Anna Olskog: ”Det är fel väg för läraryrkets framtid”

Debattören lyfter en angelägen fråga: hur vi ska förhålla oss till de många obehöriga som i dag arbetar i skolan? Men att Sveriges Lärare skulle organisera obehöriga som en del av professionen, det är fel väg att gå.

Vi är ett professionsförbund. Vår utgångspunkt är tydlig och fastslagen i våra stadgar och i kongressbeslut: medlemskapet bygger i grunden på att man har, eller är på väg att skaffa sig, en lärarexamen och legitimation. Det är inte en slump. Legitimationen är själva fundamentet för läraryrkets professionalisering, kvalitet och långsiktiga status.

Att möjliggöra medlemskap för alla obehöriga skulle inte stärka lärarkåren. Det skulle i stället urholka den. Kontrollen över yrket försvagas när krav på utbildning och legitimation inte upprätthålls.

Ansvaret måste utkrävas

Debattören beskriver ett maktproblem på arbetsplatser där obehöriga står utanför organisering. Det är en relevant iakttagelse. Men problemet är i grunden ett annat: att skolhuvudmän i för stor utsträckning anställer obehöriga och att staten inte tillräckligt tydligt upprätthåller regelverket. Det ansvaret måste utkrävas.

Debattörens liknelse med historiska lärlingssystem är också intressant, men den haltar. Läraryrket är inte ett hantverk i skråväsendets mening, utan det är en akademisk profession med ett kunskapsuppdrag, reglerat genom utbildning, examen och legitimation.

Vi har flera gånger pekat på problemen, senast i rapporten ”Lärarlegitimationen: reformen som kom av sig” (januari 2026). Sverige har under lång tid tillåtit ett system där förekomsten av obehöriga normaliserats. Det är inte hållbart. När tre av tio av de som bedriver undervisning i grundskolan saknar legitimation är det inte ett argument för att sänka trösklarna – det visar att regelverket inte efterlevs.

Riskerar att försvaga villkoren

Att organisera obehöriga riskerar att cementera dagens problem, snarare än att lösa dem. Sveriges Lärare organiserar dessutom redan de som är på väg in i yrket – genom att erbjuda studerandemedlemskap. Det är en viktig skillnad. Den som utbildar sig till lärare är en del av professionens framtid.

Vi delar debattörens ambition att fler obehöriga ska bli behöriga. Därför är vi positiva till statliga satsningar som vidareutbildning av obehöriga. Men vi vänder oss mot att arbetsgivare ska finansiera detta i stor skala. Skolans resurser är redan hårt ansträngda och då måste bättre löneutveckling, arbetsmiljö och tid för undervisning och för- och efterarbete prioriteras. Om pengarna i stället ska gå till utbildning för obehöriga riskerar det att ytterligare försvaga villkoren för de som redan har utbildat sig.

Detta skulle stärka professionen

Vi vill hellre lyfta sex åtgärder som verkligen skulle stärka professionen:

• Avskaffa alla undantag. Möjligheten att anställa obehöriga utan tidsgräns måste bort. Samtidigt måste staten fortsätta satsa på vidareutbildning för obehöriga.
• Tidsbegränsa anställningar för obehöriga till högst ett halvår.
• Ge legitimerade lärare företräde vid nedskärningar – ingen behörig ska tvingas bort från sin anställning medan obehöriga stannar kvar.
• Skärp tillsynen och inför kännbara sanktioner mot huvudmän som bryter mot lagen.
• Gör lärartiteln skyddad – endast legitimerade ska få kalla sig lärare.
• Satsa långsiktigt på löner, arbetsmiljö och fortbildning.

Att organisera obehöriga som om de redan tillhör professionen riskerar att permanenta ett system där utbildning och legitimation inte längre är avgörande. Det vore ett steg bort från professionalisering, inte ett steg mot den. Vi behöver fler behöriga lärare. Då måste vi hålla fast vid vad som gör en lärare till lärare.

Anna Olskog, ordförande Sveriges Lärare

LÄS MER:

”Låt obehöriga bli en del av Sveriges Lärare”

Kravet: ”Alla elever ska möta en legitimerad lärare”

Sveriges Lärare: Slopa undantaget för yrkeslärarleg

Nya siffror: Var tredje lärare saknar behörighet