Maria Wiman: Att vara snäll är inte att vara mesig
Maria Wiman replikerar på Andreas Carlssons debattartikel om ”snällhet”.
Replik ”Att vara snäll är inte samma sak som att vara bortklemande, mesig och curlande. Jag vänder mig emot de kalla nordanvindarna som blåser i debatten. Hårdare tag är ofta kortsiktiga gratislösningar – jag tror att det är fel väg att gå”, skriver Maria Wiman som svar på Andreas Carlssons debattartikel.
Andreas Carlsson har läst min krönika om att jag vill ha en snäll skola. Han konstaterar tidigt i sin replik att han inte riktigt har greppat vad jag lägger in i begreppet ”snällhet” men väljer ändå att sedan bygga texten kring just detta. Bara det är anmärkningsvärt.
Det ska ödmjukt erkännas från min sida att min ursprungskrönika var ganska lös i kanterna. Men eftersom Carlsson valde att fylla i luckorna alldeles själv och bygga sin artikel kring åsikter han tillskriver mig – men som alltså inte stod att finna i krönikan – känner jag mig nödtvungen att skriva ett litet försvarstal.
Jag skriver inga veckobrev
Håll i hatten, gott folk! Låt mig förklara mig!
Att vara snäll är inte samma sak som att vara bortklemande, mesig och curlande. För sakens skull vill jag poängtera att jag inte servar mina elever med pennor. Jag är också en sån där som markerar v-a-r-j-e gång de använder ett ovårdat språk, stör genomgångar eller bryter mot regler.
På min skola och i mitt klassrum kräver jag att man visar respekt mot varandra och mot mig. Jag låter dem tidigt ta ansvar. Det var exempelvis flera år sedan jag skrev elevernas veckobrev, de skriver sina egna varje fredag. Och om man vill ha ett sudd prickas man av på en lista, tappas det bort får man skaffa ett nytt på egen hand.
I mitt klassrum belönas inte bråkstakarna med extra rast (antyder Carlsson det?). Bara häromdagen fick en busunge moppa golvet efter att ha gått bortom skogränsen med slaskiga ytterskor. Stringent och strukturerat va?
Lätt att låta fantasin sväva
Carlsson får det att låta som att jag vill plana ut alla hinder för eleverna. Det är ju för tusan inte att vara snäll. Självklart ska varenda unge utmanas att växa och nå så långt det bara går.
Intressant hur fel en ursprungstext om snällhet kan tolkas ändå. Hur lätt det är att låta fantasin sväva iväg.
Det jag menade i min krönika om snällhet är att jag vänder mig emot de kalla nordanvindarna som blåser, i debatten i stort men också exempelvis i senaste utredningen om ordning och studiero. Jag tycker att man förenklar. Här talar man om att det ska bli lättare med kvarsittning, lättare att kasta ut elever, att stänga av, att omplacera permanent.
Fel väg med hårdare tag
Hårdare tag är ofta kortsiktiga gratislösningar. Jag tror att det är fel väg att gå.
Jag tror att vi vinner mer på att öka förståelsen för barnen som slår bakut i det trasiga systemet. Vi behöver vara ödmjukt nyfikna på varför de beter sig som de gör. Det åstadkommer vi aldrig genom att slänga ut barn i korridoren eller stänga av dem under lång tid. Det var min poäng.
Att vara snäll är inte att vara handfallen och mesig. Det är att göra sitt bästa för att förstå.
Monster av en fjäder
Med detta sagt vill jag avsluta snällt och berömma Carlsson för en klok och välskriven text. Jag håller med om nästan allt.
Ja, förutom de stycken som förvrängde min ursprungstext och skapade ett monster av en fjäder förstås.
Maria Wiman, högstadielärare och krönikör i Vi Lärare
LÄS MER:
Jag vill slå ett slag för den mjuka snällheten
”Vi har varit så snälla att vi befriat eleverna från ansvar”
