Från skolan: ”Det nationella helvetet har bara börjat”
Ronja Bergsjö hittar en skiss på katedern och börjar fundera.
Debatt
En skiss på katedern framför henne får Ronja Bergsjö att fundera.
De närmaste veckorna ligger rättningshögarna framme.
”Det 'nationella helvetet' har bara börjat, men när vi är klara har vi en sommar att njuta av och förhoppningsvis är alla spöken och vålnader i klassrummen bortblåsta”.
Det är fredagen den 13:e och klockan är snart halv 12. Om en liten stund ska de första niondeklassarna få lämna lektionssalarna efter att ha ägnat hela förmiddagen åt att skriva sin uppsats till det nationella provet i svenska.
Jag kastar en snabb blick över klassrummet och ser att eleverna i 9d sitter utspridda med sina datorer framför sig i salen. Vissa ser trötta ut, medan andra fortfarande har fullt fokus på skrivuppgiften. Det är ingen elev som signalerar att den behöver min hjälp när jag kommer in i salen.
”Frågor i chatten”
Som undervisande lärare till två klasser i årskurs 9 har jag mest befunnit mig i grannklassrummet under skrivningen, men jag varit noga med att svara på de frågor jag får svara på i elevchatten.
Jag går fram till katedern och löser av bildläraren som vaktat klassen den senaste timmen. Jag slänger en blick på katedern och ser att vissa elever redan lämnat in proven. Jag får ett litet stresspåslag när jag ser att flertalet prov saknar namn på framsidan. Nej! Det måste ju stå namn på proven! Tänk om jag måste skicka in just den elevens papper till Skolverket!
”Kladdpappret på bordet”
Efter några minuter har jag lyckats para ihop de namnlösa delproven med rätt texthäfte och pustar ut. När jag lagt proven åt sidan reagerar jag på kladdpapperet som ligger på bordet. Varför har en elev lagt sitt kladdpapper där?
I nästa sekund tänker jag att det är bra att eleven lagt pappret där eftersom inget material får lämna klassrummet. Men hur har eleven haft tid med det där? Hur kommer elevens uppsats se ut om den redan lämnat in och sedan suttit och tecknat?
När jag ser bildlärarens signatur i hörnet kan jag pusta ut igen, och jag tittar närmre på bilden. Den känns mörk och ger mig en känsla av obehag.
”Vem är gestalten?”
Jag tittar på bilden och sedan tittar jag upp på eleverna framför mig. Bilden föreställer eleverna i klassrummet. De sitter uppradade vid sina bänkar med Chromebooks framför sig. Deras ansikten är utbytta mot skelettliknande kranier och i bakgrunden syns en till otäck gestalt. Jag börjar fundera på vem den där otäcka gestalten i bakgrunden är? Är det jag som svensklärare? Skolverket? Eller är det bara en vålnad? I hörnet av teckningen står det ”Nationellt helvete”.
Nu kan jag som lärare i svenska pusta ut
Det var först några timmar senare när jag landat hemma i soffan som jag började reflektera över detta ”Nationella helvete”. Nu kan jag som lärare i svenska pusta ut.
Jag ska bara ägna de närmaste veckorna åt att rätta alla nationella prov tillsammans med mina kollegor och sedan rapportera in alla resultat.
”Snart sommar”
Men för många kollegor väntar fortfarande de nationella proven, och inte minst för alla Sveriges niondeklassare som ska examineras inom fem ämnen till. Det ”Nationella helvetet” har bara börjat, men när vi är klara har vi en sommar att njuta av och förhoppningsvis är alla spöken och vålnader i klassrummen bortblåsta.
Ronja Bergsjö, ämneslärare svenska
LÄS ÄVEN:
