraren för att jag så fritt fått skriva om musikläraryrket. Och givetvis ett tack till alla er som läst och hört av er till mig under årens lopp. Nu lämnar jag över taktpinnen till nästa krönikör – och önskar er alla en fin och vilsam sommar.
Carolina DiMaria är musiklärare, årskurs 1–9, och kvalitetssamordnare på Margarethaskolan i Knivsta.
LÄS ÄVEN
DiMaria: Musiklärarens rimliga beslut slutade i orimligt hat och hot
DiMaria: Bristen på musiklärare är inte problemet
DiMaria: Det finns faktiskt fördelar med musik i helklass
DiMaria: Låt mig presentera det svenska musiklärarundret
