Han vill stärka skolan som kulturinstitution

Vilket är syftet med boken?

– Ett ärende med boken är att ställa frågan om vad som är kulturens värde. Vi har haft en modern kulturpolitik sedan 1974. Det har gått mer än femtio år och det finns en anledning att fråga sig varför vi har den. Jag anser att det finns ett värde som motiverar en kulturpolitik. Kulturen spänner över så många fält men ändå är resurserna så små. Den bredare demokratiska dimensionen och medborgardeltagande får allt mindre plats i kulturen.

På vilket sätt kan man se kulturens värde i skolan?

– Politiskt har kulturen och utbildningen skilts åt bland annat genom olika departement. Skolan har mer och mer accentuerats som kunskapsinstitution medan mindre energi läggs på medborgarfostrande och samhällsbyggande. Egentligen är ju skolan den största kulturinstitutionen vi har men får inte det erkännandet. Det finns musik, bild, slöjd och kulturinslag som är viktiga men vi tänker inte att vi går till en kulturinstitution när vi går till skolan. Det är lite synd. En gång i tiden var det andliga livet med kyrkan, kulturen, utbildning och kunskap ett och samma område.

Vad anser du är kulturens centrala värde?

– Jag anser att kulturen har omfattande värden men de kan inte förverkligas inom ramarna för den begränsande ambition som finns i den nuvarande kulturpolitiken. Jag vill nog sätta den enskilda människan främst. Kultur har en central del i att människan ska få uppleva det högsta och rikaste som man kan göra i ett liv. Lärare har en viktig funktion i att fostra deltagare som kan göra saker med sina händer och sin kropp.

En avslutande del i boken tar upp Sveriges kulturkanon. Vad tycker du om den?

– Jag ser den som ett uttryck för den pågående insnävningen, att behöva underkasta sig. Det gäller även för lärare då det sägs att kanon ska få betydelse för skolan. Kulturkanon förs från nationalistiskt perspektiv fast det är viktigt att kulturen präglas av mångfald.