Sorgliga varningen: ”Vi förlorar mer än tjänster”
Elinor Keiriö Östlin skriver om vad som händer när varselvågen slår över förskola och skola.
Debatt Bakom varje besked om varsel, finns människor som valt läraryrket, skriver Elinor Keiriö Östlin. Och fortsätter: ”Det är en stilla sorg som sällan syns i debatten. Inte dramatisk, inte högljudd, men djupt mänsklig”.
När varsel och minskade barnkullar dominerar rubrikerna talas det ofta om siffror, tjänster och organisation. Men bakom varje besked finns människor som valt läraryrket som sitt livsarbete. Ovissheten som nu breder ut sig riskerar att kosta mer än tjänster, den riskerar att kosta oss kompetens, tillit och framtidstro.
Det händer något i det svenska skolväsendet just nu. Varsel, minskade barnkullar och omorganisationer avlöser varandra. Det som länge uppfattades som ett av samhällets mest stabila områden rör sig i en ny riktning, och för många lärare väcker det frågor som tidigare aldrig behövde ställas.
”Erfarenhet försvinner”
I förskolan märks förändringen snabbt. När barngrupper minskar och varsel läggs påverkas hela arbetslag. Erfarenhet försvinner och kontinuitet bryts. Förskolan bygger på relationer, trygghet och långsiktighet, när förutsättningarna skiftar snabbt blir det svårt att hålla fast vid uppdragets kärna.
Samma sak sker i skolan. Lärare som trodde att de hade valt ett livslångt yrke möter nu en oväntad osäkerhet. Neddragningar och kortsiktiga beslut gör att riktningen framåt känns oklar. Det påverkar inte bara arbetsmiljön, utan också möjligheten att bedriva undervisning med kvalitet.
Skapar ovisshet
Men det som märks mest är inte bara förändringarna i sig, utan ovissheten de skapar. Känslan av att stå kvar i ett uppdrag som kräver långsiktighet, samtidigt som villkoren blivit kortsiktiga.
För många lärare går det djupare än så. Yrket bygger på relationer och en tillit till framtiden, att det man bygger ska få bära över tid. När kollegor börjar tala om att de kanske måste skola om sig, inte för att de vill utan för att de känner att de måste, händer något. Det gör något med en profession när människor som älskar sitt arbete börjar tvivla på om de får fortsätta.
Det är en stilla sorg
Det är en stilla sorg som sällan syns i debatten. Inte dramatisk, inte högljudd, men djupt mänsklig. När fler börjar tänka i termer av en plan B förändras också känslan av att tillhöra en långsiktig profession. Det påverkar hur vi vågar utvecklas och hur vi vågar tro på framtiden.
Samtidigt förändras inte det mest grundläggande: barn och elever behöver trygga, kunniga och närvarande vuxna. De behöver stabilitet, relationer som bär och en utbildning som håller över tid.
När lärare börjar tvivla på om de får fortsätta i det yrke de en gång valde, handlar det inte längre bara om organisation och ekonomi. Det handlar om vilka vuxna barnen ska möta – och vilken framtid vi som samhälle vill bygga.Ovissheten riskerar inte bara att flytta människor mellan tjänster.Den riskerar att flytta dem bort från ett yrke de en gång valde med hjärtat.Det är en förlust vi inte har råd med.
Elinor Keiriö Östlin, lärare i förskola
LÄS ÄVEN:
