Arbetsbelastningen är en av lärarnas viktigaste frågor inför valet
Val 2022 Var fjärde lärare hinner ”sällan” med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid, visar en ny mätning. Helena Stenros, mellanstadielärare på Väsby skola i Stockholm, skulle snarare säga att hon ”aldrig” hinner med. – Jag känner mig konstant otillräcklig.
Det råder inget tvivel om att lärares arbetsbelastning har ökat under det gångna decenniet.
De senaste resultaten från Lärarförbundets och Kantar Sifos medlemspanel ger en tydlig bild av vad detta lett till: bland drygt 6 000 tillfrågade lärare på kommunala och fristående skolor svarar drygt 40 procent att de ”minst en gång i veckan” överväger att sluta som lärare på grund av arbetsbelastningen.
Många lärare får utlopp för sin frustration på sociala medier. Så här skrev Helena Stenros, 47, nyligen i Lärarupprorets Facebookgrupp:
”Under dagen har eleverna haft ett förhör på fotosyntesen, i väskan ligger förhören. De går inte att släppa när jag står där och lagar middag. Jag vill hinna kika igenom dem idag, om jag inte gör det så vet jag att det blir en inre stress, det ogjorda hänger över mig som en brun, knölig börda.”
Helena går med på att ta emot vår fotograf och lite senare når jag henne på telefon, dagen före avslutningen. Mindre stressigt nu?
– Nej, inte än, fick just reda på att jag måste sammanställa en enkät vi gjort med elever och vårdnadshavare. Det blir en del jobb i helgen.
Vad är den enskilt viktigaste anledningen till att din arbetsbörda har ökat?
– All dokumentation! Den tar så mycket tid.
Kan du ge exempel?
– Alla mina kontakter med vårdnadshavare måste dokumenteras, vartenda telefonsamtal och mejl. Jag förstår att man måste kunna gå tillbaka och se vad vi gjort, men tidsåtgången är orimlig!
Jag förstår att man måste kunna gå tillbaka och se vad vi gjort, men tidsåtgången är orimlig!
För att undvika stressen vill hon beta av all dokumentation under dagen, vilket gör att planeringen blir kvar till kvällen.
– Jag jobbar också flera timmar på helgerna.
Behövs det verkligen? Är det omöjligt att få allt klart under arbetsveckan?
– Nej, visst skulle man kunna nöja sig med att be eleverna att ”ta upp boken och läs sidorna 10–13”. Men jag har högre ambitioner än så.
Att hennes arbetsbelastning ökat beror också på att hon har mer resurskrävande elever i dag än när hon började som lärare för drygt tio år sedan. I den sexa som hon tar farväl av i dagarna har 19 av 21 elever utländsk bakgrund, varav många kom till Sverige relativt nyligen.
Därför handlar hennes undervisning inte endast om kursmålen i SO, NO och svenska. Den handlar också om grundläggande ordförståelse.
En undersökning visar att 40 procent funderar på att lämna läraryrket "minst en gång i veckan". Helena Stenros vill stanna – trots den tunga arbetsbördan.
– Nyligen var det flera elever som inte förstod ordet ”långtradare”. Varje dag får jag förklara enkla ord som de inte känner till.
Helena Stenros har ett relativt tungt schema och skulle gärna ha färre lektioner varje vecka – för att få tid till återhämtning och för- och efterarbete. Hon förklarar hur en vardagssituation i skolan kan se ut:
– En rast på 20 minuter kan ju låta ok, men då ska jag hinna få ut eleverna, sudda tavlan, prata med en kvardröjande elev, kanske svara på ett brådskande mejl och sedan vara först i nästa klassrum.
Hon gör liknelsen med att ”sitta fast i en bungyjump-lina”, ett tjockt gummiband:
– Jag springer och springer mot målet, men det är alltid någon eller något som grabbar tag i mig och drar mig tillbaka.
Elisabet Mossberg, ombudsman och arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet, konstaterar att läraryrket gått från att vara ”ett friskyrke till ett riskyrke”:
– Sjukskrivningarna har ökat och kvinnliga lärare har högre sjuktal än manliga. Sedan jag själv slutade som 1–7-lärare 2010 har mycket förändrats, vi har fått fler nationella prov, nytt betygssystem, ny läroplan och krav på mer dokumentation.
Att stressen ökar beror inte bara på mängden arbetsuppgifter, menar hon.
– Det går att klara en större arbetsbörda om man känner att man har kontroll och inflytande. Och att man får stöd i sin yrkesroll. Men så är det inte i dag.
Hon efterlyser större satsningar på specialpedagoger och en utbyggd elevhälsa. Och inte minst fler behöriga kollegor.
– Annars riskerar fler att lämna yrket.
Helena Stenros har lekt med tanken att byta bana, men slagit den ifrån sig.
– Att kunna bidra till elevers utveckling är superkul! Och mitt tidigare jobb inom hemtjänsten var inte heller så lätt.
