”Vad gör vi med obehöriga som redan finns i skolan?”
Läraren Rickard Öhman vill att Sveriges Lärare ansluter obehöriga.
Slutreplik
Rickard Öhman vill att Sveriges Lärare ska inkludera obehöriga.
Anna Olskog svarar att det är fel väg att gå.
”Grundproblemet kvarstår: vad gör vi med den stora grupp obehöriga som redan finns i skolan?”, skriver Rickard Öhman i sin slutreplik.
Tack ordföranden för en välskriven replik. När jag skrev artikeln var det med en förhoppning om att väcka diskussion – kanske också genom att pröva en idé som kan uppfattas som både provocerande och ovanlig.
Repliken är principiellt tydlig, och det är svårt att invända mot mycket av det som sägs. Samtidigt finns det skäl att förtydliga vad frågan egentligen gäller.
”Grundproblemet kvarstår”
Grundproblemet kvarstår: vad gör vi med den stora grupp obehöriga lärare som redan finns i skolan?
Inledningsvis vill jag förtydliga att mitt ursprungliga förslag inte avsåg en villkorslös inkludering. Tvärtom utgår det från att obehöriga lärare över tid ska bli behöriga.
Deras vinst ligger i att ges en tydlig väg dit, och att under tiden omfattas av det fackliga arbetet – inte minst i frågor som rör arbetsmiljö.
Vår vinst är att på sikt omvandla obehöriga till behöriga lärare, samtidigt som efterfrågan på och konkurrenskraften för behöriga stärks.
Förslaget innebär inte att obehöriga ska likställas med behöriga vad gäller ansvar, lön eller status.
”Handlar om makt”
Att analogin med skråväsendet haltar håller jag med om, om den förstås som en beskrivning av modern professionsstrategi. Det är dock inte heller min poäng.
Den handlar i stället om makt: att inkludera alla verksamma innebär också kontroll över professionen. I det avseendet är den fortfarande relevant.
I repliken lyfts också resursfrågan, vilket är en relevant invändning. Varför ska samhället finansiera obehöriga lärares väg till behörighet när det finns andra mer akuta problem i skolan?
Här handlar det ytterst om prioriteringar – och om man söker lösningar på kort eller lång sikt.
Exempel på finansiering
Det finns redan i dag exempel på hur vägar till behörighet kan finansieras, som Teach for Sweden, vilket sällan lyfts i sammanhanget.
Teach for Sweden är ett intressant exempel, eftersom de invändningar som ofta förs fram mot obehöriga – exempelvis kring betald utbildning – inte tycks vara lika närvarande i detta fall.
Principiella resonemang har ett stort värde, och i teorin är det svårt att invända mot den linje som förs fram. Principfrågan om hur professionen bör vara organiserad, i termer av status och avgränsning, är tydlig i repliken.
”Bedrivs av obehöriga”
Samtidigt utgår den i hög grad från hur professionen bör vara, snarare än från hur situationen faktiskt ser ut i dag.
Att en så stor andel av undervisningen bedrivs av obehöriga är, som repliken framhåller, ytterst en fråga om ansvar, och det ansvaret ligger hos stat och huvudmän.
Men att peka ut ansvaret är inte detsamma som att hantera konsekvenserna. Frågan är hur vi förhåller oss till den verklighet som redan finns i verksamheten.
Det är i dag svårt att se framför sig en skola som fullt ut bemannas av behöriga lärare, givet de förutsättningar som råder. Samhället har helt enkelt inte tagit höjd för det.
Praktiskt och långsiktigt
Flera av de åtgärder som lyfts i repliken är i sig rimliga, men de säger mindre om hur den nuvarande situationen ska hanteras under tiden. Vad gör vi med den grupp som redan finns i skolan, men som inte självklart ryms i kategorin ”på väg mot behörighet”?
Det är här min invändning, men också mitt förslag, tar sin utgångspunkt. Frågan handlar inte bara om princip, utan om prioritering – och om hur vi i praktiken hanterar en maktobalans som redan finns i verksamheten.
Att organisera de obehöriga, under tydliga villkor och med en väg mot behörighet, är ett praktiskt och långsiktigt sätt att göra just det.
Rickard Öhman, lärare i filosofi och historia
LÄS ÄVEN:
”Låt obehöriga bli en del av Sveriges Lärare”
Anna Olskog: ”Det är fel väg för läraryrkets framtid”
Kravet: ”Alla elever ska möta en legitimerad lärare”
